Barns frihet

Jag läste i Aftonbladet om en kvinna som lät sin 9-årige son åka ensam på tunnelbanan in New York och som nu anses vara en dålig mamma av många kritiker. Jag är kluven i frågan. För egentligen tycker jag att en 9-åring borde vara mogen för att åka tunnelbana själv under förutsättning att denne har fått tillräckligt med instruktioner, har mobiltelefon på sig och förmåga att gå in på en polisstation och tala om sin adress om han går vilse. Men tyvärr funkar ju inte världen så längre. I en så stor stad som New York ökar risken för att någon ska göra ditt barn illa. Inte ens på landsbygden kan man ju längre vara säker på att ingen pedofil eller seriemördare får tag i dina ungar så tanken på att släppa en 9-åring lös själv i en mångmiljonstad är skrämmande.

Men hur mycket ska man egentligen skydda sina barn? Hur bedömer man när barnet är redo för att klara en uppgift alldeles själv? En sak jag definitivt har lagt märke till här i Michigan är att amerikanska barn är enormt överbeskyddade i jämförelse med Sverige. Barn har egna privata lekplatser i sina trädgårdar och de fåtal gånger jag sett barn leka på någon av de allmänna lekplatserna så sitter alltid några föräldrar i närheten och bevakar dem.

Jag ser aldrig barn som är och handlar själva i affären. De promenerar inte omkring längs trottoarerna på egna upptäcktsfärder och inte ens på biblioteket har jag sett någon unge som strövat omkring på egen hand utan att mamma eller pappa befinner sig inom räckhåll. Jag bor i ett litet fridfullt samhälle så det är svårt att förstå att man inte vågar släppa ut ungarna ensamma här. Jag hade haft mer förståelse om vi bott inne i Detroit - för där hade jag sannerligen inte vågat låta en unge ge sig ut på egen hand innan de fyllt minst 16.

När jag var 9 år hade jag redan fått en egen nyckel och förtroendet att vara ensam hemma efter skolan i ca en och en halv timme innan mamma kom hem från jobbet. Det kändes bra att mamma litade så mycket på mig. Hon visste att jag klarade av att hantera både brödkniv och spis. Hon visste att jag aldrig skulle gå iväg till någon kompis utan att antingen ringa henne eller skriva en lapp för att tala om var jag var. Just det att hon litade så mycket på mig gjorde att jag kände mig vuxen och jag brukade ibland överraska henne med att städa hemma just för att känna mig ännu vuxnare. Det var roligt att se hennes min när hon kom in genom dörren och upptäckte att köket glänste.

Mamma och pappa skickade ibland mig till affären för att handla mjölk eller något annat som de glömt köpa hem. Ofta innebar det att jag också fick förtroendet att också handla något till mig själv. Mamma och pappa satte aldrig någon prisgräns för hur mycket jag fick handla för men jag kommer ihåg att pappa alltid såg extra glad ut och berömde mig när jag inte hade handlat upp all växel utan nöjt mig med något billigt och räckte över resten av pengarna till honom.

Jag kan inte komma ihåg att min mamma någonsin städat mitt rum. Däremot kommer jag ihåg att pappa en gång gick in med en sopsäck och plockade upp alla leksaker från golvet efter att ha tjatat på mig i över en vecka att städa. De leksakerna låg på vinden i en evighet innan jag fick tillbaks dem igen. Men efter det lärde jag mig att när pappa sa till mig att städa rummet - ja då gjorde jag det. Mamma lärde mig att om jag ville ha rena kläder fick jag se till att lägga dem i tvättkorgen. Det gjordes inga räder in på mitt rum för att samla smutstvätt. De enda sakerna hon regelbundet påminde mig om var att samla ihop mina sängkläder - för hon litade inte på att jag själv kunde avgöra hur ofta de behövde tvättas. Men mitt rum var mitt eget och jag visste att när jag stängde min dörr och stack ut för att leka med kompisarna skulle mamma inte gå in där och rota igenom mina grejer. Jag behövde aldrig oroa mig över att mamma skulle råka få syn på någon pinsam dagbok eller något romantiskt klotter om någon kille i ett block.

Min man har aldrig haft lika mycket frihet eller plikter som jag som barn. Hans mamma var alltid hemma när han kom hem från skolan och han har aldrig behövt städa sitt eget rum eller sköta några andra sysslor hemma annat än att klippa gräsmattan. Däremot förväntades han mycket tidigare än jag att skaffa sommarjobb och hans föräldrar såg till att han hade styrda aktiviteter utanför skolan såsom pianolektioner och sport. Själv var jag mest ute och lekte med kompisar eller på egen hand utan att ha några andra schemalagda aktiviteter än skolan.

Schemalagda aktiviteter verkar vara mycket viktigt här. Barn skjutsas omkring till alla möjliga olika saker här. Det verkar ligga en stress på det där med att vara en bra förälder. Om ditt barn inte har minst 2 olika schemalagda aktiviteter utanför skolan bryr man sig inte om sina barn? Nåja, åtminstone är det intrycket jag får men jag har ju inga barn själv så jag kan knappast anses vara expert på området.

Ett annat område där man verkligen skyddar sina barn här är sex. Senast häromdagen läste jag i en lokaltidning om hur man just nu diskuterar vad man ska ta upp under sexualundervisning i skolan. Många föräldrar hade uttalat sig i artikeln och en del ville att man helt skulle stryka ämnet från schemat. Min man och jag började diskutera det där med sexualundervisning efter att ha läst den där artikeln och han blev nästan chockad när han fick höra om hur vi hade fått utdelat gratis kondomer från ungdomsmottagningen och fått en demonstration av hur man skulle använda den på en banan. Att vi dessutom hade diskuterat homosexulitet blev han också förvånad över. Men här i USA verkar man hellre föredra att handskas med tonåringar som blir gravida hellre än att erkänna att tonåringar inte längre kan förväntas vänta med sex tills de har gift sig. Min man säger att han ofta känner sig som en minoritet i USA. För det är tydligt att det är den kristna högern som ibland håller tillbaks utvecklingen av det här landet.

Ok det här blev längre än jag hade tänkt mig. Men för att avsluta mina tankar. Jag tror att man måste låta sina barn få en del frihet för att de ska växa upp till självständigt tänkande individer. Att begränsa sina barns frihet för mycket kanske skyddar dem från att bli mördade eller våldtagna men vad kostar det dem i självförtroende och hur påverkar det deras framtid som vuxna?