Mordisk granne

Vi står som vanligt i vår trädgård och vaktar katten när hon tar sin dagliga lilla promenad runt området - då hör vi hur en av våra grannar plötsligt skriker till. Våra blickar går automatiskt mot ljudet och vi ser hur en främmande katt kommer springande snabbt därifrån medan grannen jagar efter den med en spade.

Vår egen katt, som är en fegis, har också uppmärksammat skriket och tar skydd i garaget. Grannen blänger efter den främmande katten och sen spänner han ögonen i oss. Hans blick lyser av mordlust när han frågar om det var vår katt. Nej, vår katt får inte lov att gå till just den grannens trädgård. Om hon så mycket som sätter en tass i den riktningen är hon nu van vid att bli stoppad av oss. Han ser nästan besviken ut när vi förnekar ägandeskapet av den främmande katten. Han muttrar om att nästa gång han ser en katt i sin trädgård ska han döda den. Jag fylls av vrede när jag hör hans hot men jag biter igen om de ilska kommentarer jag har inombords. Jag borde kalla honom för idiot. Jag borde säga till honom att man inte får slå ihjäl andras katter. Men jag vill inte bråka med grannarna och jag hoppas på att det är tomma hot. Men rädslan för att vår katt en dag ska vägra lyda när vi försöker stoppa henne och att hon innan vi hinner få fatt i henne kommer att slås ihjäl med en spade ökar.

Den här grannen har ett fågelbord och vår katt kastar ofta längtansfyllda blickar i den riktningen. Hon är för gammal nu för att lyckas med att fånga några fåglar men hennes jaktinstinkter finns fortfarande kvar. Under vintern när fåglarna verkligen hade behövt mat stod dock det här fågelbordet tomt. Grannen matar dem bara på somrarna. Det är tydligen mycket roligare att mata fåglar när man kan sitta ute i sin trädgård och titta på dem under sommaren än att mata fåglar som svälter under vintern när det är för kallt att beundra dem.

Jovisst, det är hans trädgård och det är klart att om han inte vill ha kattbesök så är det vår plikt att hålla henne därifrån. Men oavsett hur illa man tycker om katter så har man inte rätt att bara slå ihjäl dem för att de inte förstår det här med trädgårdar och gränser. Vår katt lyder tack och lov när vi stoppar henne. Men även fast vi håller koll på henne så vet jag att det alltid finns en risk att hon blir skrämd av något och springer iväg i blind panik utan att vi hinner stoppa henne. Jag hoppas verkligen att hon inte då hamnar i grannens trädgård.

Grannens fågelbord lockar till sig andra katter också. Jag hoppas att den där främmande katten inte kommer tillbaks. Jag hoppas att han inte slår ihjäl någons älskade husdjur. Jag är beredd på att ringa på hos varenda granne i kvarteret, om jag någonsin ser en ihjälslagen katt nära den där grannens trädgård, i jakt på en ägare som har rätt att få reda på att en kattmördare härjar på området. Nu i slutet av maj är det dags för årsmöte och de flesta grannarna brukar komma dit. Jag funderar på om man kanske borde varna alla kattägare på det mötet? Fegisen inuti mig är rädd för bråk men ibland kanske man måste bråka lite för att rädda ett liv - även om det "bara" är ett kattliv.