När jag hämtade posten igår hittade jag en liten folder i brevlådan med orden "Life's too short to clean your own house" och en bild av en pappa som läser en saga för sitt barn på framsidan. Min första instinkt är att skratta. För som svensk har jag ju lärt mig att det där med att anställa någon att städa hemma är något man ska skämmas över och därför kan jag föreställa mig reaktionerna om ett sånt här massutskick gjordes hemma i min gamla skånska hemstad.
Jag känner ingen här i Michigan som har städhjälp hemma så det är ju inte så att ingen själv städar huset. Men om jag hade valt att använda mig av en sån tjänst är jag ganska säker på att ingen av grannarna hade reagerat. Personligen kryper det i mig av obehag när jag funderar över hur det skulle vara att ha någon anställd till att städa här hemma. Inte för att jag tycker att det nödvändigtvis handlar om att utnyttja andra människor som pigor - såvida man inte behandlar en eventuell städhjälp respektlöst eller betalar dem på tok för lite.
Nej, det som är obehagligt för mig är tanken på att ha någon som skulle gå omkring här hemma och rota i mina privata grejer. Jag är också helt övertygad om att jag skulle städa frenetiskt innan en sån här städare anlände för att vara riktigt säker på att denne inte hade anledning till att tycka att jag varit slarvig med att hålla rent. Jag tycker inte livet är för kort för att hålla rent. Jag tycker inte att läsa sagor för sina barn är viktigare än att lära dem att hjälpa till att städa hemma.
Att maken och jag har olika uppfattning om vilka sorts uppgifter man hanterar själv och vilka som man anställer andra att göra är helt klart olika. Min mans första instinkt när vi skulle flytta från hans ungkarlshus till vårt nuvarande hus var att ringa upp och beställa tid med en flyttfirma. Jag såg mig omkring i hans hus och skakade på huvudet och poängterade att nog skulle vi väl själva kunna flytta allting? För inte fanns det några pianon eller andra saker som såg omöjliga för oss att tillsammans bära bort. Maken tänkte över det där ett par dagar och sen slutade det med att han till sist gick med på att bara hyra ett släp och prova på det där med att flytta utan flyttkarlar. Det gick alldeles utmärkt och vi slapp alltså betala några karlar för att hjälpa till.
Vi bor i ett så kallat "condo" vilket innebär att vi äger huset men betalar pengar till en gemensam områdesförening som sköter om området. Vi behöver aldrig tänka på att skotta snö, vattna blommor eller sköta om något annat utanför vår ytterdörr. Första gången det snöade här så skottade jag själv yttertrappan och en liten gång fram till brevlådan. Bara någon timme senare upptäckte jag att alla grannarna fick samma tjänst utförd av de nitiska arbetarna på området. Jaha, det var alltså inget jag behövde göra själv. Bekvämt och bra. Fast jag undrar ändå ibland hur mycket de där som klipper gräsmattorna och skottar snö får betalt? På nyheterna här ser man ofta inslag om illegal invandring från Mexico och om hur många av dem som arbetar svart med till exempel trädgårdsarbete.
Många av dem lever med väldigt dåliga löner och eftersom de är här illegalt så har de ju givetvis problem med saker som sjukvård och annat som ett medborgarskap ger fördelar med. Jodå, killarna som sköter allting här i vårt bostadsområde ser allt väldigt mexikanska ut. Kanske är de illegala? Fast jag frågar inte någon om det - för jag vet ju att de allra flesta av de där illegala arbetarna absolut inte skulle vilja bli av med det där jobbet. Men jag är alltid noga med att hälsa och le vänligt när jag stöter på någon av de där arbetarna där ute. För lite skyldig känner jag mig ändå och jag vill absolut inte att någon av dem ska få för sig att jag inte uppskattar det arbete de gör.
Faktum är att jag alltid har uppskattat alla de där jobben som människor utför för att andra ska ha det bekvämt. Jag tycker att sopgubbar, städerskor och andra yrkesgrupper som hanterar alla de där obekväma sysslorna är betydligt mycket viktigare än många kostymklädda affärsmän. Jag tycker det är skandal när människor behandlar många av de här yrkesgrupperna som om de vore osynliga. För vi skulle definitivt märka det mycket fortare om sopgubben eller städerskan slutade göra sitt jobb än om någon kostymgubbe slutade. Ändå finns det stora företag som har personalfester där bara de "finare" anställda är inbjudna. För hur skulle det se ut om städerskan också blev inbjuden på personalfesten?
