Frispråkiga jag?

Jag har alltid sett mig själv som en ganska blyg person. Jag blir för generad för att kunna prata om sex med väninnor. Jag skrattar gärna åt andras historier men drar sällan mina egna. Fast här på Internet går det ju bra eftersom ingen ändå vet vem jag är och ingen kan se om jag rodnar eller höra hur osäker jag låter.

Det tog ett bra tag innan jag vågade prata om sex med min man. Att göra det inga problem - men att diskutera det kändes konstigt. Men när man har varit så intim med någon så släpper plötsligt den där spärren. Han var definitivt inte beredd på det. Till min förvåning upptäckte jag att han ju faktiskt var lite blyg för att diskutera det också. Men långsamt började vi ge varandra tips om vad som var bra och vad som inte var det.

Han blir ibland förvånad över vad jag kan diskutera utan blygsel däremot. Saker som jag tycker det är naturligt att man ska kunna öppet diskutera måste man ibland censurera här. Nu pratar vi inte bara om sex utan också om politiska åsikter och religion. För man är försiktigare här i USA med att diskutera de här sakerna med vem som helst för att inte bli indragen i bråk. Jag är van vid att gå till jobbet hemma i Sverige och diskutera allt det där öppet utan problem. Här måste man tänka sig för.

Jag är definitivt inte religiös - jag är nästan antireligiös ibland så det händer ofta att jag vill diskutera religion för att jag har svårt att hålla inne alla de där tankarna om religion som jag har. Men eftersom det finns så många fler människor som är religiösa här måste man vara försiktig. Tack och lov så delar min man de där tankarna men han har en del släktingar som är religiösa så varje gång vi åker hem till hans familj oroar jag mig för att någon av dem ska fråga mig hur jag känner inför Gud. Jag tror inte de är beredda på mitt svar så jag hoppas verkligen att ingen av dem kommer att insistera på en fördjupning inom området. Jag är inte van vid att behöva hålla mina tankar inombords så jag riskerar att inte riktigt veta var censurgränsen går här.

Man får ofta intrycket av att det svärs en hel del i USA om man ska döma utifrån amerikanska filmer och TV-serier. Det är helt fel! Tvärtom så är människor här mycket försiktiga med att inte använda svärord. Jovisst det skiljer sig säkert beroende på vilken ålderskategori man tillhör och vem man umgås med. Men sen jag kom hit för över två år sedan så har jag knappt hört några svordomar alls i någon konversation med andra. Jag är van vid att foga in ett och annat mildare svärord i svenskan för att förstärka vissa saker i konversation med andra.

Det finns få svenskar som skulle bli upprörda för att man fogar in ett litet "helvete" eller "fan också" i helt vanliga samtal. Jag känner inget behov av att filtrera mina svordomar inför mina äldre släktingar heller. Nu är jag ju inte typen som använder mig av de grövre svordomarna eller som springer omkring och skriker "jävla hora" åt folk. Men att säga "vad i helvete menar de med det" eller "du skulle sett vilken jävla...." inför min farmor eller vilken främling som helst för den delen stör mig inte det minsta. I min mans familj svär man inte överhuvudtaget. Det närmaste någon av dem kommit till att svära i närheten av mig är när min svärmor berättade om hur hon när hon var liten trodde att "The F word" betydde "Fart" (fis). Jag kan förstå att hon trodde det för man måste anstränga sig för att hitta någon som säger "Fuck" här.

Det blev lite av en kulturkrock när min man träffade ett par av mina yngre släktingar, hemma i Sverige, och de som sett så mycket amerikansk TV fogade in ett litet "fuck" i var och varannan mening när de pratade med honom. Min man stelnade till och hans blickar gick till min mormor och morfar som satt där i godan ro och lyssnade på konversationen. För honom var det obegripligt att de här barnen (15 och 16 år) kunde svära så öppet, och tveklöst, utan att någon hindrade dem. Nu tyckte i och för sig jag också att de gick lite till överdrift så jag fick ta dem ur illusionen att man svär så mycket i USA.

Men inget hade kunnat förbereda min man på nästa chock. Det blir ju så när man inte har träffat sina släktingar på länge att man har mycket att berätta för varandra när det gäller nyheter i ens liv. Så min 16 åriga kusin ville ju berätta om sin nya pojkvän för mig. Oskyldigt samtalsämne kan man ju tycka - men min man satte nästan kaffet i halsen när 16 åringens far drog ett skämt om hur pojkvännen sovit över och hon kontrade med ett kondomskämt. För här i USA vill man inte kännas vid att ungdomar har sex och man diskuterar absolut inte preventivmedel öppet under släktmiddagar. Nu måste jag erkänna att jag personligen hade varit alldeles för blyg att diskutera det själv när jag var 16 och att våga ta hem en pojkvän till att sova över hade jag aldrig kunnat tänka mig i den åldern. Personligen var jag faktiskt över 18 år när jag hade sex första gången men jag tror nog att de flesta gör det innan de är myndiga och jag tycker det är bra om de åtminstone vet hur man ska skydda sig och är förberedda. Att sticka huvudet i sanden och inte våga informera och prata om det lönar sig inte.

Jag informerade min man senare om att vi ju faktiskt haft sexualupplysning i skolan och utdelning av gratis kondomer från ungdomsmottagningen redan innan jag fyllde 16. Men i USA väcker det fortfarande debatt när man föreslår mer sexualupplysning i skolorna. Det finns till och med föräldrar som hellre hemskolar sina barn än riskerar att de får lära sig om sex i sin skola. Det är som om man tror att man uppmuntrar tonåringar att ha sex genom att informera. Men konsekvensen av att inte vilja informera och lära ungarna om hur man skyddar sig är att andelen tonårsföräldrar är högre här än i Sverige.

Det finns många fler saker som jag är betydligt mer frispråkig med än vad min man är van vid. Men det känns lite lustigt tycker jag att från att ha varit en "blyg svensk" hemma i Sverige plötsligt ha förvandlats till "en frispråkig svensk" i USA därför att våra olika uppfattningar om vad som är ok att prata om skiljer sig så mycket på grund av var vi växt upp.