Tänja gränser

En sak som jag har lagt märke till, allt eftersom jag blir äldre, är att jag har svårare och svårare för att förstå mig på andra människor. Åtminstone såna människor vars personligheter och värderingar är väldigt långt ifrån mig själv. När jag var yngre brukade jag tycka att jag var en ganska god människokännare och tyckte att jag hade ganska lätt för att förstå hur de tänkte och agerade i olika situationer.

Men numera finner jag att jag alltmer tycker folk är obegripliga. Jag vet inte om det beror på att man med åldern blir mer fastlåst i sina egna värderingar och därför envist inte vill rubba på sina egna gränser längre - eller om det beror på att man var för naiv när man var yngre för att inse att andra människor inte alls tänkte som en själv?

Men jag tycker världen är konstig, och ofta när jag läser nyheter eller pratar med andra människor så känner jag att människor är underliga. Ibland är någon annans sätt att se på världen så olikt mitt eget att jag blir frustrerad. För visst är det så att vissa saker uppfattar man som så självklara att det nästan är kusligt att inte alla andra också tycker det är självklart?

Det finns så många saker som jag skulle vilja förändra i samhället. Men alla dessa obegripliga människor med andra åsikter står i vägen. För varför är det inte självklart att man hjälper varandra? Varför är det inte självklart att man inte har ihjäl folk (oavsett om det är mord, krig eller avrättningar)? Varför är det inte självklart att alla människor har samma värde? Varför är det inte självklart att man försöker att inte såra andra? Och framför allt varför är det inte självklart att människors lycka är viktigare än effektivitet och rikedom i samhället?

Det finns ju så många människor som aldrig får uppleva det där med frihet och trygghet. En del tvingas arbeta hela sitt liv inom yrken som sliter ner deras kroppar så mycket att de aldrig hinner njuta av en skön ålderdom medan andra ägnar sig åt att enbart resa, festa och slösa pengar utan att någonsin behöva arbeta med något vettigt. En del kämpar för att få någon mat överhuvudtaget till sina barn medan andra har så mycket mat att de kan ägna sig åt att tävla i konsten om vem som kan äta mest för nöjes skull.

Nej, jag vill inte införa lagar som gör att alla rika måste dela upp alla sina pengar rättvist till alla andra. Nej, jag vill inte att alla ska köra omkring i samma bil, bo i samma typer av lägenheter osv...Man kan aldrig göra samhället helt rättvist. Men poängen är att jag har så oerhört svårt att förstå de människor som lyckas blunda för de där problemen och ännu svårare att förstå mig på de som ser problemen och ändå rycker på axlarna och tycker att de människorna som inte har mat för dagen eller som inte har råd med sjukvård helt enkelt är lata och borde skärpa sig. För hur kan man vara så känslokall?

Ibland tycker jag att vi människor har gjort samhället alltför komplicerat. Jag är typen som alltid står kvar och väntar på grön gubbe (eller vit här i USA) trots att inga bilar är så pass nära att jag inte skulle ha hunnit över gatan utan det där klartecknet. Men inombords känner jag mig ofta lite rebellisk. För jag tycker inte om alla de lagar, regler och normer som styr oss in i minsta detalj ibland. Varför får man till exempel inte bygga sitt eget hus efter hur man själv vill ha det utan att någon myndighet ska övervaka allting? En väninna till mig fick nyligen en tillrättavisning därför att hon ville ha 2 dörrar till sitt badrum. Det visade sig att det bröt mot reglerna och hon fick därför ändra sina planer.

Jag kan förstå de regler som finns för att ingen ska komma till skada. Men varför får jag inte handla öl innan kl. 12 på en söndag? Varför får inte mina svärföräldrar ha en trappa upp till sin terass utan räcke? Varför får jag inte packa hela resväskan full med sexleksaker, om jag nu skulle vilja det, utan att tullen i USA har rätt att stoppa mig för att det anses vara stötande och olämpligt? Det finns hur många varför som helst.

Ja jag inser ju att man i ett samhälle måste anpassa sig lite till varandra. Men jag önskar att människor hade så pass mycket vett att man klarade den där anpassningen utan alla dessa lagar. Det hade väl varit skönt om man kunde bosätta sig i vilket land som helst utan att behöva ansöka till någon myndighet om tillstånd? Det hade väl varit skönt om man kunde bygga och dekorera sitt hus precis som man själv ville utan att en myndighet lade sig i? Tänk om vi människor hade varit bättre på att förstå varandra, prata med varandra och hjälpa varandra så att vi kunde ha så mycket mer friheter än vad vi har idag.

Mina svärföräldrars granne har en alldeles klarröd ytterdörr. Varenda gång vi är och hälsar på hos svärmor och vi står ute i trädgården så pekar min svärmor på den där dörren och suckar. För inga andra hus på området har en sån där dörr. Den sticker ut. Den stör. Det är inte konstigt att vi behöver så mycket regler och lagar när grannarna inte ens kan acceptera en röd dörr.