Jag försöker själv att inte behandla folk som om de är osynliga. Jag ler alltid lika vänligt mot städerskor, trädgårdsarbetare, busschaufförer och sopgubbar som jag gör mot kostymklädda försäljningschefer och konsulter. Kanske beror det på att jag själv har ett års erfarenhet av att städa på kontor och vet hur det känns att vara en sån där osynlig person? Faktiskt känner jag mig också mycket mer bekväm i att prata med folk från de här dåligt betalda jobben. De är helt enkelt mycket roligare att umgås med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
När jag var som mest sjuk i Sverige så fick jag statlig hjälp med städning, tvätt och en viss avlastning med dottern (de gjorde saker som jag inte orkade... bakade, gjorde storlagning av mat och frös in osv)
Jag visste ju att de tack och lov fick anständingt betalt och fick en utskällning att jag hade fyllt diskmaskinen innan min avlastning kom.
Så jag lärde mig snabbt att de flesta inom hemtjänst och avlastning sätter en stor ära i att hjälpa andra.
Vi bodde tidigare i en condo, som vi hyrde i andra hand, och var det något som de såg till var korrekt, så var det att anställa lagliga immigranter. Skulle något hända dessa "vaktmästare", som tex en skada, så kan de stämma föreningen även om de var anstälda illegalt.
Så de flesta föreningar serr till att ha enorma försäkringar på sin personal och ofta dubblar de så 2 personer byter en glödlampa (utifall att en skulle få en stöt och falla ner från en stege)
Tråkiga nyheter... Jag stt just och kollade igenom immigrationsmyndigheten och de fokuserar på att få ner Naturalisation numren.. men inte mycket mer på några andra papper. De räknar med att om du har alla papper i ordning och inte behöver uppdatera med något, så kommer det att ta mellan 13-15 månader efter att du gjort bio-metrics.
Jag gjorde mina bio-metrics i December 2007, så jag hoppas att till våren 2009 att jag ska få mitt 10 års visum klart. Ungefär samma tid som jag kan gå för citizenship (tack för den, över 1000 dollar till ner i rikets kassa)
Eftersom jag vet att du snart ska skicka in dina papper, förbered dig på att bli fast ett och ett halvt år till.
Malin
Usch, nu ångrar jag att vi inte åkte till Sverige i sommar. Är lite orolig för hur lång tid det kan dröja innan jag kan åka hem igen ifall det dröjer länge innan byråkratins kvarnar malt färdigt.
Jag kan bara hoppas att ingen hemma i Sverige blir sjuk under tiden jag inte kan lämna landet :(.
Jag funderar lite grann på det där med citizenship. Såvitt jag förstår så kan man ha dubbla medborgarskap ännu så länge därför att USA inte kontrollerar att man faktiskt avsäger sig sitt svenska. Men vad händer om de ändrar reglerna? Jag kan bli lite nojig över sånt där - förmodligen med tanke på att man i Sverige ju så ofta ändrar regler retroaktivt. Jag vill inte hamna i en situation där jag tvingas säga upp det svenska medborgarskapet. Det känns ändå rätt tryggt att ha kvar det.
Jag trodde att när man väl hade gift sig med en amerikan, så var man amerikansk medborgare och kan lämna landet och komma tillbaka hur man vill. Det stämmer alltså inte...? Vad är bio-metrics? Måste man konstant uppdatera sitt visum, alltså vart tionde år? När dessa 13-15 månaderna har gått, efter bio-metrics, kan man då resa in och ut ur landet som man vill?
När man gifter sig med en amerikan får man först ansöka om ett temporärt green card som gäller i 2 år. Fast det är inte alldeles självklart att de kommer att ge dig ett green card bara för att du gift dig. Om de har minsta misstanke om att du har ljugit kan de neka dig ett Green card. Jag har hört att de till exempel kollar folk som åkt in på landet under turistvisa för att sedan gifta sig med en amerikan extra nogrannt. I mitt fall ansökte jag och maken om ett s.k fiance visa redan innan jag åkte hit för att gifta mig. Det gav oss 3 månaders betänketid från det att jag anlände här i USA tills vi var tvugna att gifta oss för att jag skulle kunna ansöka om ett Green card.
Det temporära Green Card är för att man inte ska kunna gifta sig och sen direkt ansöka om skilsmässa bara för att få lov att stanna i landet.
