Söndagar, tidningar och mått

På Söndagar brukar jag gå ner och handla söndagstidningen eftersom det är den stora kupongklippardagen. Man kan göra mycket fina fynd bland kupongerna i dagens tidning och jag får alltid en liten hög med diverse kuponger att använda till nästa veckas storhandel. Idag har tidningen så mycket bilagor att det krävs en alldeles egen plastpåse för att få plats med bara tidningen. Nog för att vi har många bilagor i Sverige också men i jämförelse med här i Michigan så är våra svenska söndagstidningar ömkligt tunna.

En stor skillnad mot Sverige just när det gäller tidningar är att man aldrig ser några löpsedlar utanför affärerna för att göra reklam för tidningarna. Dessutom har jag mycket färre tidningar att välja mellan. Det finns bara 5 olika dagstidningar att köpa här hemma och inga kvällstidningar alls. Veckotidningar finns det däremot en uppsjö av. Men inte heller de gör reklam med löpsedlar. Vår lilla affär här hemma har dessutom en liten plats där man sätta sig ner och dricka en kopp kaffe medan man bläddrar i de veckotidningar som man säljer. Inga kassörskor reagerar på att man som kund istället för att köpa tidningen faktiskt sätter sig ner och läser tidningen gratis. Själv har jag alltid känt mig lite skyldig om jag bläddrat för länge i en tidning utan avsikt att köpa den. Som om jag försöker stjäla dess innehåll.

Söndagar är för mig också slutet av veckan. För min man är det början. Vi har två väggalmanackor här hemma för att undvika förvirring. En av europeisk design till mig där söndagar är tryckta i slutet av veckan och en av amerikansk design till maken där söndagar kommer först i veckan. När vi bara hade den amerikanska hände det ofta att jag i all hast fick för mig att tandläkartider och annat var på helt fel veckodag eftersom alla dagar var förskjutna. Tack och lov lyckades jag alltid korrigera mig själv i tid så att jag inte gjorde misstaget att missa något på grund av det. På min europeiska almanacka står dessutom veckonumret med. Fast här i USA håller man inte reda på veckorna. Men det underlättar när jag pratar med släkten hemma i Sverige att jag själv kan hålla reda på veckonumret här.

Det är rätt många småsaker som vi här i hushållet har fått handla in för att tillgodose både mina europeiska vanor och hans amerikanska. Termometern på altanen visar både Celsius och Fahrenheit. Vågen i badrummet går att ställa in så man ser resultatet i både kilo och pounds. Måtten i köket visar cups och milliliter. På spisen har jag själv märkt ut var 225 och 250 grader är på ugnsknappen. Vi har en linjal som på ena sidan mäter i Inches och på andra i centimeter osv....Det enda här i hushållet som redan var anpassat för mig var makens bil eftersom hans fartmätare redan visade hur fort han körde i både miles per hour och km i timmen. Det är rätt bra faktiskt för när vi är ute och kör och jag frågar hur långt vi har kvar så kan jag använda den där mätaren för att översätta makens svar till km så att jag också kan begripa hur långt det är kvar.