Glop till middag

Min man frågade i morse vad jag planerade att laga till middag ikväll. "Glop", svarar jag varpå han undrar vilken typ av Glop. "The one with paprika" blir mitt svar. Nu kanske ni undrar vad Glop är?

Glop är namnet min man genast döpte Grytbitar till första gången jag serverade det här hemma. Eftersom han hade sett hur jag skar purjolök att använda i grytan smakade han först försiktigt på grytan innan han slevade upp en portion på tallriken. Purjolök hade han aldrig ätit tidigare - något som jag upptäckt att han inte är ensam om här. Det händer jätteofta att kassörskorna i affären frågar vad det är för mystisk grönsak för att de inte vet vilken kod de ska slå in i sina kassor för den. Med tiden har familjen av Glop-rätter växt till att innefatta olika typer här hemma. Vi har Glop with paprika, Danish Glop (Dansk sjömansbiff) och swedish Glop (kalops).

Maken har inte direkt ödslat beröm över någon av de här Glop-rätterna utan alltid ätit det under tystnad och bara konstaterat att det varit ätbart. Men så imorse får jag det första tecknet på att det finns hopp om att försvenska honom lite mer när det gäller maten. För när jag talar om att det är Glop with paprika så lyser han upp och ser belåten ut: "Thats my favorite Glop".

Kanske finns det nu hopp om att få honom att längta efter makaronpudding, pyttipanna och köttsoppa också? Jag kan kanske få honom att inte sucka när han i affären ser mig plocka ner en stor skinka i kundvagnen. Kanske finns det hopp om att han en dag ska smaka en rödbeta, ett knäckebröd eller en bit sill?

Det är rätt lustigt det där att jag strävar efter att försvenska min man lite. För jag vet att han strävar efter att amerikanisera mig. Häromveckan log han i triumf när jag utan att tänka plockade upp en pommes frites med händerna från tallriken och stoppade i munnen. "Aha, America is winning you over!" Bah, svarade jag och plockade envist upp min gaffel igen för att äta min nästa pommes frites.