Efter de här 2 första åren så ansöker man om ett nytt green card vart 10:e år. Efter att ha varit gift i 3 år kan man däremot ansöka om medborgarskap istället och slippa återansöka vart 10:e år.
Biometrics är ett av stegen som krävs i din ansökan för green card och innebär att de helt enkelt tar ditt fingeravtryck. Att de tar biometrics varje gång man ansöker tror jag kan handla om att man vill försäkra sig om att det fortfarande är samma person som ansöker för kortet igen.
När man har sitt Green card så kan man resa in och ut ur landet som man vill och även arbeta i landet som man vill.
Jag tror att man i nödfall kan få resepapper för att lämna landet och komma in igen ifall man fortfarande väntar på sitt Green Card. Men jag misstänker att det kan vara krångligt och ta tid för att få såna handlingar. Dessutom måste man vara extra uppmärksam på hur länge man är borta för att jag tror att om man dröjer för länge så kan de anse att man inte längre är intresserad av att gå vidare med sin process för att stanna i landet.
Green card heter egentligen Permanent Residence card och som Sara skrev så får man ett kort som är giltigt i 2 år efter man gift sig. Det kortet gör det möjligt att skaffa social security number (SS#... ungefär som våra personnummer, förrutom att det inte finns logik i nummren). Med det första kortet så får du dessutom söka jobb, ta körkort och öppna bank konto.
Men efter att "Busken" fick för sig att alla de som varit här illegalt i så många år, och har barn etc, så skulle han göra ett system så att de kunde stanna...men lagligt. Vad som hände var att de fick in mer än 2 millioner extra ansökningar. Så istället fär de vanliga 3-9 månader det brukar ta att ändra status, så seglade det upp till över ett år.
Under de första 2 åren får du inte lämna landet utan tillstånd. Om man ska vara petnoga så heter det första kortet man får Permanent recident card...with restrictions. De "restrictions" är mest att du inte kan lämna landet när du vill.... utan ett dokument som heter Advance parole, får du inte komma tillbaka in i landet. Ett sådant dokument tar just nu mellan 3-6 månader.
Skulle någon i familjen i Sverige bli akut sjuk... som i mitt fall, jag har mormor, 88, mamma 60 och dottern 15 där. Skulle någon av dem bli akut sjuk så kan man kontakta immigrations myndigheten och få ett snabb svar. Oftast krävs det att läkare skriver ett intyg att man måste komma hem.
Jag vet av ett par personer som har inte fått ett snabbt nog svar och åkt hem och sedan dividerat ett litet tag med ambassaden och sdan fått ett inrese dokument... men att göra det är att riskera flera 1000 dollar och flera år av pappersjobb.
Martina, när Restrictions har blivit borttagna från ditt Permanent residence card så är du omfattad under mer eller mindre alla regler och säkerheter som alla har här. Jag tror att det enda du inte kan göra är att rösta i valen.
Och ja, om du inte vill tjafsa med USCIS (immigrations myndigheten)så rekommenderar jag att bli medborgare.
En brittisk författare som bor i USA skulle åka på världsturne och signera böcker. Det blev lite si och så med saken när han upptäckte att hans permanent residence card skulle gå ut när han var borta.
Han fick akuttid, (kl 9 på morgonen dagen efter på sitt lokal kontor) och gjorde som många vi andra Europeer.. vi kommer några minuter innan vår tid... Han stof handfallen när de börjadde garva åt honom och säga att du måste vara där MINST en timme innan utsatt tid om du ens vill komma in i huset! De bokar nämligen MASSOR av människor på samma tid. Det tog honom 2 dagar med en massa trassel innan han kunde lämna landet.
Sverige och USA tillåter bägge dual citizenship och med tanke på att så stor del av USA har invandrar bakgrund (tja, Sverige också) så är det inte troligt att det kommer att ändras. Om det ändras så blir ofta de personer som omfattades av den gamla regeln, får behålla sin status i bägge länder men alla nya ansökningar måste välja.
Man ska vara verkligt säker på vad man vill, innan man tar steget ut och startar hela denna papperskvarn. Man måste nästan räkna med att man kommer att vara borta från Sverige i flera år, att det kommer att kosta flera1000 dollar och en massa tid, gråt och tandagnisslan innan man är vid slutmålet.
Folk i USA som kastar ut sig epitet och säger att man bara kommit hit för att ta del av allt det "goda" som USA har, har ingen aning om vad deras land ens kräver av oss som gifter oss.
