Anonymitetens sköld

Visst är det skönt det där med hur man kan skriva nästan vad man vill anonymt på Internet? Jag slås ibland av hur människor är så mycket mer fria att vara elaka utan att behöva stå för sina elakheter med hjälp av Internet. På CNN idag hade de en artikel om Lori Drew som just nu genomgår rättegång för sin inblandning i en 13-årig flickas självmord. Det här är ett fall som jag följt med ganska stort intresse eftersom jag har så svårt att förstå att en vuxen kvinna kan tycka att det är OK att med hjälp av MySpace psykologiskt attackera ett barn genom att utge sig för att vara en pojke för att bygga upp en relation och sedan använda detta mot flickan så att det hela slutar med tragiska konsekvenser. Domslutet i den här rättegången kommer att bli mycket intressant för hur man kan bete sig på Internet i framtiden. Jag tror hon kommer att bli frisläppt - men moraliskt tycker jag hon har betett sig avskyvärt.

Jag älskar Internet och alla de möjligheter man har med hjälp av det. Men samtidigt så finns det så många offer tack vara Internet också. Alla de som ångrar den där bilden av sig själv de laddade upp på nätet. De vars klasskamrater använder det för att publicera förnedrande information eller bilder. De som får osanna rykten spridda om sig. De som är för svaga för att hantera de hårdheter som andra internetanvändare kan utsätta dem för.

Jag läser rätt många olika forum och bloggar och även om det för det mesta är trevligt så dyker det ibland upp ett och annat som dryper av nästan gränslös elakhet. Ett forum jag läser diskuterade till exempel nyligen homosexuellas giftermål vilket ledde till en lång diskussionstråd med allehanda grova uttryck och förolämpningar. En läsare uppmanade till exempel en annan att sticka en hagelbössa i munnen och trycka av. En annan läsare menade på fullt allvar att alla homosexuella är pedofiler och hävdade att om hans son någonsin skulle visa sig vara gay så skulle han hellre se denne död än levande. De kommentarerna låg inte uppe så länge innan en moderator sorterade bort dem. Men de låg ändå uppe tillräckligt länge för att potentiellt skada någon om man tänker efter. För vad händer om en 13-åring som just upptäckt att han är dragen till andra killar surfar in där? Kommer den där killen att våga tala om för sin familj vad han känner? Kommer han att känna sig värdelös? Javisst risken är jätteliten. Men hur många av de där vuxna postarna hade i vanliga fall sagt de där sakerna i närheten av barn i verkliga livet?

Men människor som i vanliga fall kanske vaktar sin tunga lite och väljer att inte alltid tala om sina mest starka åsikter verkar inte alltid fundera på vem som läser de där åsikterna. För lite ironiskt kan jag tycka att den där postaren som alltid kryddar sina inlägg med allehanda svordomar och uppmanar andra att skjuta säger sig vara pappa till 2 barn och har starka åsikter om hur man måste skydda sina barn från att lära sig om sex, höra svordomar och från att spela våldsamma datorspel. Han kanske lever ett exemplariskt liv i någon småstad, går i kyrkan på Söndagar och ger ett gott intryck på grannarna. Men på det anonyma nätet kan han låta sina åsikter göra sig hörda. Där kan han experimentera med att vara grym och cynisk. Där kan han låta sin kreativitet flöda och informera alla andra postare om vilka i världen som borde få lov att leva och vilka som borde skjutas. För han behöver inte se någon annan i ansiktet när han häver ur sig sina åsikter. Det är så mycket svårare att vara elak mot någon som man står ansikte mot ansikte med, eller hur?

Men anoymiteten på Internet är bra också. Jag gillar till exempel att jag kan skriva en blogg med alla mina åsikter och tankar utan att behöva tala om exakt vem jag är. I mitt verkliga liv är jag ganska tystlåten av mig. Men här kan jag skriva precis vad som faller mig in. Det värsta som kan hända är att någon ger mig en elak kommentar och om jag vill kan jag bara deleta den och låtsas som ingenting. Fast värsta mardrömmen är förstås att mamma av en slump skulle råka hitta min sida och lyckas lista ut vem jag är. För jag inbillar mig att min mamma givetvis inte alls tror att jag och min make har sex. Nej, det finns nog en del tankar jag har som jag gärna behåller anonymt här på nätet och väljer att inte alltid dela med mig av till alla jag känner.