Sen jag flyttade hit till USA så har min syn på hur svenska medier rapporterar om Amerika förändrats en hel del. Det händer ofta att jag i någon av de svenska nättidningarna läser en nyhet som ger intryck av att vara en stor händelse i USA, men när jag sen på kvällen sitter och tittar på nyheterna här hemma med min man så nämns den där jättestora händelsen inte alls.
Igår blev Bill Gwatney skjuten. En jättestor nyhet på Aftonbladet där man refererar till honom som en toppolitiker. Fast när maken kom hem från jobb så hade han inte hört talas om händelsen alls - fast han lyssnar på radio på hemvägen. Vår lokala nyhetskanal pratade nästan en hel timme om OS men inte ett ord nämndes om Bill Gwatney. Jag lyckades till slut hitta en artikel om det på CNN:s hemsida...stackars Bill Gwatney. Det gäller att bli skjuten på en dag när nyhetsstationerna inte är fullt upptagna med att prata om alla guldmedaljer Michael Phelps har vunnit. Det var tydligen mycket viktigare att lite humoristiskt rapportera om hur mycket mat Phelps äter varje dag och vilket fullspäckat schema han har under OS än att rapportera om skottlossning i ett demokratiskt högkvarter.
Min mamma, som också har lätt för att oroa sig, frågar mig ofta om saker och ting som hon har läst i tidningen eller sett på nyheterna. För rätt ofta så refererar man ju just till USA i sina rubriker utan att poängtera att de där händelserna ändå inte har drabbat HELA USA utan ett litet område av det här gigantiska landet. Min stackars mamma blir oerhört nervös när hon ser rubriker som säger att USA har drabbats av jordbävningar, en tornado, stora eldsvådor eller liknande. Jag vet inte hur många gånger jag har fått säga till henne att just det där området som hon läser om i tidningarna ligger långt, långt borta från där jag bor.
Inte heller har jag lyckats övertyga min mamma om att mycket av alla de där dokumentärerna hon ser om USA faktiskt ofta är överdrivna. Ja det finns mycket märkliga människor här. Men sen jag flyttade hit så har jag upptäckt att väldigt mycket av det som produceras om USA är väldigt vinklat. Det är så lätt att fokusera på alla konstiga saker som händer här. Men i min vardag så träffar jag på betydligt mer normala, sansade människor än vad jag stöter på alla de där märkliga, konstiga människorna från de där dokumentärerna. Alla går inte omkring med revolrar i handväskan, alla går inte omkring och letar efter UFO:n på natthimlen, alla är inte så tjocka att de kan fylla två flygplansstolar alldeles själv...Man behöver inte gå omkring och känna sig rädd överallt här heller. Ja det händer mycket i USA. Men här bor så fruktansvärt många miljoner människor...så det finns ju alltid något hemskt att rapportera om om man verkligen vill.
Jag har lärt mig att man faktiskt visar mycket mer respekt mot varandra här än vad jag hade väntat mig. Folk hälsar när de möter en på gatan. De ler mot en i affären. Man låter andra gå före i kassorna om de bara har ett fåtal varor. Man gör sig det där lilla extra besväret att rusa efter folk som har tappat något på golvet för att se till att de får tillbaka sina grejer. Man håller upp dörrar för varandra....Nej alla amerikaner är inte skjutgalna, idioter. Jag känner mig faktiskt ganska trygg här ändå. Jag känner mig faktiskt tryggare än vad jag gjorde hemma i Malmö. Åtminstone i min lilla del av USA!
Igår blev Bill Gwatney skjuten. En jättestor nyhet på Aftonbladet där man refererar till honom som en toppolitiker. Fast när maken kom hem från jobb så hade han inte hört talas om händelsen alls - fast han lyssnar på radio på hemvägen. Vår lokala nyhetskanal pratade nästan en hel timme om OS men inte ett ord nämndes om Bill Gwatney. Jag lyckades till slut hitta en artikel om det på CNN:s hemsida...stackars Bill Gwatney. Det gäller att bli skjuten på en dag när nyhetsstationerna inte är fullt upptagna med att prata om alla guldmedaljer Michael Phelps har vunnit. Det var tydligen mycket viktigare att lite humoristiskt rapportera om hur mycket mat Phelps äter varje dag och vilket fullspäckat schema han har under OS än att rapportera om skottlossning i ett demokratiskt högkvarter.
Min mamma, som också har lätt för att oroa sig, frågar mig ofta om saker och ting som hon har läst i tidningen eller sett på nyheterna. För rätt ofta så refererar man ju just till USA i sina rubriker utan att poängtera att de där händelserna ändå inte har drabbat HELA USA utan ett litet område av det här gigantiska landet. Min stackars mamma blir oerhört nervös när hon ser rubriker som säger att USA har drabbats av jordbävningar, en tornado, stora eldsvådor eller liknande. Jag vet inte hur många gånger jag har fått säga till henne att just det där området som hon läser om i tidningarna ligger långt, långt borta från där jag bor.