Jag har haft många heta diskussioner med människor som anser att komma hit och gifta sig, och sedan sitta på häcken ett bra atag innan man ens har tillstånd att jobba, tja, då lever man på staten.... vilket är helt fel!
Under de första 3 åren man bor här, oavsett status, så är det olagligt att ens få det minsta bidrag! Den person som sponsrade dig ( i mitt fall min man) har tagit på sig uppdraget att betala för mig i minst 3 år.
Men som sagt, de flesta vet inte vad man måste gå igenom...som att visa att man är född och gått i skola pga EN person inte förstår våra utdrag ur personregistret.
Malin
LOL de flesta verkar också tro att alla som emigrerar hit gör det för att USA är bättre än deras eget land.
Maken försöker fortfarande smälta att jag ansåg det vara en jättestor nackdel att han var amerikan när jag satt hemma i Sverige och funderade på om jag ville gifta mig med honom. Hans bror gifte sig också med en emigrant (Thailand) men hon sökte sig mer medvetet hit och letade efter en amerikan att bli kär i via nätdejting. För min del hände det mest av en slump så jag är betydligt mer obstinat. Stackars maken kan jag tycka ibland :). När han går igång och spelar överpatriotisk för att retas med mig brukar jag svara med att föreslå en postorderbrud istället.
Oj, oj. Det verkar som om man borde tänka över att överhuvudtaget känna någon som helst attraktion till en amerikansk man... Om jag flyttar till USA, så kommer jag troligtvis alltså inte kunna åka hem till Sverige under de första 2-3 åren? Eller någon annanstans utanför USAs gränser heller, med andra ord. Får man röra sig fritt mellan staterna?
Ja man får åka fritt mellan staterna. Jag fick bara vänta 6 månader innan jag fick mitt första temporära kort så jag kunde åka till hem till Sverige och hälsa på ganska snabbt. Jag ringde och kollade med myndigheterna först för att vara riktigt säker på att det inte skulle vara något problem med att komma in igen. För säkerhets skull tog jag med mig vigselbeviset också när jag reste. Nu när väntetiderna är längre så får man nog räkna med att det kommer att dröja ett tag innan man kan resa igen däremot.
Det är väldigt mycket byråkrati och en hel del slit med pappersarbete och det kostar en hel del pengar att ansöka. Det är jobbigt att vara separerad från familjen hemma i Sverige så ja man bör nog tänka över det ganska bra innan man tar steget och flyttar. För egen del kämpar jag mycket med hemlängtan men blir man kär så har man ibland inget annat val än att ta lite risker :).
Snacka om att de har olika besked!
Jag kollade med både USCIS och US ambassaden i Stockholm och fick veta att man INTE fick flyga hem under de tiden jag hade mitt temporära green card!!
Oj, du har haft stört tur att du kommit in i landet igen efter att ha flugit hem!! Hade du advanced parole?
Makens morbror och fru jobbar bägge inom State Department och hon är just nu stationerad på Amerikanska ambassaden i Stockholm, och vi pratade med dem förra veckan och fick samma besked som för några år sedan. Visst, du kan lämna landet på eget bevåg, men du kan bli helt stoppad när du kommer tillbaka.
Jag hoppas att det inte kommer att orsaka dig bekymmer när du ansöker om att få din status ändrad. För jag vet att de kan ta ut information från ditt pass... och en utresa (även om du blivit insläppt i landet) kan ses som om du har "abandoned your application and status".
Jag rekomenderar ingen att resa ut under deras 2 år permanent resident card (with restrictions) utan att ha advanced parole dokument.
Malin
Nej jag hade ingen advanced parole. Jag kollade på UCIS hemsida och hittade följande:
"The Permanent Resident Card (either unconditioned or conditioned) can be used to prove employment eligibility in the US when completing the Form I-9 for a new employer. It can also be used to apply for a Social Security Card and a state issued driver’s license. The card is valid for readmission to the United States if the trip was not greater than one year in length. If a trip will last longer than one year, a reentry permit is needed."
"A Permanent Resident of the United States can travel freely outside of the US. A passport from the country of citizenship is normally all that is needed. To reenter the US a Permanent Resident normally needs to present the green card (Permanent Resident Card, Form I-551) for readmission. A reentry permit is needed for reentry for trips greater than one year but less than two years in duration."
Jag hoppas verkligen att inga problem kommer att uppstå. Det är verkligen oerhört dåligt om man inte kan lita på den information man får via deras hemsida och via telefonsamtal med dem.
Skicka en kommentar