Släktband

Jag vet inte riktigt om min svärmor förväntar sig att jag ska kalla henne "mom" eller inte? Jag kan tycka att det skulla kännas konstigt att kalla någon annan än min egen mamma för just mamma - även om det är på engelska. Fast svärmor undertecknar sina mail till mig med "mom" så jag börjar känna mig lite elak som fortsätter kalla henne vid förnamn.

Jag är typen som överanalyserar allting så jag har funderat rätt mycket kring det här för att försöka tänka ut vad jag ska göra. Ska jag ta upp frågan med svärmor? Fortsätta som jag har gjort hittills och inte låtsas om att hon undertecknar med mom? Maken, som är van vid att jag stressar upp mig över minsta småsak, tycker att jag bara ska fortsätta som vanligt om inte svärmor själv säger någonting.

Egentligen är det väl en bagatell men med tanke på att min egen mamma är så långt borta känns det lite grann som ett svek att ens fundera på att kalla någon annan för mom. Det är såna här små kulturkrockar som kan vara lite jobbiga att hantera kan jag känna.

En annan liten kulturkrock som jag upplevde med svärmor när jag flyttade hit var att hon ganska snart började fråga efter mina föräldrars adress för att hon ville ta kontakt med dem. Jag blev så överraskad över det där därför att jag inte alls kunde förstå varför. Mina mor- och farföräldrar har ingen som helst kontakt med varandra förutom på de stora familjebegivenheter där båda sidorna av släkten har haft anledning att träffas. Nåja, det kan ju bero på att de bor väldigt långt ifrån varann. Men för mig kändes det konstigt att svärmor som inte ens träffat mina föräldrar skulle vara intresserad av att skicka julklappar och vykort till dem vid alla möjliga tillfällen. Mamma blev också väldigt förvånad när det damp ner ett brev från min svärmor i brevlådan.

Jag har aldrig tänkt på att fråga andra svenskar om det där? Är det bara i vår familj som man har hållit sig så på sin egen sida av släkten eller förväntar man sig att de båda svärmödrarna ska ha kontakt med varann? Jag har liksom mycket lättare att förstå att man kanske vill byta adresser med varann om man faktiskt har träffats och tycker om varandra än bara för sakens skull.

Fast sen jag flyttade hit så har jag upptäckt att det där med att skicka tackkort och vykort är mycket vanligt här. Min man är glad för att han äntligen har någon, dvs mig, som ser till att skicka tillbaks hälsningar till alla de där människorna som varje år har envisats med att skicka kort till honom. Arbetskamrater, gamla skolkamrater och diverse släktingar som i åratal skickat små hälsningar och foton till maken utan att någonsin få något tillbaks har säkerligen också uppmärksammat att maken numera är gift och därför ser till att skicka kort "han" också. De allra flesta har små käcka adressetiketter som de klistrar på sina brev. Jag sa till maken att vi kanske också borde skaffa såna om vi nu ska hålla på med regelbundna utskick.

I julas när jag precis hade postat alla de där korten som skulle skickas ut så blev jag genast osäker på om jag hade gjort rätt. Tanken slog mig att eftersom jag samtidigt skickade några kort hem till Sverige så kunde jag ju ha gjort misstaget och stoppat ett av de svenska korten i fel kuvert. Kanske någon av makens arbetskamrater skulle bli enormt förvirrad när han öppnade sitt lilla kuvert och möttes av orden "God Jul......". Maken skakade på huvudet åt mig när jag oroligt började rannsaka minnet. Ja, jag överanalyserar som sagt allting.