Mordiska tankar

Min man tittar ibland oroligt på mig när jag står i köket med kökskniven i högsta hugg och muttrar irriterat över något medan jag skär lök. Nej, jag är inte argsint men eftersom jag ofta råkar ut för allehanda missöden så hör det till vanligheterna att jag muttrar över burkar som jag inte kan öppna, fingrar jag bränt i ugnen och andra små köksolyckor.

Men maken tycker det är kul att låtsas att jag konspirerar mot honom. Han skämtar ständigt om förgiftade maträtter och mina dolda motiv med att alltid låta honom välja första köttbiten. Hmm, säger han och inspekterar stekpannan. Vilken av bitarna har du förgiftat? Den bästa biten eller den sämsta?

För maken vet vad jag läser. Han har sett alla de mordiska titlarna i bokhyllan och vet att jag gillar att läsa om brutala seriemördare, hemska psykopater och jakten på deras aningslösa offer. Han inspekterar nyfiket det senaste fyndet i bokhyllan "A perfect Evil" av Alex Kava och skakar på huvudet när han läser om bokens innehåll. Brutalt och skoningslöst kommer en mördare i boken att ha ihjäl 3 unga pojkar. Perfekt läsning för en skön sommardag på terassen.

Min man har till och med bidragit till min bokhylla. Väldigt nöjd såg han ut när han i bokhandeln råkade springa på en bok som hette "The PMS murder" av Laura Levine. Jag spände ögonen i honom och undrade om han trodde att jag behövde lite hjälp med att hitta på alibi om min pms någonsin skulle gå för långt? Maken, som ibland är en stor skådespelare, såg förskräckt ut. Fast lite besviken var han nog ändå när jag efter att ha läst boken talade om att ingen kvinna med pms var mördare i boken. Fast en kul titel var det i alla fall.

Det är tur att jag inte har något emot att läsa böcker på engelska. För i den takten som jag läser hade det blivit väldigt dyrt om alla böckerna var tvungna att vara på svenska. I nästan alla svenska bibliotek finns det ju oftast en avdelning med böcker på diverse utländska språk men det lilla biblioteket här hemma i Michigan har bara en liten sektion med spanska böcker medan resten är på engelska. Men en av de första sakerna jag reagerade på när jag klev in genom dörren till det lilla biblioteket här var en hylla med typiska harlekin kärleksromaner. Det är definitivt inget jag någonsin hade väntat mig att hitta i ett bibliotek. De svenska biblioteken är alldeles för snobbiga för att hantera sådana. Men jag tycker det är kul att man inte är lika stel med det här. För visst hade jag gillat om en sån sektion fanns i biblioteket när jag var tonåring.

Men jag gillar inte hur man har katalogiserat böckerna här. Alla böcker får ett nummer som visar var de ska vara placerade men man har inte märkt ut med vanliga ord någonstans vad som finns på hyllorna av referensböcker. Vill jag leta efter en bok om kost måste jag först gå fram till en dator och söka för att hitta vilket nummer jag ska leta efter bland hyllorna. Men det blir otympligt att försöka komma ihåg de långa serienumren för varje sektion där jag kan hitta böcker om mat så man måste ha penna och papper och anteckna. Systemet är inte direkt gjord för att ströva omkring och "shoppa" som jag är van vid. I ett svenskt bibliotek går jag oftast omkring bland hyllorna och tittar på huvudkategorierna och dras liksom till olika ämnesområden rent spontant. Här står hylla efter hylla med böcker. Men ingenting som lockar mig att spontant gå till en viss hylla.

Jag saknar de svenska författarna när jag vandrar omkring i biblioteket. För givetvis finns det mycket mindre böcker av svenskar här än hemma i Sverige. Jag är van vid att se vissa namn på olika hyllor. Det känns liksom konstigt att gå förbi bokstaven S utan att Strindberg finns där till exempel. Men visst gömmer sig en del svenska författare här också och varje gång jag råkar på en sådan hoppar jag nästan till och det slutar nästan alltid med att jag drar ut boken från hyllan och tittar på den. En liten signal hemifrån. Jag undrar hur annorlunda det är att läsa Vilhelm Moberg på engelska?