Bortskämd katt

Både min man och jag vet vem som är den riktiga chefen här hemma. Vi blir omkringbossade av katten. Att min man har skämt bort den här katten i många år är något jag väldigt fort lade märke till när jag flyttade in. Det ligger leksaker till henne överallt, hon har ett antal olika små kattkorgar och hus att välja mellan för sina tupplurar (som hon aldrig sover i) och ingen yta är för henne förbjudet territorium. Det står dessutom ett par väl placerade stolar vid olika fönster för att hon ska kunna titta ut genom fönstret. Våra fönster saknar fönsterbrädor så detta är en lösning på utsiktsproblemet.

Jag har själv haft ett flertal katter i mitt liv men de har alltid fått lära sig några grundläggande regler: Inte hoppa upp på köksbordet eller någon köksbänk, inte väcka matte när hon sover och definitivt inte försöka sno mattes mat. Men makens katt har aldrig haft såna regler. Hon hoppar upp och sträcker ut sig över hela köksbordet och min make klappar henne utan en tanke på att fösa ner henne. Jodå, jag har försökt förklara nya regler för katten men fått ge upp. Det går inte att lära bort ett 12-årigt beteende som dessutom uppmuntras av maken. Den här katten skäms inte för att hoppa upp på bordet och försynt sniffa på makens tallrik när vi äter kyckling. Han charmas av henne och slänger ner ett par kycklingbitar på golvet till henne och hon hoppar tacksamt ner för att ta emot sina gåvor. Hon har däremot lärt sig att om hon skulle få för sig att ens närma sig för att nosa på min mat så får hon sig en rejäl utskällning och föses bestämt ner. Tack och lov intresserar hon sig inte för all mat vi äter så problemet med matsniffning uppstår bara när det vankas kyckling eller fisk. En gång kom jag på henne när hon lapade i sig vatten från mitt vattenglas i sovrummet. Sen dess införskaffades högre glas som hon hon inte kan nå ner i så jag får ha mitt glas ifred.

Katten har lärt sig att inte ligga på min sida av sängen när jag sover. För jag tar ingen hänsyn till små katter i min sömn. Mina ben rör sig och hotar sparka till henne och jag vänder mig i sömnen utan att ens märka om hon är där. Hon har förstått att det finns risker med att sova för nära mig och håller sig på avstånd. Men maken kan hon känna sig trygg hos. Han sover försiktigt runt hennes kropp och det händer ofta att det slutar med att jag och maken sover på samma sida av sängen sen katten långsamt lyckats knuffa min man allt närmare mig tills hon har ena sänghalvan för sig själv. Ibland vaknar jag mitt i natten av att hon jamar på min man att flytta på sig och det är inte ovanligt att jag vaknar på morgonen och lägger märke till att katten stirrar på mig där hon ligger på makens bröst och väntar på att någon ska ge henne frukost. Hon känner sig trygg däruppe och kan kika ner på mig utan risk för att bli tillknuffad.

Men där slutar min disciplin på katten - för det är den envisaste katt jag någonsin stött på. Hon kan tillbringa timmar, om det krävs, att sitta vid mina fötter och jama samtidigt som hon smeker hela kroppen kring mina ben för att charmera mig att ge henne godis eller släppa ut henne i trädgården en stund. Både hon och jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag ger mig. För irritationen av att inte få vara ifred för hennes tiggeri växer tills jag stormar iväg och ger henne det hon vill ha medan jag svär högt över att jag ger mig. Jovisst, jag har haft tiggande katter förr. Men tills man har haft upplevelsen med en katt som förföljer en i 4 timmar och vart femte minut gör sig påmind på det här sättet så vet man inte hur irriterande det kan vara. För i början trodde jag att jag kunde vinna över katten om jag inte gav mig. Nu vet jag att det är lönlöst. Hon kan inte gå ut själv eftersom vi måste hålla henne från grannens fågelbord men tack och lov lyder hon när jag är ute med henne fast hon ger ifrån sig ett litet mjaou i protest när jag stoppar henne. Så fort hon fått sin lilla promenad eller lite godis svansar hon triumferande iväg och går och lägger sig i min säng för att lugnt sova några timmar. Hon har fått vad hon vill ha och nu är hon minsann inte lika kelsjuk längre. Nej, skulle jag närma mig får jag sura blickar som säger "stör mig inte när jag sover".

Nästa katt, suckar jag ibland till min man. Nästa katt ska minsann inte bli så bortskämd. Så tittar jag på vår katt som plötsligt dyker upp nedanför fötterna för att kela en stund och hjärtat smälter. Det är allt bra tur att du är så söt, säger jag till henne. För annars hade nästa katt flyttat in fortare än du kan ana. Men hon vet att hon är drottningen i det här huset och mitt hot har ingen som helst verkan på henne.