Att sprida glädje

Jag vaknade i morse och kände mig lite småsur och irriterad eftersom jag sovit dåligt hela veckan p.g.a ryggproblem. Inser att jag nog tagit i lite för hårt med mitt nya löparband så får nog ta och dra ner lite på takten och inte fortsätta köra 2 pass om dan på det. Suck.

Jag suckade tungt för mig själv när jag gick ner till affären för att handla lite smågrejer. Trots att solen lyste och fåglarna kvittrade så vägrade mitt humör att bli bättre på promenaden. Men så i affären springer jag på en liten, spenslig, gammal man som står och tittar på blomsteravdelningen som befinner sig på min väg mot fruktavdelningen. Han hejdar mig och frågar om jag kan hjälpa honom och naturligtvis stannar jag upp för att höra vad han behöver hjälp med. Det visar sig att han och hans hustru idag firar bröllopsdag och han ska överraska henne med några blommor och därför står i valet och kvalet om vilken bukett han ska välja. Den här gubbens ögon tindrar och trots att jag är på dåligt humör så kan jag ändå inte låta bli att charmas av hur ivrigt han berättar om hur han ska överraska frun. 39 år har de varit gifta visar det sig. Jag hjälper honom att välja sin bukett och när han tackar så ler jag för första gången idag och gubben lyser upp igen. Vilket vackert leende du har, säger han innan han tar sin bukett och styr sina steg bort från mig.

Vilken oerhört fin komplimang av en gammal man. Mitt dåliga humör är nu bortblåst och plötsligt så mår jag sådär bra inombords. Tänk att ett sånt litet möte i affären kan ha en sån effekt på hur man mår. Det är så skönt med människor som har den där förmågan att sprida glädje omkring sig. Det är inte undra på att hans äktenskap har hållt i så många år om han alltid är sådär härligt öppen och trevlig. En riktig glädjespridare.

Jag fortsätter med mina inköp och jag ger kassörskan ett stort leende på vägen ut. För idag vill jag också vara en glädjespridare!