Närgångna insekter

Insekter verkar gilla mig. Det är alltid jag som blir myggbiten om vi ger oss ut och vandrar i skog och mark. Det är mig flugor, bin och andra flygfän kretsar kring när vi sitter ute på terassen. Maken tycker det är skönt att ha med mig - för då får han ju vara ifred. Han skrattar åt mig där jag sitter på terassen och kniper ihop ögonen i ett försök att hålla paniken borta och sitta blickstilla när ett bi inspekterar mig i vad som känns som en evighet. Jag har aldrig blivit stucken och jag tänker definitivt inte utmana ödet genom att försöka vifta bort det.

Tack och lov så verkar det åtminstone finnas mindre spindlar här i vårt hus i Michigan än hemma i min svenska lägenhet. Vi har bara haft ett par incidenter där maken tvingats rycka ut för att rädda mig. Jag tror att maken numera inser hur viktigt det är att han tar hand om de där spindlarna eftersom det inte var så länge sedan som ett spindelbesök bidrog lite till ett storbråk här hemma. För bara någon vecka sedan reste han sig plötsligt ur TV-soffan och tog hand om en liten, liten spindel alldeles på eget initiativ. Den spindeln var så liten att jag trots spindelfobi nog hade klarat av att hantera den själv. Vi får väl se om maken fortsätter med det eller om han nästa sommar har glömt bort det där bråket igen.

Det är väldigt vanligt att alla dörrar och fönster har nät här. Det är faktiskt jätteskönt att kunna vädra ut utan att oroa sig för alla insekter som kan ta sig in när man inte har nät. Hemma i Sverige satt jag ibland och svettades inne för att jag var för rädd att öppna något fönster om jag lagt märke till spindelnät eller annat utanför. Fast trots det där med nät så kommer det ju givetvis in en del kryp ändå. De passar på att smita in när jag smiter ut för att röka eller när vi öppnar dörren av någon anledning. Tyvärr är katten fullständigt ointresserad av att jaga dessa kryp.

Precis när jag höll på att somna igår kväll så bestämde sig ett flygfä som kommit på besök för att inspektera mitt öra. Det surrade till och jag kände hur något slog emot mitt öra. Irriterad viftade jag till och vände mig om i sängen. Men envist kom flygfäet tillbaks ett par gånger och surrade till i örat igen. Till slut blev jag lite nojig över det där så jag gav upp tanken på att sova och satte mig och lade patiens på datorn en stund. Insekter dras ju alltid till ljus så inte helt oväntat var det när det envisa flygfäet landade på min lilla bordslampa vid datorn.

Det visade sig att flygfäet var stort (halva tummen) och såg otäckt ut. Jag är en fegis när det gäller insekter och jag blir nervös om de är för stora. Maken sov ju så jag ville absolut inte störa honom och insekten satt på lampan vilket gjorde det omöjligt att fånga den med en burk. Länge satt jag där och stirrade på den och hoppades på att den skulle få för sig att dra sig mot balkongdörrens nät så att jag kunde öppna och släppa ut den i frihet. Men nej, den var fullständigt nöjd med att bara sitta där och njuta av ljuset från lampan.

Till slut bestämde jag mig för att om jag bara lämnade lampan tänd så skulle den kanske hålla sig borta från det mörka sovrummet. Fast för säkerhets skull satte jag på mig makens öronvärmare innan jag kröp ner i sängen igen. Inga insekter i öronen, tack!