Kundvagnar

Jag inser att jag i Sverige blivit tränad i konsten att ställa tillbaks kundvagnen för att få tillbaka mina pengar. I USA har man inte detta system så här är det många som skjuter ifrån sig sin kundvagn när de är färdiga utan att ta hänsyn till om de blockerar något eller om vagnen riskerar att ställa till problem för parkerade bilar.

Min man har lärt sig att parkera nära kundvagnsstationen eftersom jag numera har ett tvångsbehov av att ställa vagnen på sin plats. Jag bryr mig inte om ifall det är på andra sidan parkeringen eller om det ösregnar ute. Envist skjuter jag tillbaks vagnen och försöker ignorera alla de andra vagnarna som blåser omkring på parkeringen. Det känns bra. Jag har gjort min plikt.

Det tog ett bra tag innan jag vande mig vid att jag inte längre skulle packa mina egna varor när jag handlade. Att det är ytterst ovanligt att en kund själv packar ner blir jag påmind om i de få situationer då packaren är på rast och jag har möjlighet att själv göra det för att kassörskan är upptagen med att slå in mina varor. Varje gång detta händer så utbrister kassörskorna i en stor tacksamhetssvada - man skulle kunna tro att jag precis räddat livet på någon. Det förväntas inte av mig att lyfta ett finger för att hjälpa till. Jag har stått bakom personer i kö som envist stått kvar utan att börja packa fast packaren är på rast och deras varor bara fylls på i änden av bandet. Det är så frestande att i sådana lägen rusa fram och hjälpa till eftersom jag vet att så fort kassörskan slagit in alla varor måste hon gå ner till änden av bandet och packa innan hon kan gå vidare och börja slå in mina varor. Ibland känner jag mig väldigt svensk.