Larmet går

Den första måndagen varje månad kl 15.oo testar man katastroflarmen i Sverige. Här i vår lilla stad i Michigan testar man också larmet - men det finns ingen fast tid och ingen fast veckodag då man gör detta. Det är i början av månaden men det är också allt vi vet. Så när larmet går kl 12.50 känns det ju som om det vore ett riktigt larm. För visst borde man åtminstone testa det på en hel- eller halvtimme och inte sådär mittemellan? Men nej, ingen katastrof lurar och det är bara övning.

I Sverige när det utfärdas varningar via TV så gör man oftast det med hjälp av en rullande textremsa på TV-skärmen så att man kan fortsätta titta på sina program som vanligt. Enstaka tillfällen då man avbryter ett program för att varna så ser man till att programmet fortsätter precis där det slutade när man börjar sända igen. Men här kan en varning av något slag komma precis när som helst och man tar inga som helst hänsyn till att man avbryter något program. Man får helt enkelt finna sig i att man missar några minuter av det man tittar på. Det är extra irriterande när det är något test de gör och man missar den där sista minuten av någon deckarserie för att se en testskärm och höra orden "this is a test of the emergency system" istället för att höra orden "The killer is...." För hur roligt är det att tillbringa en timme med att följa en serie för att sedan missa de där kritiska sista minuterna?

Häromdagen utlystes ett så kallat Amber-alert och man avbröt programmet för att informera alla om att hålla utkik efter ett försvunnet barn. Det är ju faktiskt jättebra att man gör folk uppmärksamma på när ett barn är borta och det kan säkert leda till att en del tragedier kan förhindras eller åtminstone utredas. Men någon timme senare avbröt de igen, inte bara en utan två gånger för att meddela att flickan hade hittats. Jättebra! Men var det verkligen nödvändigt att avbryta sändningen? Kunde man inte ha nöjt sig med en textremsa? Eller åtminstone bara ett enda avbrott istället?

De är rätt bra på det där med att varna här i USA. Jag har alltid fnyst lite grann åt väderleksrapporterna hemma i Sverige eftersom de ju väldigt ofta har haft fel. Nja åtminstone brukade de ha fel...men med tanke på hur lite katastrofväder vi har hemma i Sverige har jag inte precis brytt mig om det där med väderleksrapporter på flera år så kanske de är bättre nu? Nåja, här i USA är väderlekstjänsten i alla fall verkligen extremt detaljerad och när ett åskoväder drar in över området får man information om precis vart det är och vart det är på väg och får väldigt tydliga tidsuppgifter för när man kan räkna med att det drar in över vårt eget lilla samhälle. Det är oerhört bra när det är fara på färde och risk för tornados. Men ibland blir det liksom lite löjligt när det är helt vanlig åska eller bara något mindre snöfall och de där meterologerna börjar sända varningar i TV-rutan - tack och lov oftast bara med en liten text i övre högra hörnet av bildskärmen. De har verkligen förmåga att dramatisera det lite väl mycket ibland.

Men jag är ändå väldigt glad att de finns - för när vi för några helger sedan fick väldigt bråttom att stänga fönstrena samtidigt som det där katastroflarmet gick och vi sedan såg hur vinden därute härjade så kändes det väldigt tryggt och bra att ha de där meterologerna i TV-rutan som talade om att ovädret skulle befinna sig någon helt annanstans om bara 10 minuter.