Bacillskräckens land

Jag läser i dagens metro om en liten lampa som dödar bakterier. Den där lampan har jag nu i ett par veckor skrattat åt när jag sett den i reklaminslagen på TV:n här. För aldrig har jag sett så mycket reklam för att jaga elaka baciller som här i USA sen jag flyttade hit. Det vimlar av alla möjliga produkter som man bara måste ha för att skydda sina barn och sig själv från att attackeras.

Min man tyckte jag var märklig när jag ratade hans speciellt inköpta dammsprej. Att damma av här hemma utan att använda något annat än en helt vanlig trasa tyckte han var otänkbart. Men nu ett par år senare så nyser han inte lika mycket som innan jag flyttade in. För det gör mer skillnad att städa ordentligt en gång i veckan istället för en gång i månaden än vad det gör att köpa finurliga städprodukter i onödan. Alltså kunde vi stryka en dyr dammsprej från inköpslistan.

Bort från inköpslistan åkte också alla engångsprodukter som man skulle använda till sin städning. Nej det går alldeles utmärkt att handla trasor som man byter ut varannan dag för att sedan i slutet av veckan köra i tvättmaskinen istället för trasor som man slängde bort varenda gång man torkat bort en fläck.

Det tog ett ganska långt tag innan jag kunde göra mig av med Swiffers våtservetter för golvet däremot. För det var svårt att hitta en helt vanlig spann med urvridare och tillhörande mopp. Just urvridaren var huvudproblemet - för jag hade inte någon större lust att tvingas vrida ur trasan för hand då jag lätt får värk i händerna. Maken fick foga sig i att se mig inspektera städhyllorna, i alla affärer vi besökte, noggrant i jakten på vad jag behövde. Visst är färdigindränkta våtservetter bra. Men jag känner mig som en miljöbov när jag använder mig av såna produkter.

Bacillskräcken här gör att alla verkar duscha och totalt byta kläder varje dag. I början kände jag mig nästan tvungen att göra likadant eftersom jag ju inte ville att maken skulle tycka jag var smutsig. Men min hy protesterade ganska fort och jag fick börja smörja in med alla möjliga hudkrämer för att kompensera för att jag torkade ut hyn så totalt. Men eftersom vi har mycket allergier i min släkt så uppstod problemet att hitta produkter som jag inte var allergisk mot. Till sist återgick jag helt enkelt till att duscha var trejde dag som förut. Det duger alldeles utmärkt att bara tvätta en del strategiskt väl valda områden på kroppen ordentligt varje dag. Jag mår bättre och framförallt mår min hy (och mitt hår)bra igen nu.

Den här paranoida bacillskräcken tror jag gör mer skada än nytta. Det är kanske inte så konstigt att barn idag verkar ha mer allergier? De får ju aldrig chansen att bygga upp ett bra immunförsvar om det ständigt desinfekteras överallt i deras omgivning. Ungar behöver lite baciller tror jag. Dessutom så innehåller ju väldigt många rengöringsprodukter en hel del kemiska ämnen. Är det verkligen nyttigare för en unge att få i sig så mycket kemikalier än att få i sig en bacill kan jag undra? Och är det verkligen bättre för en unge med en lätt förkylning att snabbt medicineras istället för att vänta på att tiden ska läka snuvan? Jag tror inte att det är en slump att barn i de rika länderna har mer allergier än barn i fattiga länder. Barn i fattiga länder har sjukdomar på grund av bland annat undernäring och fattigdom. Våra barn lider av för mycket mat och bacillskräck.

Jag tror vi gör människan svagare och svagare för varje generation som går. Det är kanske tur att man arbetar med att försöka producera robotar som kan ta hand om oss. För om vi fortsätter som vi gör kommer vi verkligen att behöva dem.