Välgörenhet

Att ge bort något till välgörenhet eller något annat fint ändamål här verkar alltid belönas med en liten present. Jaha, det är ju snällt att man skickar namnetiketter till mig eller ger mig någon liten gåva. Fast jag tycker det är lite konstigt och funderar över hur mycket mer pengar man hade fått in ifall man inte hade gett bort alla dessa belöningar.

För om jag ger något till välgörenhet eller tömmer mitt skafferi och ställer en påse med matvaror till matinsamlingen på området så förväntar jag mig verkligen inte en present efteråt. Faktum är att jag nästan blir lite sur istället. För jag tänker att kanske behövde de inte min donation tillräckligt mycket ifall man nu har råd att lägga pengar på att skicka ut saker till mig efteråt.

För inte så länge sen så skickade min svärmor ett mail till mig och bad mig skriva upp mig på en Amnestylista för att protestera mot avrättningen av en man. Jag läste om det och bestämde mig för att skriva på. Sen dess får jag regelbundet brev från Amnesty hem i brevlådan. Missförstå mig nu inte. Jag tycker verkligen att Amnesty är en organisation som gör något vettigt. De räddar liv. Men när jag får ett brev hemskickat till mig där de första raderna i brevet lyder "Hjälp oss vi behöver ditt stöd. Skicka pengar....." och jag sen i kuvertet också hittar flera ark med väldigt snygga namnetiketter till mig som gåva så känns det som om Amnesty slösar med sina resurser vilket gör att jag inte alls har lust att skicka några pengar.

Kommer ni ihåg det där telefonsamtalet jag berättade om för några månader sedan där jag efteråt var osäker på om jag hade blivit värvad till att skicka in 10 frimärken till någon leukemifond? Det visade sig att jag hade sagt ja. För några veckor sen damp det ner ett litet tackbrev i vår brevlåda där de sa att jag skulle hålla utkik efter mitt "neighborhood kit" snart. Vadå kit, undrade jag? Jag skulle ju bara stoppa ner 10 frimärken i ett kuvert och skicka tillbaka...

Nåja kitet anlände och det visade sig att det var betydligt mer än de där 10 frimärkena involverade. Det är tydligen meningen att jag på egen hand ska samla in pengar i mitt grannskap. De skickade en liten lista med adressen till de grannar de vill att jag ska skicka en förfrågan om pengar till och instruktioner om hur jag sen ska skicka tillbaks pengarna till deras fond. Som tack ligger det i kitet en massa namnetiketter till mig.

Nehej, det där tänker jag inte alls göra! För i deras telefonsamtal så sa de ingenting alls om att jag skulle samla in pengar. De sa ingenting om att jag skulle skicka ut en massa saker till mina grannar. De sa ingenting om att de vill att jag ska ta de kontanter jag får in och konvertera det till en pengacheck och skicka tillbaks till dem. De frågade bara om jag kunde ge dem 10 frimärken.

Jodå, det kostar egentligen bara 10 frimärken för allt jag behöver för att göra det där utskicket ligger i kitet. Men jag hatar när folk ljuger för mig. Dessutom så irriterar det mig att de har lagt pengar på att ringa mig 2 gånger, skicka 3 utskick till mig varvid det ena var ganska stort och trycka upp etiketter med mitt namn på. Det hade varit billigare om de själv hade betalat för de där 10 frimärkena och gjort sitt utskick till mina grannar själv. Nej, jag känner mig lurad och tänker definitivt inte hjälpa dem.

Kanske är det här ett normalt beteende här? Kanske hade vilken annan amerikansk medborgare som helst förstått vad "can you donate 10 stamps to us?" verkligen betydde. Det är rätt skönt nu för såna där telefonsamtal börjar bli allt mer ovanliga sen vi skrev in oss i ett "nix-liknande" register. Försäljare får inte lov att ringa hur som helst längre. Men välgörenhetsorganisationer får fortfarande lov att ringa. Men efter den här lilla läxan från "The Leukemia & Lymphoma Society" så tänker jag bara slänga på luren utan att säga ett ord. För om man ger sig in i samtal med dem så är amerikanska försäljare experter på att villa bort en.