Kroppsautomatik

Trots två års äktenskap så stänger min kropp ner en del naturliga funktioner på helgerna. Så nästan varje måndag förmiddag när maken har gett sig iväg till jobb så går jag på toa ett antal gånger för att göra mig av med lite avfallsprodukter. Magen kniper till och gör sig påmind nästan direkt efter att bilen har lämnat garaget.

Nej, egentligen är jag inte alls rädd för att maken ska veta att jag också skiter. Nej, jag är inte rädd för att maken ska veta att jag ibland behöver fisa heller även om jag måste erkänna att jag föredrar att göra det på toa eller åtminstone när någon annan inte befinner sig i samma rum. Men kroppen verkar vara lite överdrivet paranoid och håller inne allt sånt när maken är hemma. Är det inte konstigt? Jag menar att om jag själv hade känt mig generad över det så hade jag förstått att kroppen gjorde så. Men varför stänger den av allt det där när jag inte ens har bett om det?

Den här helgen var ju dessutom extra lång eftersom maken ju var ledig i fredags så nu på förmiddagen har jag varit på toa 4 gånger redan. Kanske är det tur ändå att maken inte har tagit ut någon längre sommarledighet? Fast kanske kroppen inte skulle ha något annat val än att vara naturlig ifall han var hemma ett par veckor?

Det är märkligt det där att man så automatiskt kan ha en sån där avstängningsfunktion. Det är samma funktion som gör att man aldrig någonsin känner sig annat än kissnödig på allmänna toaletter. När jag var yngre och gick i skolan så stängde kroppen av kissfunktionen också förresten. Vi hade nämligen oerhört äckliga toaletter på skolan så när jag kom hem efter en lång skoldag rusade jag alltid på toa för kroppen gjorde sig påmind en bra stund innan jag ens kommit fram till ytterdörren och fiskat upp nyckeln. Så det blev alltid samma rutin - släng skolväskan på golvet, av med skorna och rusa in på dass.

Nu när jag är äldre så har jag märkt att jag behöver toabesök mycket oftare än förr. Maken har vant sig vid kisspauser när vi är ute på långa bilturer och han är van vid att jag alltid spanar efter toaletterna om vi är ute på långa utfärder för shopping o.s.v. Flera gånger i veckan kravlar jag också ur sängen, mitt i natten, med ett lakan omvirat kring kroppen för att uppsöka toa. Katten har lärt sig att hålla sig ur vägen när jag famlar mig tillbaks till sängen igen - eftersom jag mist mörkersynen efter att ha tänt lyset på dass. Jag saknar det där med att kunna dricka en kopp kaffe innan läggdags och ändå kunna sova hela natten utan att gå på toa. Kaffe har blivit bannlyst sent på kvällen numera.

Maken är förresten grymt imponerad av mina rapningar. Han brukade tro att jag inte rapade heller men numera har han lärt sig känna igen de där tricksen jag kör med för att rapa tyst. För visst kan man rapa utan att ett enda ljud hörs. Fast maken har inte lyckats lära sig det där trots att han har sett hur jag gör många gånger. Kanske är det adamsäpplet som gör att han misslyckas med mina tricks?

Maken tycker också att jag har väldigt roliga nysningar. För jag försöker alltid förgäves hålla dem inne vilket alltid resulterar i 3-4 stycken halvnysningar för att sedan följas av en rejält kraftig nysning. Jag vet egentligen inte varför jag gör sådär. Det är liksom en annan automatisk grej att näsan inte alls vill samarbeta och släppa loss den där nysningen förrän den absolut måste.

En sak jag önskar att kroppen ville stänga av däremot är snytningar. Under sommaren blir det ofta så att jag måste snyta mig en hel del eftersom jag har lite allergier. Det är bara det att just snytningar kan jag inte, som nysningarna, hålla tysta. Nej, min näsa är högljudd när jag snyter mig. Den nästan trumpetar. Suck. Maken tycker det där är riktigt roligt.

Jaha, det blev en lite märklig blogg idag. För det är verkligen inte ofta jag diskuterar det där med kroppsfunktioner med folk. Kanske inte helt "ladylike". Fast "ladylike" har maken för länge sedan lärt sig att jag inte alltid är.