Är det någon som kommer ihåg Björn Fremer?

På den tiden när Sverige bara hade två kanaler brukade Björn Fremer ibland åka över till USA och sedan följa upp med artiklar i Kvällsposten om det magiska TV-utbudet i amerika. Jag brukade vara så avundsjuk på det stora utbud man hade här i USA.

När jag flyttade hit hade jag därför enormt stora förväntningar på just TV. Det magiska landet där precis allt jag kunde tänka mig i nöjesväg skulle vara tillgängligt 24 timmar om dygnet. Visst numera har man ju en massa kanaler i Sverige också. Men drömmen fanns ändå kvar om att kunna zappa mellan kanaler och att alltid hitta något att titta på. Den ilussionen krossades ganska snabbt. Nu sitter jag här på andra sidan atlanten och drömmer om svensk TV.

Gräset är alltid grönare på andra sidan verkar det som. Jag har vansinnigt många kanaler att välja mellan. Problemet är bara att på dagtid så är det mesta repriser av serier som aldrig verkar ta slut. Lilla huset på prärien, General Hospital, Magnum... Kvällstid så finns det en del nya serier givetvis. Men det är inte alls så magiskt som jag hade hoppats på. Jag tittar faktiskt mindre på TV nu än vad jag gjorde innan jag emigrerade.

Sen är det faktiskt ganska irriterande med deras censur också. Ibland visar de filmer man gärna vill se. Men med censuren här är det inte ovanligt att man upptäcker att man klippt bort en hel del av orginalinnehållet. Ibland går man till och med så långt att man infogar en ny röst för att täcka över en svordom med en mer lämplig svordom. Kommer ni ihåg klassikern Breakfast Club från 80-talet? Scenen där Judd Nelson svär blir plötsligt oerhört mesig när man upptäcker att orginalets f*** you! blivit ersatt av en voice over med en mildare variant av det uttrycket.

I början blev min amerikanske make chockerad när han i förbifarten fick syn på något jag tittade på via SVT på nätet. Han är inte pryd. Men tanken på att man på bästa sändningstid kan visa upp ett kvinnobröst utan att det är täckt av censurdimma förvånade honom. Aftonbladets hemsida innehöll också många överraskningar för honom i början. Att ha bilder på nästan nakna par i olika samlagsställningar fick honom att tro att jag var inne på någon porrsajt. När jag meddelade att detta var en helt vanlig kvällstidning höjde han på ögonbrynen. Numera är han mer van vid det och reagerar knappt alls längre när han råkar se en glimt av något som vore olämpligt för amerikanska ögon när han går förbi min dator.