Lugnt och tyst

Vi vinkar hejdå till mina svärföräldrar och tystnaden lägger sig över huset. Det är så skönt att återigen vara alldeles själva här hemma. Jag kan slappna av igen och inte behöva tänka på om någon behöver något och försöka vara en god värdinna. I morgon behöver jag inte vakna tidigt och lyssna efter ljud som visar att svärfar redan har vaknat och letar igenom köksskåpet i jakt på ett glas eller efter en sked till sina flingor.

Min dator är återigen bara min egen. Svärmor sitter inte längre på min stol och läser cnn eller letar efter artiklar om gräsbevattning. Min svärmor är lite förskräckt över hur ofta man vattnar gräsmattorna här på området där vi bor och tycker att min man och jag ska printa ut en massa artiklar lagom till årsmötet nästa vecka för att försöka minska slöseriet med vatten här på området. Hade hon kunnat hade hon säkerligen själv ringt upp styrelsen på vårt område för att diskutera frågan. Min svärmor är nämligen fruktansvärt envis.

I Lördags medan jag förberedde middagen var hon och maken ute i trädgården en stund vilket resulterade i att de båda kom överens om att åka ner och handla lite blommor till rabatterna. Maken grymtade lite om det där med blommorna eftersom han ju egentligen tyckte att vi inte behövde några fler. Men trots det vann alltså svärmors vilja över min makes och tillsammans åkte vi alltså iväg för att handla blommor att plantera. Jag måste erkänna att jag blev lite irriterad över det där. Inte för att jag inte gillar blommor - utan för att när svärmor tycker något är maken inte tillräckligt envis för att stå emot medan jag minsann fick tjata om en fritös i ett halvår innan han gav med sig och gav mig en i födelsedagspresent.

Svärmor har ett gott hjärta och hjälper gärna till med alla möjliga saker. Men 3 dagar är nog ändå gränsen för hur länge jag klarar av ett svärmorsbesök för att inte bli alltför irriterad på henne. Jag har liksom svårt att stå emot svärmors vilja eftersom jag inte gärna vill bråka med henne. Så när hon anländer och redan har planerat vad vi ska göra under söndagen väljer jag att vara medgörlig. Men gränsen går vid heminredningen. Svärmor föreslår väldigt gärna olika saker när vi är ute i affärer tillsammans - och vår smak skiljer sig ganska ordentligt. Svärmors virkade överdrag till toalettstolarna åkte ut ganska fort efter att jag flyttat in. Hade svärmor fått fria tyglar hade hela vår inredning gått i blåa och gröna toner. Jag känner att det börjar brinna i knutarna nu för oss att handla ett par lampor till sovrummet för att inte svärmor ska hinna först och ge oss ett par i present. För jag vet ju att min man kommer att säga "nej men nu har vi ju redan lampor" om jag hittar ett par lampor jag gillar ifall svärmor hinner före.

Min man blir ibland lite orolig när jag visar irritation över något som min svärmor sagt och gjort efter ett besök. Det är ju ändå hans mamma och han är givetvis rädd att jag inte ska tycka om henne. Fast jag ser genom fingrarna lite när svärmor bestämmer. För hon är ju van vid att vara den som har brytt sig om hur det ser ut hemma hos sina söner - eftersom de båda har valt att vara ungkarlar så länge. Det är ju inte så lätt nu med två nya svärdöttrar att vänja sig vid att man inte längre kan gå in och dekorera om och köpa in grejer som ingen av svärdöttrarna gillar. Inte heller är det lätt för oss svärdöttrar att visa var gränsen går när våra makar är små fegisar som inte är vana vid att säga nej till mamma, hehe.

Men trots en del irritationsmoment under helgen så tycker jag ändå att jag har haft tur med min svärmor. Hon är trevlig att prata med och en bra lyssnare när man behöver råd och hjälp med något. Som jag sa till min man "80 percent of the time I really enjoy hanging out with your mom". Det är rätt bra statistik, kan jag tycka.