Inte heller har jag lyckats övertyga min mamma om att mycket av alla de där dokumentärerna hon ser om USA faktiskt ofta är överdrivna. Ja det finns mycket märkliga människor här. Men sen jag flyttade hit så har jag upptäckt att väldigt mycket av det som produceras om USA är väldigt vinklat. Det är så lätt att fokusera på alla konstiga saker som händer här. Men i min vardag så träffar jag på betydligt mer normala, sansade människor än vad jag stöter på alla de där märkliga, konstiga människorna från de där dokumentärerna. Alla går inte omkring med revolrar i handväskan, alla går inte omkring och letar efter UFO:n på natthimlen, alla är inte så tjocka att de kan fylla två flygplansstolar alldeles själv...Man behöver inte gå omkring och känna sig rädd överallt här heller. Ja det händer mycket i USA. Men här bor så fruktansvärt många miljoner människor...så det finns ju alltid något hemskt att rapportera om om man verkligen vill.
Jag har lärt mig att man faktiskt visar mycket mer respekt mot varandra här än vad jag hade väntat mig. Folk hälsar när de möter en på gatan. De ler mot en i affären. Man låter andra gå före i kassorna om de bara har ett fåtal varor. Man gör sig det där lilla extra besväret att rusa efter folk som har tappat något på golvet för att se till att de får tillbaka sina grejer. Man håller upp dörrar för varandra....Nej alla amerikaner är inte skjutgalna, idioter. Jag känner mig faktiskt ganska trygg här ändå. Jag känner mig faktiskt tryggare än vad jag gjorde hemma i Malmö. Åtminstone i min lilla del av USA!
6 kommentarer:
Aftonbladet = svenska medier? :-P
Kvällspressen kan blåsa upp en artikel på löpet med rubriken "TV-kändis i storbråk på öppen gata".
Är det Ingvar Oldsberg de pratar om? Kattis Ahlström? Och vad handlade bråket om? Var det slagsmål?
Så visar det sig i efterhand att "kändisen" var någon som varit med två episoder i Big Brother och "bråket" var en livlig diskussion om vem som skulle ta notan.
Nu hittar jag ju bara på, men liknande är inte ovanligt i Aftonbladet/Expressen. I varenda artikel de skriver så blåser de upp något in absurdum, eller så har artiklarna grava faktafel. För att inte tala om alla syftningsfel.
LOL, det har nog blivit ganska mycket aftonbladet på senaste tiden. Jag brukade undvika den som pesten när jag bodde hemma i Sverige och köpte papperstidningar. Just därför att alla de där löpsedlarna utanför affärerna alltid var så propfulla med halvsanningar för att man skulle handla tidningen.
Men online verkar den mer lockande än många av dagstidningarna som inte har lyckats så bra med det där med nättidning.
Fast även andra tidningar än just aftonbladet vinklar gärna till det där med USA lite grann. Man är rätt glad för att ta upp problem som USA har medan man inte lika ofta poängterar det som är bra.
Kolla in Veckovis för fin underhållning:
http://veckovis.blogspot.com/
DN figurerar på någon enstaka plats, men som man säger, även solen har sina fläckar.
Aftonbladet och Expressen skapar den stora komiken.
Rekommenderar också att du kollar in boken "Expressen ljuger och Aftonbladet fantiserar" omgående. Varnar för magkramp från skrattattacker.
Författarna har tagit riktiga löpsedlar och klippt till dem lite och gjort rubrikerna löjligt otroliga...men ändå inte. De behåller kvällstidningarnas stil. Innan boken gavs ut klistrades deras fejkade löp upp i Sthlm.
"Man är rätt glad för att ta upp problem som USA har medan man inte lika ofta poängterar det som är bra."
Fast jag tror att om detta undersöks närmare, så finns det ganska mycket positivt om USA också. Bara inte i Rapport alla gånger. (även om det faktiskt förekommer där också relativt ofta anser jag. Underhållande intervjuer, nya upptäckter som gjorts i USA, m.m.)
Men det här argumenten att man inte tar upp det som är bra, får redaktionen för Uppdrag Granskning höra konstant varenda gång de har kört ett reportage. Syftet med deras program är att visa missförhållanden i samhället.
Rapports uppdrag är att rapportera nyheter, som handlar om ekonomi, politik, andra samhällsfrågor m.m. Rapport har ofta ett segment längre bak som "är roligt", då uppläsaren ler lite och berättar något lättsamt.
De berättar om lika mycket "tråkiga" nyheter, om inte mer, när det gäller Sverige. Men det är deras uppdrag.
Precis som att amerikanska medier rapporterar om muhammedbilderna, men inte rapporterar om hur många fler besök Legoland har haft under året.
Det låter som om det finns en risk att du själv inte är så rättvis i din bedömning verkar det som ;-)
Nej, jag är ganska subjektiv. Fast sen skriver jag i och för sig inte för en tidning heller :)
Rätt ofta blir det att jag skriver av mig vad jag tycker och tänker i min blogg utan att fundera så mycket. Ibland när jag läser igenom vad jag själv skrivit någon vecka senare kan jag skaka på huvudet åt mig själv och tänka att det var rätt mycket jag glömde bort att nämna eller ta hänsyn till :) Det är lite mer av en dagbok än något journalistiskt verk!
Skicka en kommentar