Håriga ben

Min stackars man får ofta höra mig beklaga mig över att jag ständigt måste raka benen. Han låtsas givetvis vara väldigt sympatisk och håller med om att visst är det skam att håriga ben på kvinnor anses vara äckligt medan karlars behåring är helt ok.

När mina ben börjar klia för att jag utsatt dem för rakning ger han mig ledsna blickar och hjälper ofta till att klia han också.

Ändå fortsätter jag raka mina stackars ben. För när det väl kommer till kritan så vill han att jag ska fortsätta. Jag har erbjudit honom att hjälpa till att raka hans ben också så att han får uppleva hur det känns. Fast nej, det vill han inte. Han påpekar att samhällets normer ju ändå är vad vi har att utgå ifrån och sen byter han desperat samtalsämne.

Varje gång jag läser en artikel om hur karlar numera är alltmer fåfänga och vaxar sina ryggar och går på skönhetssalonger ler jag ljuvt mot min make och påpekar att samhällets normer håller på att hinna ifatt honom också. Innerst inne är jag säker på att om det blev mode att raka benen även för karlar så skulle min man plötsligt inte längre bry sig om de där normerna.

Jag är som jag är säger han ibland när jag tycker att han borde uppdatera sin garderob lite. Jag trivs att gå omkring i joggingbyxor säger han när jag påpekar att kanske hade ett par jeans varit snygga ibland.

Ibland känner jag för att kasta bort den där rakhyveln och deklarerar att även jag vill vara som jag är. Varför ska jag anpassa mig till vad han tycker om ifall inte han vill göra detsamma för mig?

Men jag gör det ändå. För att jag älskar honom. Fast jävligt orättvist är det!