Serietidningar

Det är med stor förvåning som jag upptäcker att maken aldrig hört talas om Kalle Anka tidningar. För visst är Disney något man sätter i samband med USA? Jag har ju redan tidigare noterat att man inte säljer vanliga serietidningar i affärerna här men jag trodde ju i alla fall att de där serietidningsaffärerna givetvis skulle ha några Kalle Anka tidningar. Men nehej. Kalle Anka är tecknad film och Disneyworld. Man läser inte Kalle.

Däremot har man ett oerhört stort utbud av tidningar om superhjältar. Det är just för superhjältarnas skull vi gick in i en comic book store nu i helgen. Jag vill fnysa lite snobbigt åt maken när han står där mellan hyllraderna och letar efter sitt X-men album. För just serietidningar om superhjältar känns för mig lite barnsligt. Min snart 40-årige man ser plötsligt ut som 12 år när han bläddrar igenom albumet. Men han är inte ensam. Det står en hel del andra vuxna karlar och väljer och vrakar mellan olika superhjältar. För här tas serietidningar på allvar.

Jag ska erkänna att jag också gillar serietidningar ibland. Fast jag föredrar de där med lite humor i. Jag gillar Kalle & Hobbe, Zits, Betty och andra såna där tidningar som man kan känna igen sig lite i. Andra favoriter som ger mig riktiga nostalgikickar är Asterix och Lucky Luke. Fast det är ju europeiska hjältar så de hittar jag inte i den här affären. Jag tycker allt lite synd om barnen här - som inte får fnissa åt Obelix eller skratta åt bröderna Dalton. Hade jag haft barn hade jag omedelbart sett till att importera jättemycket av allt det jag läste som barn hit. För jag hade ju så kul när jag läste alla de där tidningarna. Jag prenumererade både på Bamse och Kalle Anka. När jag blev lite äldre läste jag en och annan Fantomen, Tintin, Mandrake och Modesty Blaise också.

Alla de där tidningarna ledde till att jag så småningom hade sån lust att läsa att jag drogs ner till biblioteket för att mamma och pappa skulle slippa köpa så mycket. Där hade de ju också seriealbum. Men det dröjde inte länge förrän jag började utforska biblioteket och upptäckte böckerna. Jag blev en riktig bokmal. Enid Blyton (Vi Fem, Hemliga sjuan), Astrid Lindgren, Maria Gripe, Edward Ellis (böckerna om Hjortfot) och Franzén (Agaton Sax) är bara några av dem som jag slukade. Det fanns alltid böcker med på min önskelista till jul.

Sen kom den där dagen då jag vågade mig in bland vuxenböckerna och hittade min första riktiga vuxenbok - Ivanhoe. Den var så tjock och tung. Men envist satte jag mig där hemma och började läsa. En vecka tog det att ta mig igenom boken och sen hade jag bråttom ner till biblioteket igen för att hitta nästa vuxenbok och nästa och nästa...

Att mamma alltid läste Astrid Lindgren för mig när jag var liten och skulle sova har säkert betytt en hel del för mitt läsintresse. Men jag är också helt övertygad om att jag har både Bamse och Kalle Anka att tacka för att jag älskar att läsa fortfarande. För jag tror inte att alla de där pedagogiska bilderböckerna hade räckt till för att hålla mitt intresse vid liv tills jag blev stor nog att ge mig på att läsa riktiga böcker. Serietidningar var en bra brygga tycker jag. Så jag tycker det är väldigt synd att ungarna här inte ens har den så amerikanska Kalle Anka att läsa. För vad läser man om man inte gillar superhjältar och inte ännu behärskar det där med böcker?