Rädsla

Jag tycker synd om araber. Rädslan för muslimer har blivit så stor här i världen att vi alltmer börjar göra övertramp mot människors rättigheter tycker jag. Ja det är sant att det finns ett terrorhot från muslimska grupper. Ja det är sant att det finns många muslimska självmordsbombare. Ja det är sant att det finns muslimer som är farliga.

Men inte alla.

Jag tycker synd om alla de med arabiska namn eller alla de muslimer som inte är ett hot. Det finns väldigt många muslimer som inte är ett hot. Jag vägrar tro att majoriteten är farliga. Det är bara det att de som är farliga får mycket mer uppmärksamhet än de andra. För det finns ju inte mycket nyhetsvärde i att skriva artiklar om hur en helt vanlig Muhammed vaknar, går till jobbet och tillbringar hela dagen med att inte göra något farligt. Nej det blir givetvis mycket bättre och mer säljande artiklar om Muhammed spränger något eller om hans ungar snattar något i affären.

Av alla de utlänningar man stöter på i sin vardag, vilka kommer man ihåg? Hur många noterar att de var och handlade och en utländsk kassörska inte lurade en på pengar? Hur många kommer ihåg den där utlänningen som höll upp dörren för en på Konsum? Nej, den man kommer ihåg och den man berättar om när man kommer hem är den där utlänningen som oartigt smällde igen dörren mitt framför näsan på en. De andra berättar man inte om för sina vänner och släktingar. De syns inte lika mycket.

De oskyldiga får betala ett väldigt högt pris för vår rädsla. Jag blir upprörd när jag läser i Svenska Dagbladet att Skandiabanken har en automatisk spärr som gör att människor med namn som Muhammed eller andra muslimska namn har problem att använda deras internetbank. För hur skulle vi känna om namn som Maria, Anna, Sven eller Thomas var spärrade? Hur skulle vi känna det om vi försökte boka flygbiljetter och möttes av misstänksamma blickar? Om vi varje gång vi gick igenom en tullkontroll inspekterades extra nogrannt?

Det känns alltmer som en återupprepning av det "judiska hotet" från nazisttiden där man till slut blev så blind för människors rättigheter att nazismen kunde härja och grannar och vänner angav människor med judiska rötter till myndigheterna.

Jag gillar inte religion och jag vet att det finns muslimer som är farliga. För bokstavstrogna människor är farliga. Men det kvittar om det de tror på är Allah, Gud eller någon annan högre makt. Att bokstavligt tro på en religion är farligt oavsett vilken skepnad den har. För människor som är så blinda för verkligheten och lägger hela sitt öde i händerna på en så stark tro är så pass övertygade om att de har rätt att de ofta tycker att alla andra som inte tror samma sak är obetydliga. Att man kan göra saker i sin högre makts namn och bli belönad i ett liv efter detta. Livet man lever här är bara en tillfällig plats. En katolik kan vara precis lika farlig som en muslim. Det har historien bevisat många gånger.

Jag är inte naiv. Jag vet att det finns oerhört stora problem att lösa i mellanöstern och i många andra länder. Jag vet att det finns så mycket mer problem under ytan att nysta upp. Jag vet att min egen förståelse för varför de här problemen finns och min egen förståelse av den muslimska religionen är skrämmande liten. Jag vet också att hatet och misstron mellan våra olika grupperingar många gånger är ömsesidigt.

Men jag är inte naiv nog att tro att spärra namn som Muhammed i en databas är en bra lösning. Jag är inte heller naiv nog att tro att jag inte är rädd för muslimer. För hur mycket jag än hatar att erkänna det så dras mina blickar också mot den där muslimskt klädde personen när jag står i kön på en flygplats. Men man måste ibland kämpa mot sina egna fördomar och ta mod till sig att prata med människor som skrämmer en. För ibland upptäcker man då att den där personen som verkade så farlig har mycket mer gemensamt med en själv än vad man trodde.

För om man inte kämpar mot sina egna fördomar kanske man en dag i framtiden kommer att fråga sig själv hur man kunde vara så naiv och dum att man bara tittade på när miljontals människor fördes bort från våra grannskap för att sedan gasas ihjäl som om de vore skadedjur. Om man inte kämpar mot sina egna fördomar kanske man kommer att sitta där en dag och ångra att man ringde in till myndigheterna och angav sin granne och skickade honom eller henne in i döden.