Drömmar

Vad drömde du i natt, undrade maken i morse. Jag letade igenom minnet och kunde inte komma på vad det var jag hade drömt. Maken och jag brukar jämföra drömmar ibland, men det har aldrig hänt att han spontant frågat vad jag drömt - så jag undrade givetvis varför han just idag var så nyfiken. You were talking in your sleep, sa han och jag började genast förhöra honom om vad jag hade sagt. Det visste han inte, för det hade tydligen varit svårt att höra exakt vad jag sa.

Så då blev jag nyfiken igen och frågade om jag hade talat på engelska eller svenska- för jag har undrat lite över det där om jag ibland drömmer på engelska eller ej. Jag tror det var svenska, svarade maken. Fast ibland är det på engelska.

Ibland är det på engelska? Hur ofta pratar jag i sömnen egentligen?? Maken talar om för mig att det händer några gånger i månaden ungefär att jag "ramble on about something in your sleep". Jaha, det visste jag inte. Jag vet att jag snarkar men aldrig har jag misstänkt att jag babblar i sömnen också - och jag gillar det inte alls! För det känns lite obehagligt det där att det läcker ut information ur mig från mitt undermedvetna när jag sover. Tänk om jag säger något pinsamt? Eller tänk om jag säger något som maken missförstår? Det är obehagligt att inte ha kontroll över vad man kan tänkas haspla ur sig när man sover.

Maken pratar aldrig i sömnen. Däremot har jag en gång vaknat av att maken brast ut i gapskratt över en av sina drömmar. Han satte sig upp i sängen och försökte berätta om det där roliga han hade drömt. Men det är väldigt svårt att förstå andras drömmar hur mycket man än försöker. De är liksom inte ett dugg logiska.

Fast visst är drömmar roliga, spännande eller sköna ibland. Det har hänt att jag har haft drömmar som jag velat hålla kvar och få veta fortsättningen på när jag vaknat mitt i natten för att gå på toa. Då har jag skyndat mig tillbaks till sängen igen med förhoppningen om att den där drömmen ska komma tillbaks. Det är sällan det funkar - men det har hänt.

Makens och mina drömmar verkar vara ganska annorlunda. De drömmar jag själv kommer ihåg är oftast ganska äventyrliga, medan hans verkar vara mycket mer humoristiska. I mina drömmar är det nästan som en film där någon person (ibland är jag osäker på om det är jag eller inte) har något viktigt uppdrag eller måste göra något hjältemodigt. Eller också är det någon som befinner sig på flykt och letar efter gömställen där de inte kan hittas. En gång drömde jag en dröm där huvudpersonen var en mördare som på väldigt grymma sätt hade ihjäl folk. Många kanske skulle kalla det där en mardröm. Fast jag är inte så lättskrämd när det gäller drömmar - kanske beroende på vilken typ av böcker jag gillar att läsa. Nej monster och mördare skrämmer mig inte så mycket.

Det är obehagligare med drömmar där någon blir ledsen. Eller drömmar där jag vaknar på morgonen och under ett par minuter försöker reda ut om det där var verkligt eller inte. När jag vaknar på morgonen och under en minut känner mig osäker på om någon jag älskar verkligen dog eller om det bara var en dröm. De där drömmarna som inte är tillräckligt bisarra och konstiga för att man lätt ska kunna skaka dem av sig och konstatera att man bara har drömt. Nej, de där luriga drömmarna gillar jag inte alls.

Jag vet inte om det är sant att man aldrig riktigt kan dö i sina egna drömmar. Nej inte på riktigt, utan i drömmen. För egen del har mitt drömjag aldrig dött, men det har varit väldigt nära ett par gånger. Senast det hände så tyckte jag faktiskt att det var obehagligt. Jag drömde att jag höll på att drunkna och aldrig har jag varit så glad över en väckarklocka som just den morgonen. För det kändes så verkligt. Kanske hade jag vaknat även utan den där klockan?