Jag och maken sitter och tittar på Hells kitchen när mina näsborrar plötsligt reagerar på en obehaglig doft. Jag ger min man en misstänksam blick men slår snabbt bort tanken på att han har släppt sig - för ingen diet i världen skulle orsaka en sån här vidrig lukt. Dessutom har makens näsborrar också upptäckt stanken och han är redan på väg mot fönstren för att stänga dem.
- Vad är det som luktar, frågar jag.
- Skunk!
Jaha, en skunk har alltså bestämt sig för att ta en kvällspromenad nära vårt hus. Jag har alltid trott att skunk bara luktar när de sprejar någon i försvar. Men tydligen luktar skunk illa konstant. Jag försöker titta ut genom fönstret i hopp om att se var den där skunken är någonstans men det är för mörkt ute. Fast vi har stängt fönstren så ligger stanken kvar inne i huset och jag bestämmer mig för att istället öppna fönstret på andra sidan huset i hopp om att vädra ut. Men så fort jag öppnar så slår den där stanken emot mig igen och jag börjar undra om vårt hus är helt omringat av skunkar. Men nej, maken förklarar att skunkar inte ens behöver vara speciellt nära för att man ska känna lukten av dem och att man dessutom kan räkna med att den där doften ligger kvar ett bra tag efter att de lämnat området.
Jag har alltid tyckt att de där gamla tecknade filmerna med Pepe Le Pew, den franska skunken som alltid kurtiserade en stackars katt, var roliga. Nu när jag själv känt stanken av skunk blir de där filmerna ännu roligare. För jag förstår precis varför figurerna alltid flydde i panik när stackars Pepe närmade sig. Ja, säger maken. Du vill absolut inte bli sprayad av en skunk för det är ännu vidrigare.
Stanken i huset ligger kvar länge. Efter 20 minuter tycker jag att det borde vara säkert att öppna fönstren igen men upptäcker att jag hade fel. Vi befinner oss tydligen under belägring. Jag är röksugen men vill definitivt inte gå ut och röka förrän den där skunken är borta. För jag tänker inte riskera en skunkdusch. Faktum är att jag undrar hur människor någonsin kan bli nersprayade av en skunk med tanke på att skunkens naturliga doftmoln borde vara en tydlig varningssignal att man borde fly? Dessutom minns jag nu hur Adam och Jamie i Mythbusters en gång spelade in ett avsnitt där de medvetet försökte bli sprayade av en skunk. Nu inser jag hur modigt det var! Helt galna måste de ju vara också!
Det dröjer länge innan doften äntligen sakta försvinner bort - eller så blev näsborrarna till sist bara härdade. När jag till sist kan gå ut och röka står jag på balkongen och hoppas att den där skunken inte väljer att göra det till en vana att komma på besök. Pew!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi har gott om dem... skunkar. Possums. Och inte att förrakta... raccoons! (tvättbjörn som det så snuttenuttigt heter på svenska)
Den som kom upp med det lägliga namnet borde komma hit på Måndag kväll.. (dagen innan soporna blir hämtade och alla tunnor står ute vid vägen)
De lever om mer än 2 vuxna hankatter i fullt slagsmål!!! De är ELAKA! Så elaka att skunkarna springer om de ser dem!
Eftersom huset vi bor i har jycke (en fiiiin pitbull), så har vi varit tvugna att snabbt lära oss leva med en viss skunk stank. Men när de lyckas få in en fullträff, så är det raka spåret i badkaret och dags att tömma alla tomatsås burkarna över honom.
Jag trodde maken skämtade när han började öppna burkar,men efter en del studier så... det är ett ämne i tomat som tar bort skunkolja.
Maken är en gammal Eagle Scout (mer eller mindre den högsta äran du kan få som scout...fråga din make) och han har intimt umgåtts med naturen i många år.
Själv anser jag att natur som består av betong och en eller ett par små träd som INTE drar till sig bin och getingar... det är min natur.
Kram
Malin
Oj, jag är glad att vi inte har så mycket skunk här! Själv har jag hittills bara sett en tvättbjörn rotande i containern utanför en restaurang här. Jättesöt! Fast nej jag tror inte jag skulle vilja kela med en, hehe.
Skicka en kommentar