Jag blir egentligen inte förvånad när jag läser i aftonbladet ( http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2366696.ab ) att undersökningar visar att en femtedel av ungdomar tycker att en kvinna som blir våldtagen delvis får skylla sig själv. För hur ofta har inte rättsystemet deklarerat samma sak? Man släpper män fria för att kvinnan inte gjort tillräckligt motstånd. Man undersöker vilka kläder hon hade på sig och hur mycket hon druckit. Vad har det med saken att göra egentligen? Vi ifrågasätter inte om mordoffer själva ber om det när de promenerar genom parken en mörk natt. Jag skulle vilja se den domare i världen som satte en mördare fri därför att offret var full och tog en promenad ensam genom en mörk park.
Ska vi verkligen acceptera att män ska ha ett sorts frikort där man utgår från att de har så liten kontroll över sig själva att kvinnor kan anklagas för vad männen gör? Borde inte helt vanliga män, som inte våldför sig på kvinnor, bli upprörda över det här? Vill de verkligen att samhällets etikett på män är att de har ett sorts psykiskt problem som gör att vi måste ursäkta deras sexuella lustar till den grad att vi släpper fria män som våldtar kvinnor, ibland yngre tonåringar, och skyller på att de inte kunde motstå frestelsen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Mycket bra skrivet! Jag håller verkligen med! Man ska inte behöva berätta hur mycket man druckit eller vilka kläder man haft på sig när man blivit våldtagen!
Sarah
Bra skrivit!
Håller med till 100% varför ska vi som arbetar mot våldtäkter bli stämplade som våltäktsmän!?
Keep it up!
Cheers broth'a!
Jag håller med till 100%, men kan någon förklara varför våldtäktsmännen får friarbrev från svenska kvinnor.
Jag som icke våldtäktsman tar inget ansvar för vad våldtäktmännen eller andra busar gör.
"Borde inte helt vanliga män, som inte våldför sig på kvinnor, bli upprörda över det här?" skriver bloggaren, och jag (som helt normal man) undrar varför..?
Alltså inte varför jag inte borde reagera och bli upprörd, det är en självklarhet - men jag blir inte upprörd som "man" utan som människa.
Varför kan inte ett "svin" (eller en sjuk människa) få vara det han/hon är utan att man ska anses representera sitt kön..?
Detta synsätt (att jag på något sätt ska ha en del i dessa våldtäktsmäns missgärningar) engagerar mig inte det minsta utan får mig att dra mig undan debatten. Retoriken och skuldbeläggandet är helt enkelt kontraproduktivt.
Fundera en stund på detta - ni som har behov av att klumpa ihop hela "mansgruppen" och göra frågan till en fråga om kollektivt ansvar för hälften av befolkningen..
Du har rätt man borde inte klumpa ihop det. Men om man tittar på vilka försvar som man ofta ger våldtäktsmän så är det ju så att man gärna klumpar ihop det. Jag tycker det är skitsnack att man ska försvara våldtäkter med att en man är oförmögen att kontrollera sig. På samma sätt som det är skitsnack att ett kvinnligt våldtäktsoffer ska anklagas för hur hon är.
Sen finns det ju manliga våldtäktsoffer också men den debatten tar vi sällan. Det senaste var ju 15 åringen som blev utnyttjad av sin lärarinna. Jag läste en krönika nyligen (kommer inte ihåg var) där en man faktiskt hävdade att grabben borde vara tacksam för den sexuella erfarenhet han fick av det. Det där tycker jag är skitsnack också! Ett övergrepp är ett övergrepp oavsett vilket kön offret har.
Håller såklart med. Man blir bara trött av att det ens finns människor som försvarar tankegångarna. Vad är det för skillnad på en 18-åring med "sexiga" kläder och lillan 4 år som hetsar upp pedofilpappa för att hon är naken i duschen (men hon kan väl skylla sig själv, eller...). Var går gränserna? Ska tjejen skylla sig själv för att hon gick barfota och blev våldtagen av en fotfetischist (hur nu det stavas).
Så klart kan det väl bli problem i en rättegång när han säger att hon ville och hon att hon inte ville, men det finns ju rättegångar där tjejen varit mer eller mindre misshandlad i de nedre regionerna där förövaren ändå gått fri för advokaterna tyckar att "det är klart hon var med på att bli tillfredställd med ett hammarskaft". Ja gode gud.
Som jag ser det så uppstår åtminstonde en del av problemet eftersom domstolen måste ta hänsyn till att kvinnor faktiskt kan använda en våldtäcktsanklagelse för att komma åt någon och grunden för vår rättsordning är att "det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig straffas".
Så även om det är ovanligt så måste domstolen ta hänsysn till möjligheten. Skall man vara pessimist så finns det statistik från krig som säger att minst 99% av alla män kan begå våldtäkt under rätt (dvs fel) omständigheter så hoppas inte att brottets skall försvinna de närmsta tusen åren.
Tyvärr är det sant att en del kvinnor anklagar män för våldtäkt som hämnd och jag föraktar verkligen kvinnor som gör detta eftersom de gör det så mycket svårare för riktiga våldtäktsoffer att bli trodda.
Men det förklarar inte att kvinnor trots att det tydligt har begåtts övervåld ändå blir skuldbelagda för att de blivit våldtagna. Många våldtagna kvinnor (och män också för delen) går aldrig till polisen just för att de redan känner sig nedsmutsade och är fullt medvetna om att rättssystemet kommer att ifrågasätta, in absurdum, och göra att de känner sig ännu smutsigare. Man kan ju tycka att man inte borde anklaga sig själv för något man inte har kontroll över. Men ett sexuellt övergrepp är så intimt och så förnedrande att det lämnar djupa sår efter sig och kan påverka hela ens förmåga till att ha intima relationer med andra för all framtid.
Det finns alltid situationer där det naturligtvis finns anledning att gå på djupet och förhöra närmare för att förhindra att en oskyldig man döms. Men man borde hålla sig till relevanta frågor och inte skuldbelägga en kvinna efter vad hon hade på sig, hur mycket hon drack och vilka hon har haft sex med tidigare.
Bra skrivet! Fast en sak glöms bort i debatten. Våldtäkter handlar mycket lite om sex, och någons sexuella läggning. Våldtäkter handlar främst om makt och förtryck. Våldtäktsmän har funnits mycket längre än trenden att gå i korta kjolar. Kvinnor våldtogs redan på medeltiden trots att de bar långa kjolar och huckle på huvudet. Således är myten om den lättklädda horan bara en del av bortförklaringen i att somliga människor väljer att bete sig som svin.
Bra skrivet. Man undrar om AB artikeln kanske vill fa folk att vanja sej vid det oerhort stora antal valdtakter vi har i Sverige. Sverige har 10-30 ganger fler valdtakter per capita jamfort med andra lander.
Istallet for att hitta ursaker vilket det inte finns nagra sa borde tidningarna tala mer om orsakerna. Man borde dessutom redovisa vilka det ar som ar skyldiga och varfor de kategorierna ar overrepresenterade. Men det gor man inte och darfor kan vi i Sverige inte ens pa allvar borja ta itu med problemet.
En sak som leder upp till det makalost hoga valdtakts antalen i Sverige ar kvinnosynen. Det finns kvinnor och smaflickor pa trehjulingar som oppet kallas horor av vissa invandrar kategorier. Samma kategori belonas i sina hem for sitt kvinnoforakt, det har socialarbetare vittnat om. Det ar bland dessa inte bara ett skallsord. Det ar faktiskt en beskrivning pa hur kvinnor ses av folk fran mellanostern. Det ar sa vanlig nufortiden att man undrar om det finns nagon kvar i Sverige som inte kallats hora?
För hur ofta har inte rättsystemet deklarerat samma sak?
Inte ofta om du frågar mig.
Man släpper män fria för att kvinnan inte gjort tillräckligt motstånd. Man undersöker vilka kläder hon hade på sig och hur mycket hon druckit. Vad har det med saken att göra egentligen?
När det gäller motstånd så vill man väl klarlägga om hon hade sex frivilligt eller inte. Är man full så är väl ens vittnesmål mindre trovärdigt på grund av alkohols effekter. Och det är väl mer troligt att en kvinna hade sex frivilligt om hon gick hem med en man upklädd efter en fest än om hon blev överfallen på väg till affären i mjukisbyxor.
Men jag skulle gärna vilja se en dom där det står att man friar någon för att kvinnan hade vissa kläder. Är inte detta mest myter och propaganda feminister använder? Såg en intervju med en kvinnlig åklagare på TV nyligen och hon förnekade bestämt att det skulle vara som alla myter påstår.
Vi ifrågasätter inte om mordoffer själva ber om det när de promenerar genom parken en mörk natt. Jag skulle vilja se den domare i världen som satte en mördare fri därför att offret var full och tog en promenad ensam genom en mörk park.
Skillnaden är att människor vill ha sex men ingen vill bli mördad. Det är ju bl.a. därför som våldtäktsmål är så svåra.
Ska vi verkligen acceptera att män ska ha ett sorts frikort där man utgår från att de har så liten kontroll över sig själva att kvinnor kan anklagas för vad männen gör?
Nej självklart har alla kontroll över sig själva och ska ansvara för vad de gör.
Det vore intressant med en vetenskapligt gjord undersökning om detta. Jag misstänker att många blandar ihop riskminimering med skuldfrågan.
Så klart kan det väl bli problem i en rättegång när han säger att hon ville och hon att hon inte ville, men det finns ju rättegångar där tjejen varit mer eller mindre misshandlad i de nedre regionerna där förövaren ändå gått fri för advokaterna tyckar att "det är klart hon var med på att bli tillfredställd med ett hammarskaft".
Källa? Och advokaternas jobb är ju att argumentera för sin klients sak.
Många våldtagna kvinnor (och män också för delen) går aldrig till polisen just för att de redan känner sig nedsmutsade och är fullt medvetna om att rättssystemet kommer att ifrågasätta, in absurdum, och göra att de känner sig ännu smutsigare.
Ja polis och rättsväsendet kommer fråga ut kvinnan och det kan säkert kännas som att den anklagades advokat går rätt hårt åt henne. Men samtidigt kan man ju inte bara tro på henne rakt av, den anklagade måste ju få en chans att försvara sig och det är advokatens jobb också.
Men man borde hålla sig till relevanta frågor och inte skuldbelägga en kvinna efter vad hon hade på sig, hur mycket hon drack och vilka hon har haft sex med tidigare.
Men vad är relevant? Om kvinnan var jättefull eller om hon haft sex med mannen före eller t.o.m. efter våldtäkten kan vara högst relevant.
Säg att i ett fall så har en kvinna blivit våldtagen på väg till affären och man har bevis i form av sperma. I ett annat fall så påstår en kvinna sig blivit våldtagen av hennes ex-pojkvän som hon bott ihop med och haft sex med. Han gjorde slut men de hade sex en sista gång. Skall inte de två fallen behandlas olika? I första fallet behövs knappast mer bevis på grund av situationen.
En person som blir våldtagen är oskyldig till våldtäkten. En person som begår en våldtäkt är skyldig till våldtäkten. Punkt slut. Alla som tycker annorlunda idiotförklarar sig själva.
Har hört om förövare som friats pga av att offret haft "för få" blåmärken. Advokaterna ansåg alltså att man var tvungen att kunna visa upp ett visst antal blåmärken som bevis på att en våldtäkt faktiskt ägt rum.
Ingen våldtäkt är den andre lik, lika lite som att alla offer skulle blivit våldtagna av den anledningen att de uppenbarat sig i en två centimeter kortare kjol än genomsnittet, haft lite för gräll sminkning eller gått på fel gata.
Det enda de män som använder sig av den här typen av bortförklaringar gör, är att dumförklara sig själva, precis som du skrev.
Man framstår ju knappast som särskilt intelligent när man har ett så primitivt beteende att man känner sig provocerad av sådana saker och sedan våldför sig på personen i fråga.
Hej, i örebro i höstas blev en kille hämtad från sitt jobb och satt i häkte för att en tjej sa att han våldtagit henne. Hon erkände senare att hon gjort det som hämnd. Han släpptes, men hur kul är det att tjejer kan få män häktade bara de säger att han våldtog mig utan några som helst bevis. Tex om du får med dig ett ragg hem från krogen, kan du vara säker på att hon vill? båda fullla och kåta? lite otäckt det ska helt klart gå att se om det var/är våldtäkt. Om en kille skulle våldta mig (är kille) skulle jag fan slå allt jag kan vilt om kring mig, jag tror tjejer reagerar lika mot dessa "riktiga" våldtäkts männen.
Våldtäkt är mäns ansvar
En av fyra svenska män tycker att våldtagna kvinnor som har betett sig "utmanande" delvis får skylla sig själva.
http://www.expressen.se/ledare/marteus/1.1142578/ann-charlotte-marteus-valdtakt-ar-mans-ansvar
Det finns hur mycket tankar och funderingar som helst kring övergrepp och Våldtäkt.
Det här är Jag, Vad Jag känner och tänker Här och Nu.
Dethär är mina tankar och mina upplevelser.
En sak är säker och det är att sexuella övergrepp/våldtäkt får konsekver för en utsatt.
Puss och kram till alla här som taer sig tid att läsa mina tankar.
TÄNK ATT VARA rejält rädd (vilket Jag är), Det sätter sina spår i mig/oss. Man vet inte Hur dagen slutar.
Viktigt med kunskap!
Alla gånger som Jag funderar..
Det snurrar runt en massa i huvudet. Det Är helt naturligt.
Jag undrar, Vad gör jag för fel? Jag hade behövt få höra i min terapi och av min terapeut bland annat Att Det Är förövarens/förövarnas problem.
Jag behöver (Jag med många andra) få höra det många gånger Att felet ligger hos förövarna/förövaren. Och Inte hos mig.
Ingen Ska behöva stå ut med det här. Sakta men säkert bryts man (JAG) ner.
Sexuella övergrepp förstör ens inre, Man (JAG) tappar förmågan att knyta an till andra människor. Självtilliten försvinner.
Havererad är Ett annat ord Jag vill beskriva mig själv..
Jag känner Ångest * Skuld * Skam * Sorg..
Andra effekter som Jag känner av (har alltid gjort detta men förträngt undan det som gör ont)
* Skam och skuldkänsla * Förträngning..
Jag vill Inte få höra Att Jag ska rycka upp mig eller att Jag inte får känna som Jag gör.
Det är Många processer som Ska gås igenom. Det är viktigt med stöd.
För mig Att Berätta Vad Jag varit med om ger en rysningar. Att behöva lämna ut sig själv.
Det Är många tankar inombords, Det kommer fler tankar och Är säkert dom samma även för andra utsatta.
För mig upprepade och regelrätta samt vidriga kränkningar, Det Är då lätt att känna och fundera på:
* Skuldkänslor * Skamkänslor..
Oro för den egna framtiden som sexuellt fungerande individ.
JAG är rädd för att berätta.
En rad andra och förvirrade känslor som Jag har och bär på. Jag vet inte vad jag får känna.
En jävla massa Förvirring och Kaotiska tankar. Ett Känslomässigt inre kaos. Livet kastas hit och dit.
Alla Hopplöshets- och hjälplöshetskänslor, Värdelöshetskänslor, Undandragande och sen så alla Påträngande minnesbilder.
Jag kan också känna behov (det händer ofta) att undvika situationer som liknar eller påminner om situationer som väcker svåra minnen.
Jag känner Förlorad tillit, Förlorad självtillit, Förtvivlan och Jag Har Självmordstankar varje dag.
Jag känner mig äcklig och värdelös, förbrukad och förstörd.
Jag har gömt undan det i min hjärna så länge som Jag kan minnas.
För mig så är det faktiskt farligt att våga närma sig en annan människa.
Jo för mig, skapar en inre konflikt. Ger framtida konflikt.
Sen så alla andra tankar som snurrar runt, Frågor Jag ställer mig (och som Jag inte ska ställa till dig), Är det något fel på mig?
Min personliga integritet Är kränkt, Jag har tvingats till vara nära en man och tvingats till att utföra äckliga handlingar under bland annat hot.
JAG valde inte Det sexet och Inte heller Dessa handlingar, alla gånger av rädsla som Jag har känt (känner av det hela tiden) och fortfarande känner av.
Man Använde mig som ett ting för att tillfredställa sexuella lustar.
Vem hade inte känt sig äcklig och värdelös?
Ett par rader som Jag ofta återkommer till är:
DEN enda gång JAG duger Är när man har sex med mig, DET är ju Ett sätt att få duga någonstans, DET är då som JAG får finnas i Ett sammanhang. Då kan man nästan känna att man duger.
JAG känner inget men Jag kanske duger (kanske) just då i den stunden och i det sammanhanget.. ångesten (givetvis som infinner sig) kommer över mig (när det är över) då Och i denna stund som Jag försöker förmedla detta till dig. Det är riktigt svårt för mig utan att fälla tårar.
JAG känner mig Alltid lika smutsig och äcklad. JAG känner också skuld och skam.
JAG har ju tappat allt i och med övergreppen.. och våldtäkterna (jag var ju bara en ung tös när den första ägde rum).
Och Jag tror ju inte att JAG duger till något annat än Just Sex.
För dom allra flesta så innebär (betyder) sex och kärlek något helt annat.
Men för mig så är sex något som skrämmer mig och Det betyder inte något.. det skäms jag för att säga till dig, för att jag känner mig annorlunda.
För mig så Är sex Inte något som är fantastisk.. JAG känner skuld och skam i samband med just detta.
I samband med sex så känner JAG skuld och skam, under tiden -och efteråt. Du kanske rentav förstår vad just jag menar och hur Jag tänker.
En terapeut ska ju tåla Det mesta, frågan är ju Hur terapeuter hanterar det Jag säger?
Det finns många frågor: När Jag var ung och gick i skolan bland annat, Hur kunde de vuxna undgå att se?
Hur kunde det hända? Varför såg ingen?
Jag har många känslor att tampas med och det vet du, Jag skäms över att ha blivit utsatt för en förnedrande handling. Man (JAG) tror till slut att så ska det vara.
Jag känner mig värdelös! Jag har tappat all tro på mig själv (det är vanligt).
För att inte tala om hur pulveriserad Jag har blivit. All min förtvivlan och Jag känner verkligen hopplöshet. Alla känslor av meningslöshet.
Att som vuxen berätta för sin mor kan vara svårt (min mamma vet givetvis ingenting, Vi har aldrig haft den där tighta relationen). Det där med berättandeprocessen Är svårt för den drabbade.
Alla har inte ett starkt stöd. Det är lätt att man känner sig ensam och att ingen förstår. Mina tankar tar slut Här och Nu med undantag från dom sista..
Många frågor att arbeta med:
? Våga lita på andra människor
? Tilltro till sig själv
? Sorg över dom ?förlorade år? av livet man har bestulit mig på, Identifiera egna behov. Vem Är Jag?
Det känns som att det kan kvitta. Jag går antagligen min väg för att Jag är rädd!!
Jag vet inte om Jag har haft förmågan eller om Jag har tappat förmågan att knyta an, Det känns som förenat med livsfara för mig - för det va? ju så då och känslomässigt är Jag kvar i den skräcken och känslan av förintelse. Det känns läskigt och skrämmande det här och ger mig otäcka rysningar.
För mig så är närhet och kramar o annat mys lika med sex.. skulden och skammen kommer på en gång.
NÄRHET, KRAMAR, SEX, BERÖRING ÄR LÄSKIGT.. hela jag äcklas av just detta och för mig betyder sex/sexet ingenting. Jag vill bara få det undanstökat. Och det är nånting som JAG ger mannen men inte vill ha själv. JAG skriver det igen! DET är också ett sätt att få duga nånstans, Att få finnas i ett sammanhang. Då kan Jag känna att Jag duger för en stund. Jag känner inget.
Jag Försöker glömma allt Men det förflutna lämnar spår. Vem vaggar mig och lindrar mitt hjärtas kval? Vem kan klä av min rädsla?
Så att Jag slipper springa min väg. Jag skäms allt som oftast för att be/Jag skäms för att gråta/Mitt hjärta är i bitar/
Jag skäms för att säga som det är/Jag skäms för att visa mig svag/Jag är Utsatt och Utlämnad/
BARN behöver vuxnas hjälp för att överleva men vad behöver Jag?????
Så trött på att det tar sån tid, kräver så mycket energi, och Jag inte ens vet vart det leder.
Så trött på att gråta, så trött på att kämpa, så trött på att vara förståndig och duktig. Och sen frågar alla (dom flesta som Jag kommer i kontakt med) varför som Jag Inte har barn och sambo.
Så till den bistra verkligheten som han ikapp mig till slut, Har bytt skepnad för att härda ut.
Alla sömnlösa nätter vad ska dom tjäna till? Jag försökte verkligen tränga undan allt det smärtsamma. Alla människor som sa "Ryck upp dig din blick har varit död"..
Dom gångerna kom tårarna (dom kommer än idag) och Jag kände sorgen komma över mig. Dom skulle bara veta.. så tänkte Jag många gånger.
Du har fått kontakt med en trasig fågelunge.
Jag orkar inte delta i livet längre och känner mig helt frånvarande.
JAG lärde mig att vara tyst och stilla tills det är över (för att överleva dom grova våldtäkterna som han utsatte mig för. Jag minns alla orala och anala övergrepp.) Det är så man tänker som barn (man tänker så varje gång och även som vuxen) under övergreppen! Eftersom det är en sån skräckupplevelse att vara utsatt, Jag fortsätter att göra så. Jag kunde ju aldrig förstå att det som han (en av förövarna) utsatte mig för var (är) onormalt, Jag gjorde det och Jag vet inte varför. Jag minns smärtan.
Sen så när Jag blev äldre och skulle ha sex så förstod Jag aldrig varför det inte fungerade för mig, men så länge den killen var tillfreds så tänkte Jag inte mer på detta.
Tills nästa gång.. och nästa gång igen. Jag ville bara få det överstökat. Visst killen tyckte säkert att han var världens älskare men Jag visste ju inte hur det skulle kunna vara.
Jag hade ju ingen aning om att Jag måste tycka om sex. Det fanns inte där alls. Jag hann bli 30+ innan Jag ens förstod sambandet (är inte så säker på att jag förstod eller om Jag förstår).
Det fanns inte i min värld att Jag som kvinna skulle kunna säga nej till sex, för mig så visste Jag ju inte om något annat sätt.
Det var ju också ett sätt att få duga någonstans, att få finnas i ett sammanhang (just i den stunden/stunderna). Då kan Jag nästan känna att Jag duger.
Det här är riktigt svårt för mig att skriva om.. det är förenat med så mycket skam och skuld för mig.
Jag är hemskt ledsen att du känner så :(. Jag har aldrig blivit våldtagen men jag har haft en rätt obehaglig upplevelse i tonåren som kom mycket nära att bli en våldtäkt. De skamkänslor som jag kände då och som jag bearbetade under lång tid efteråt var jättejobbiga så jag kan tänka mig att det måste vara så oerhört mycket svårare att bearbeta de där känslorna när man faktiskt blivit våldtagen.
Oavsett vad dina tankar säger till dig så är det inte ditt fel. Du är lika mycket värd som alla andra och den som våldtog dig bär all skuld. Jag håller tummarna för dig och hoppas att du kan komma tillrätta med dig själv snart.
"Om en kille skulle våldta mig (är kille) skulle jag fan slå allt jag kan vilt om kring mig, jag tror tjejer reagerar lika mot dessa "riktiga" våldtäkts männen."
Alla reagerar inte likadant vid våldtäkt tror jag. Det är lätt att säga att det är väl klart man slår vilt omkring sig men jag tror inte att det är så självklart. Framförallt är det inte självklart om man är rädd för att bli mördad under våldtäkten. Sen ska man inte heller inbilla sig att alla våldtäkter är våldsamma. För de som blir våldtagna av familjemedlemmar är det inte ovanligt att det hela börjar med ett psykologiskt spel som sedan övergår i en våldtäkt. Det kan vara väldigt svårt för ett barn exempelvis att säga nej till pappa fast det som händer är obehagligt.
Johan,
dvokaternas jobb ÄR förvisso att föra sin klients talan, men det finns regler som säger att inget ovidkommande ska tas upp. Tyvärr finns det gott om exempel (där man ändå gått på kvinnan om vad hon hade på sig, vad hon haft för erfarenheter tidigare osv. Däremot är MANNENS tidigare sexuella erfarenheter och eventuella våldsamma inslag i sexualiteten inte lika "intressanta" i en rättegång.
Om kvinnan tidigare haft sex med mannen är totalt ointressant i fråga om våldtäkt. För att dra den gamla klyschiga jämförelsen om pengar, så kan jag ge pengar till någon, flera gånger til loch med, men ändå bli rånad eller bestulen av samma person. Våldtäkter SKALL bedömas från gång till gång. Inte efter något "genomsnittligt beteende".
Din syn på "motstånd" bygger på att kvinnan vill, kan och vågar, eller är förmögen att slåss i situationen, vilket inte alltid är fallet. Eller att våldet är fysiskt. Tänk om, tänk rätt. Och vad gäller frivillighet... Jag har spenderat OTALIGA timmar ensam hemma hos manliga personer, utan att vilja ha sex. Att befinna sig hemma hos någon är INTE ett kontrakt på att man vill knulla. Det resonemanget håller inte för fem öre.
Sedan finns det faktiskt forskning, läste ett referat om en artikel för något år sedan, som säger "ju finare flicka, desto mindre blåmärken behövs, ju mindre fin flicka, desto mer märken krävs för fällande dom". Alltså, horan och madonnan behandlas olika. Horor kan man inte våldta på samma sätt. Och det finns exempel på fall där männen i fråga ansetts ha våldtagit kvinnan i fråga, men där man tyckte at tmännen "nog inte förstod" att när de med varandras hjälp fått tvinga av henne byxorna och sedan hade sex med henne så gjorde de fel.
Jag rekommenderar en genomläsning av "Liksom våldtäkt, typ" av Stina Jeffner, och också Katarina Wennstams "En riktig våldtäktsman". De hanterar äkta fall i sina böcker. Jeffners bok är hennes avhandling för övrigt, tänkte att du som vill ha referenser i bloggkommentarer kanske skulle uppskatta den.
Hoppsan... Blev några stavfel där. Det värsta är väl "horor kan inte våldta" vilket givetvis ska vara "...våldtas..."
Skicka en kommentar