Att handla

Lördagar åker jag och min man alltid och storhandlar inför veckan som kommer. Till skillnad från svenska affärer så möts man alltid i den affär vi handlar i av en person som står vid ingången och välkomnar kunderna. Ibland delar denne också ut veckans reklamblad från affären så att man kan se vilka erbjudanden som gäller den här veckan.

Jag har många gånger reflekterat över hur mycket mer personal man har i amerikanska affärer i jämförelse med Sverige. Det myllrar av personal lite här och var mellan radhyllorna. Det är 2 personer som är ute och hämtar kundvagnarna från parkeringen, en som hälsar en välkommen, ett antal personer som fyller på hyllor och städar upp eventuellt skräp, ett par charkbiträden, bageribiträde, information/klagomåls biträden, kassörskor, packare....och ändå har man (ännu så länge i alla fall) lägre matpriser. Att man kan hålla lägre priser beror nog också till stor del på att man faktiskt har ett mer begränsat utbud av olika varumärken och istället köper in jättestora partier från utvalda leverantörer. Åtminstone är det så jag uppfattar det när jag tar mig fram genom affären på jakt efter olika varor. Jag är van vid att ha mycket valmöjligheter när det gäller ost, kött, pålägg och andra saker.

Min man förstår inte när jag stannar vid påläggshyllan och suckar över att jag inte kan hitta det jag söker. Det ser ju så mycket ut men ändå finns det bara skinka i 3 olika varianter, kalkon, salami, medvurst, rostbiff och kanske någon annan form av enstaka pålägg. Vart är alla de olika korvalternativen? Var hittar jag saltrulle, renkött och annat smått och gott som jag är van vid att kunna få tag på? Varför finns det bara ett eländigt litet sortiment av små pytteostar, färdigskivad ost och mjukost med frukt i?

Och var är alla brödalternativen? Jodå det finns bröd i flera hyllängder men de är alla färdigskivade och är alla nästan likadana det enda som skiljer dem åt är producenten. Grovt bröd finns inte. Sursött bröd hittar jag ibland men det smakar inte lika sursött som jag är van vid. Jag längtar efter hönökakor, fransbröd och bullar. Jag längtar efter att en morgon sätta mig ner vid köksbordet med en fralla med skinkost på eller att få bre leverpastej på en grov macka. Men nej det får bli det där rostebrödet med ost, marmelad eller skinka igen den här veckan. Tack och lov kan jag köpa kaviar på IKEA så ibland lyxar jag till det med en kaviarmacka med ägg.

Jag går till mejeriavdelningen och drömmer om filmjölk. På korvavdelningen drömmer jag om falukorv, kryddstarka korvar, olika wienerkorvar, prinskorv och dansk pölse. Godisavdelningen påminner mig om att jag saknar nougat, lakrits och mintchoklad. Tack och lov kan jag köpa ett par olika marabousorter på IKEA. Kakavdelningen erbjuder massor av chocolate chip cookies - det måste vara den mest populära kakan här för den finns i massvis. Jodå det finns en del andra kaksorter också men jag har också fallit för chocolate chip cookies. De är ett bra substitut för alla de goda chokladsorterna jag är van vid att hitta på godisavdelningen i Sverige.

När vi står framför tidningshyllan tänker jag varje gång på hur många specialiserade tidningar det finns här. Det finns massor av tidningar som är inriktade på bara en sak - nästan oavsett vilken hobby man har så finns det en specialtidning för den. Ibland tittar jag frestat på korsordstidningarna men det är svårt att lösa korsord på engelska trots att jag är ganska bra på språket. Men det som stör mig är att alla korsord ser likadana ut för till skillnad från svenska korsord har man bara en enda variant av korsord verkar det som. Ett stort rutnät med frågor längst ner. Svenska tidningar blandar ju ofta en del olika varianter av korsord och slänger ibland in ett och annat soduko också. Jodå jag kan lösa soduku här också ifall jag vill. Det är bara att köpa sodukotidningen med hundratals sidor för de sudokuälskande. Och känner jag för att ägna mig åt att leta ord så finns det en tidning för just den sorten också. Men andra varianter, som krypto till exempel, har jag inte hittat.

En annan sak som slår mig är att det inte finns några serietidningar i de vanliga affärerna här. Vill man köpa serietidningar får man åka till en comic bookstore. Fast hur många föräldrar tar sig tid att göra det med sina barn, undrar jag. Eller är det så att man prenumerar på Kalle Anka och andra barntidningar istället? Jag kan tycka att det känns som om man inte uppmuntrar ungarna att läsa när det inte finns några tidningar för dem i affären. Visst serietidningar är väl något som många ser ner på. Men själv tycker jag det är ett alldeles utmärkt sätt för barn att börja läsa själva. Jag älskade mina serietidningar när jag var liten och de var definitivt en stor anledning att jag fortsatte läsa när jag blev äldre och började få smak för riktiga böcker.

När vi väl köpt allt vi vill ha brukar vi oftast ganska snabbt ta oss igenom kassan. De är duktiga på att öppna kassor när det behövs här. Personalen ser dessutom också till att de som redan står i olika köer blir omdirigerade till en nyöppnad kassa i tur och ordning. Det blir inte samma kaos som uppstår i en svensk affär när en ny kassa öppnas och en liten kapplöpning uppstår när man tävlar om vem som ska hinna dit först.

De packar ner våra varor till oss och när vi lämnar affären önskar samma person som hälsade oss välkomna, när vi anlände, oss en bra dag på vår väg ut igen.