Min man skrattar åt mig när jag misstänksamt inspekterar det där brödet som aldrig verkar bli gammalt. Efter 2 veckor tycker man ju att det borde finnas mögel på det -men det är lika mjukt och fräscht som dagen vi köpte det. Det är fel, säger jag till honom. Bröd ska inte hålla så här länge!
Matvaror har längre livstid här än hemma i Sverige och jag predikar för min man om alla de tillsatser som man använder sig av för att detta ska vara möjligt. Jag har genom experiment lyckats hitta de brödsorter som inte håller för evigt. Jag är nöjd när jag köper ett bröd som blir lite segare efter en vecka och jag känner mig ännu nöjdare när den första mögelfläcken dyker upp. Min man tycker jag är tokig.
Mjölken verkar också hålla längre här - vilket kanske är tur eftersom just den mjölken jag köper endast kommer i en stor dunk som det tar lite mer än en hel vecka för mig att dricka upp. Min man dricker inte mjölk. Mjölk är något för små barn, tycker han och håller sig till sin Dr. Pepper till middagen. Jag tömmer aldrig mjölkdunken helt och hållet däremot. Av någon anledning kan jag aldrig riktigt förmå mig till att slå upp det där sista glaset i botten av dunken och dricka det. För ofta har det vid det laget samlats lite mjölkflagor vid korken som singlar ner i mitt glas när jag häller upp mjölk och trots att datummärkningen säger att jodå den här mjölken duger en vecka till - så vill inte min hjärna kännas vid att datumet stämmer. Det känns fel. Han skakar på huvudet åt mig när jag envist häller ut den sista skvätten i vasken och sköljer av dunken innan jag lägger den i återvinningslådan.
Fast det är inte bara olika tillsatser som gör att saker håller längre här däremot. Man är faktiskt också ganska bra på det här med återförslutningsbara förpackningar. De flesta pålägg kommer till exempel i paket som jag enkelt kan stänga igen med ett ziplock och därmed få att vara ätbart längre. Det är nog tur det - för här tror man på stora förpackningar och det finns inte en chans att jag själv kan äta upp ett helt paket med pålägg på bara en vecka. Men även här kastar jag ändå bort de där sista skivorna trots att de ser fräscha ut. Fast jag gör det i smyg - så inte min man ska se hur jag slösar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar