Stormen över

Det är skönt att kunna kramas igen utan ilska. Efter ett par dagar i en känslokarusell är det lugnt i hushållet igen. Stormen är över - min man och jag har rett ut vårt första stora gräl. Det är befriande när man äntligen börjar prata med varandra utan ilska igen och kan fråga varandra hur man kände och tänkte under helgen. Vi har jämfört och diskuterat. Det är rätt intressant faktiskt hur olika man kan uppfatta saker och ting. Det stod ganska snabbt klart att vi båda gjorde misstag.

Han tyckte jag var så arg så att han inte ville göra saken värre genom att följa efter mig när jag rusade ut. Han hade hoppats på att jag skulle lugna ner mig. Han tog skydd bakom sin dator och höll sig sysselsatt hela helgen medan han försökte fundera över varför jag var så arg.

Jag blev ännu mer upprörd för att han inte verkade bry sig och för att han höll sig borta från mig genom att syssla med sin dator. Jag tillbringade min helg med att vänta på att han skulle lägga märke till mig och hindra mig själv från att gå fram och kräva den där uppmärsamheten.

Ingen av oss gjorde det där som vi borde ha gjort från första början. Gått fram till den andre och helt enkelt börjat prata ordentligt med varandra utan att brusa upp och utan att avsluta samtalet abrupt genom att gå därifrån.

Så plötsligt igår kväll så hittar vi rätt igen. Jag sitter och tittar på "Deal or no Deal" när han äntligen slutar syssla med allting annat och sätter sig i soffan han också. Först sitter vi bara där och tittar under gemensam tystnad. Sen lägger han sin hand nära min utan att säga något och jag lägger min hand på hans. En stund senare är "Deal or no Deal" helt bortglömt och vi bara pratar och pratar och kommer nära varandra igen.