Minnets arkiv

Jag sitter och lyssnar på Björn Ulveaus sommarprogram via webbradion och jag förstår precis vad han menar när han pratar om hur han har problem med sitt episodiska minne. Han kommer till exempel inte själv ihåg speciellt mycket från Abbas framträdande i Brighton. Det är ju en så stor händelse när Abba vann med Waterloo så det är nästan obegripligt att en av huvudpersonerna själv inte kommer ihåg hur det kändes att stå där och vinna schlagerfestivalen inför miljontals av människor.

Jag har också väldigt svårt att komma ihåg mitt förflutna. Det är splittrade små fragment och det är många gånger jag blir påmind av andra människor om saker jag har varit med om. Ibland poppar det till och jag kommer ihåg något viktigt men väldigt ofta när jag försöker tänka tillbaka på någon period av mitt liv så blir jag besviken när jag inte kan komma ihåg saker. En del saker som jag ibland berättar för andra om är saker som jag fått återberättade för mig av andra människor. Min mamma är en stor källa till minnen från mitt liv till exempel.

Jag har väldigt bra minne när det gäller kortare tidsperioder - till min makes förtret. Han tycker inte om när jag påminner honom om små episoder när vi smågnabbas med varandra till exempel. Men saker som ligger mer än 3-4 år bakåt i tiden börjar bli diffust. Jag försöker komma ihåg när jag var och hälsade på här i USA första gången och jag kan visserligen räkna upp en del av de saker vi var och tittade på men jag kommer ihåg väldigt få detaljer av de där besöken. Tja, om man tänker positivt på det så innebär ju det att vi kan åka tillbaks till de här ställena igen eftersom jag ändå inte kommer ihåg dem speciellt bra. Men det blir kusligt när jag tänker på att om några år kanske jag inte längre kommer ihåg speciellt mycket av hur jag bodde och levde hemma i Sverige.

Nu är det ju inte så att jag inte har minnen - det är bara det att de verkar vara så mycket mindre än andra människors minnen och definitivt inte lika detaljerade. Till skillnad från Björn Ulveaus så hjälper fotografier mig att komma ihåg saker däremot. Problemet är bara att jag inte kommer från en familj där vi har fotograferat speciellt mycket - så det är oerhört få minnen som går att få tillbaka via foton. Men det händer ibland när jag sitter och tittar igenom ett fotoalbum att personer som har betytt något för mig plötsligt blir ihågkomna igen när jag ser deras ansikten. Då kan jag ibland känna lite skuld över att jag har glömt bort allt det där som han/hon och jag gjorde eller upplevde tillsammans.

Jag har en förmåga att dagdrömma mycket i min vardag. Många gånger så befinner sig min hjärna någon helt annanstans än min kropp när jag befinner mig i olika situationer. Kanske är det en av anledningarna till att jag har så svårt att komma ihåg saker? För kanske är det så att jag helt enkelt inte registrerar så mycket av allt det som händer omkring mig därför att jag alltid är så upptagen med att tänka på andra saker? Maken kan ibland skaka på huvudet åt mig när vi sitter framför TV:n och han upptäcker att jag tillbringat den senaste halvtimmen med att se ut som om jag tittar på TV fast jag i själva verket inte alls har registrerat ett enda ord av det som sagts och gjorts utan istället suttit och tänkt på något annat och därför plötsligt inte har en aning om vad vi just har sett.

Makens hjärna är mycket mer disciplinerad än min och verkar aldrig tappa fokus när han sitter framför TV:n. Den registerar dessutom all reklam också så maken blir ibland förvånad när jag för en gångs skull är "vaken" när reklamen är på och kommenterar en reklamfilm för första gången. Då kan maken säga "men den där reklamen har de ju kört varje kväll i flera veckor nu. Den måste du ju ha sett innan?". Nix, det har jag inte. Mina ögon har kanske sett den. Mina öron har kanske hört den. Men hjärnan stänger av TV:n under reklampauser så "sett" reklamfilmen har jag egentligen inte gjort alls.

Fast även när jag inte dagdrömmer så har jag svårt att komma ihåg detaljer. Jag kan njuta jättemycket av att läsa en bok - och jag läser intensivt och snabbt. Men ett år senare kan jag njuta av samma bok igen just därför att jag då inte längre kommer ihåg så mycket av handlingen. Denna förmåga har gjort att jag har kunnat läsa många av Agatha Christies böcker om och om igen regelbundet utan att ha en aning om vem som var mördaren. Jo, det finns förstås en del böcker som jag aldrig glömmer och därför inte kan läsa igen utan att komma ihåg hela handlingen men väldigt många glöms bort redan efter några månader. En del böcker lämnar så lite bestående intryck efter sig att de glöms bort redan efter några veckor - fast de vill jag inte gärna läsa igen.

Sen finns det förstås minnen som jag gärna hade varit utan också men som envisas med att ibland göra sig påminda med jämna mellanrum trots att jag gärna går igenom resten av livet utan att komma ihåg en enda sekund av dem. En del minnen som jag har andra människor att tacka för obehaget. Men också minnen av saker som jag själv sagt eller gjort och ångrar för givetvis så samlar man ju på sig en del saker genom livet som man önskar att man kunde förändra i efterhand.

Just de där sakerna jag ångrar har en förmåga att jaga mig precis när jag försöker somna ibland. Då kan en liten detalj från mitt liv jaga upp mig ur sängen och få mig att sitta vid datorn en stund för att hjärnan ska få något annat att tänka på medan jag lägger patiens. Tack och lov så har jag inte så många saker som jag gjort och sagt som jag har anledning att känna mig skyldig över. Jag har för det mesta behandlat andra människor bra men min impulsivitet har ibland orsakat mig till att klampa i klaveret rejält och det finns en del beslut som jag tagit som fått oanade konsekvenser. Det är inte många obehagliga minnen tack och lov - men envisa är dem.

Apropå minnen så finns inte bara de aktuella sommarpratarna att lyssna på via Sveriges radios hemsida utan SR Minnen sänder en del favoriter i repris från radioarkivet och de ligger också kvar i 30 dagar på webben.