Göra bort sig

Det blir lätt att man gnäller om saker som man saknar med Sverige eftersom man ju ändå har hemlängtan ganska ofta. Fast det finns bra saker i USA också. Hur ofta står man i kö hemma i Sverige och får se hur en av de anställda i affären brister ut i hög sång? Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin sett det hemma. Här har jag flera gånger sett munter personal gå omkring och gnola medan de fyller på nya varor - utan att skämmas.

Första gången jag såg detta fenomen var det två anställda som pratade om American Idol varvid den ena bestämde sig för att framföra en liten enmans-show på studs. Jag log hela vägen hem från affären. Det är faktiskt enormt skönt att se hur människor vågar mer här. Jag tror vi svenskar är mer benägna att vilja undvika att göra bort oss. Men det skapar ju också en ganska trist stämning ibland när ingen vågar göra det oväntade och annorlunda. Här i USA är folk mycket mer benägna att prata med främlingar. Det händer ofta att man på sin promenad runt området hälsar och småpratar med olika personer man aldrig träffat förut.

Eftersom jag är en av de få personer i mitt område som ofta cyklar till affären istället för att ta bilen (har inget körkort) blir jag ofta hejdad av människor som vill kommentera hur ovanligt och fräscht det är att se någon som tar cykeln för att handla. Ibland är det någon som märker att min engelska har en brytning som de är nyfikna på och så är man igång och samtalar. Människor här håller inte inne med sin nyfikenhet vilket gör det mycket lättare att skapa sociala kontakter.

När man är och handlar småpratar kassörskan ofta med en, vilket i och för sig ofta ingår in ens arbetsuppgifter. Man ska som kassörska fråga om kunden hittade allt man ville handla osv. Men ofta delar de också med sig av inblickar i sitt eget liv. De pratar om sina barn eller om vad de ska göra i helgen. Det är likadant med tandläkaren som jag går hos. De är alltid intresserade av hur jag mår och eftersom de också vet att jag cyklar så frågar de varje gång om jag tagit cykeln idag också. De kommer ihåg saker vi talade om förra gången och jag vet att min tandsköterska har 2 barn, att deras bil gick sönder och att de köpt en ny, att de nu i helgen ska plantera lite blommor, att hennes ena barn är allergisk osv. Amerikanare är mycket mer sociala. I Sverige visste jag vad min tandläkare hette och ibland kunde man lära sig lite om deras liv genom att lyssna på vad tandläkaren och sköterskan diskuterade sinsemellan. Men här blir jag indragen i deras konversation. De småpratar om allt möjligt och jag känner mig delaktig istället för att bara vara en observatör.

Jag märker det på min man också. Han är mycket mer hämningslös än jag när det gäller att våga göra bort sig. Jag arbetar på att få bort min oro för att göra bort mig. För visst är det härligt med människor som vågar bjuda på sig själva lite? Det beundrar jag verkligen amerikanare för.