Cigaretter eller choklad?

Nästan varje morgon när jag vaknar börjar jag med att småhosta lite grann. Det är mina lungors sätt att påminna mig om att jag ju egentligen inte mår bra av att röka. Men ändå står jag 10 minuter senare ute på balkongen och puffar på min första cigarett för dagen. Innan lunch kommer jag att ha dragit i mig minst 2 cigg till.

Jag vill verkligen sluta röka. Det var inte så länge sen som jag faktiskt lyckades sluta och var rökfri i nästan ett halvår. Problemet var ju bara att nästan varje vecka under min rökfria period fick maken på Lördagar höra mina utrop från badrummet när jag upptäckte att jag gått upp i vikt igen. Varje vecka sköt jag upp maxgränsen för hur mycket jag kunde tåla att gå upp i vikt. Om jag går upp ett kilo till så börjar jag röka igen, vräkte jag ur mig. Ändå kunde jag inte låta bli att försöka kompensera för bristen på cigg med lite choklad, en macka på kvällskvisten, en liten kaka till kaffet osv...

Till sist blev jag så frustrerad av det där med vikten att jag inte längre kunde motstå de där cigaretterna. Redan lite småsur av PMS inspekterade jag mig själv i spegeln och upptäckte att jag inte stod ut längre. Bara några minuter senare var jag på väg ner till affären för att köpa ett paket giftpinnar. Jag tände trotsigt den där första ciggen och drog in. Lungorna protesterade direkt för de hade ju njutit av giftfri luft i ett halvår och totalt glömt bort det där med att röka. Men jag hade bestämt mig och lungorna hade inte en chans att övertala mig att låta bli. Till och med maken såg lite lättad ut när han kom hem från jobb och såg cigarettpaketet på bordet. Han som varit så glad när jag slutade röka hade också efter att ha sett mig gå upp i vikt börjat sakna de där ciggen. Jodå, jag hade nog märkt att han inte verkade lika intresserad av sex som förut.

Vad är värst egentligen? Är det bättre att röka och långsamt förgifta sig själv och riskera lungcancer? Eller är det bättre att småäta och gå upp i vikt tills man märker att knäna inte riktigt orkar med trappor längre och dubbelhaka börjar synas i ansiktet?

Tja, man kan ju alltid äta frukt istället för godis. Fast nej det funkar inte så för mig. Frukt fyller inte det där behovet jag har. För huvudanledningen till att jag röker har alltid varit att jag har lätt för att stressa upp mig. Cigaretter är avkopplande. Jag tar en cigg när jag är arg, ledsen, frusterad och uttråkad. Choklad fyller samma funktion - äpplen gör det inte.

Fast sen är det ju alla de där andra cigaretterna...En cigarett som belöning. En cigarett för sällskaps skull. Alla de där cigaretterna som jag röker bara på ren rutin. Cigaretten efter alla måltider. Cigaretten varje gång jag är ute och promenerar. Cigaretten efter varje telefonsamtal. Cigaretten innan jag somnar. Om jag hade kunnat skippa alla de där cigaretterna så hade jag kanske kunnat få lungorna att acceptera mitt rökande lite bättre. Logiskt, eller hur? Men trots det så fortsätter jag med alla de där rutincigaretterna också. För det går liksom på automatik det där med att röka. Det är sällan som min logiska hjärna ens upptäcker att den har blivit lurad till att röka förrän lungorna redan fått i sig en halv cigg. Vänta nu, säger hjärnan. Ville jag verkligen ha den här?

Nej, nu ska jag gå och ta en cigg som belöning för att jag bloggat. Sen ska jag ta mig en tur på mitt kära löparband och kämpa vidare för att bli av med de där kilona mitt rökfria liv belönade mig med.