Flaggor

Det är den 4:e juli idag så maken får extra lång helg den här veckan. USA:s nationaldag betyder ju ingenting för mig men för makens skull så blir det lite extra fin middag ikväll. Han bryr sig egentligen inte så mycket heller för han har tillbringat rätt många nationaldagar i ensamhet med pizza till middag och utan att titta på varken parader eller fyrverkerier.

Fast det här är den första amerikanska riktiga helgdagen maken och jag tillbringar alldeles själv. Tidigare har vi åkt och hälsat på hans föräldrar för att fira allting och vid något enstaka tillfälle har de kommit hit. Men eftersom maken inte tänker ta ut någon sommarsemester och han inte bryr sig så mycket om firandet så kom vi överens om att inte åka någonstans i år utan få 3 dagar för oss själva istället. För det är lite irriterande det där att alltid åka iväg när han är ledig. Som svensk är jag ju van vid att ha mycket semestertid och för mig är tanken på att jobba en hel sommar utan att ta ut några veckors ledighet nästan otänkbar. Fast maken är van vid att snåla med semesterdagar och tar bara ledigt när han ska resa bort eller när en semesterdag behövs för något annat giltigt skäl. Tja, kanske ska man se det som något positivt för jag tycker mig ha läst någonstans att det där med långa sommarsemestrar ihop verkligen kan vara påfrestande för relationen och orsaka skilsmässor...

Maken tycker det är roligt att bli överdrivet patriotisk för att retas med mig. För han vet att det var högst motvilligt som jag egentligen flyttade till USA. Jag var inte en av dem som drömde om det stora landet i väster. Tvärtom var jag en av dem som ofta påpekade hur amerikanare så ofta verkade tycka alldeles för bra om sig själv och sitt eget land. Så det är kanske inte så konstigt att mina föräldrar berättar om bekanta som blir oerhört förvånade när de hör att jag befinner mig i USA nu. Fast ja jag måste erkänna att jag hade många fördomar om USA som jag fått erkänna att jag hade fel om. För det är ju inte alls så att alla springer omkring med revolver i handväskan och att alla är totalt ointresserade av världen utanför USA. Det är inte heller så att alla här i USA ser upp till presidenten utan han häcklas nästan dagligen både på TV och i tidningar. Det går till och med att köpa vykort som hånar Bush. Han är definitivt den mest impopulära president de någonsin haft - inte bara i övriga världen utan också på hemmaplan.

Sen finns det givetvis en hel del fördomar som blivit bekräftade också men på det stora hela så är det mycket bättre här än vad jag hade förväntat mig. Rätt mycket av de typiskt amerikanska helgdagarna är fokuserade kring krig däremot. Man kommer ihåg alla de där soldaterna som dött i alla krigen och håller patritotiska tal om hur deras insatser aldrig kommer att bli glömda. Jag tror att alla de där krigen är en stor orsak till att så många fler här i USA verkligen firar nationaldagen än hemma i Sverige där vi levt i fred så länge. För när man har en fiende att slåss mot och ett hot att skydda sig mot så söker man gemenskap och patriotiska tankar blir så mycket tydligare tror jag.

I Sverige blir man ju patrotisk också - men då verkar det ofta handla om sport. "Vi ska vinna" säger man när fotbollslaget åker iväg på EM....men när de kommer hem igen och har förlorat så säger man "De är kassa". För visst är det roligare att vara ett kollektiv när det går bra och man vinner? Men vem vill vara på förlorarnas sida? Nej, då är det plötsligt dem - och svenskarna gömmer sina flaggor och gulblåa tröjor igen och torkar bort de patriotiska färgerna från ansiktet.

Maken tycker att det är lite märkligt att jag är högst motvillig till att hänga ut en svensk flagga utanför garageporten när vi firar någon av de svenska högtiderna. Jag tycker inte alls att det är nödvändigt för mig att visa alla grannarna att jag är svensk. Jag nöjer mig så bra med att äta lite svensk mat och lyssna på svensk musik. Att hänga en flagga utanför garaget känns fullständigt ointressant. Flaggor ska vaja på flaggstång och inte hänga som vimplar vid infarten. Jag skulle kunna fylla hela huset med svenska flaggor om jag ville - men det ändrar ju inte på faktum att jag är den ende svensken här i hushållet och på området. Det var liksom mycket trevligare att åka hem till mormor och morfar på sommaren och sitta och fika i deras trädgård medan en svensk flagga vajade försiktigt i vinden på flaggstången. Men här ger det inte alls samma känsla. Flaggor är bäst i sällskap.