En oväntad skatt

Det är alltid lika skönt att komma hem igen efter att ha varit borta några dagar. Jag sover aldrig lika bekvämt hemma hos andra som jag gör i min egen säng och man känner sig alltid lite sysslolös när man inte har sina egna grejer omkring sig och kan pyssla med vad som än faller en in. Makens syster hade tagit med sig sin x-box så en stor del av lördagskvällen gick åt till att sitta och titta på medan maken och hon turades om att spela Grand Theft Auto. De fnyste åt sin mors idé om att spela kort istället vilket jag gärna hade gjort istället.

På Söndagen var det dags för en stor familjemiddag och jag fick en oväntad present av makens morbror. Han halade upp en hel plastpåse full med Hemmets veckotidningar som han hade fått av en svensk granne! Jag läste väldigt sällan Hemmets veckotidning när jag bodde i Sverige men nu -så långt hemifrån - så var den där påsen med tidningar en väldigt välkommen syn! De där tidningarna kommer att bläddras igenom ett otal gånger och läggas i min egna lilla skattgömma där hemma med saker som absolut inte får slängas. För svenska tidningar är värdefulla för mig numera och en dag kommer jag kanske att hitta någon annan svensk här i närheten som kommer att bli lika glad som jag blev när jag räcker över en påse med "svensk hemlängtan" till dem.

Familjesammankomsten för mig, svärmor och en annan kvinnlig släkting var betydligt mer stressig än för övriga familjemedlemmar. Makens bror hade med sig sin lille ettåring och i flera timmar tills ungen väl somnade av utmattning så jagade vi runt för att hindra den här lille energiske knatten från att trilla i trappan, välta ut knappnålar över hela svärmors hobbyrum (som inte hade någon dörr), dra ner alla porslinssaker, rota i lådor och hitta precis vartenda litet farligt hörn som han kunde. Envis var ungen också. Han visste precis vad tangentbordet och musen till datorn var till och som en magnet drogs han hela tiden in till hobbyrummet för att banka på tangentbordet.

Härligt glad var ungen också. Det är sällan man träffar på en liten knatte som inte gnäller alls utan bara skrattar när han trillar omkull. Maken försökte hjälpa till i början men efter bara en halvtimme var han "utmattad" och ansvaret för ungen föll på oss tre damer. Förresten var han ändå inte till så mycket hjälp. Han visste till exempel inte alls hur han skulle hindra ungen från att öppna en låda inne i hobbyrummet utan ropade bara till oss andra att "Andre is pulling stuff out of the drawer in here!". Jag sa till honom att dra bort ungen därifrån varvid maken svarade att jo det hade han ju gjort men ungen bara sprang tillbaks till lådan igen för att fortsätta....jo men då drar man bort ungen igen och igen och igen tills han slutar eller så håller man handen för lådan så att ungen inte kan öppna den och efter en stunds dragkamp ger upp. Men det där hade maken inte tålamod till.

Barnets mamma var tvungen att jobba i helgen och barnets pappa överlämnade gladeligen ansvaret på oss kvinnor och tog barnledigt under hela familjesammankomsten. Så energisk som den här ungen var så kan jag förstå att det måste ha varit skönt att vara lite ledig men jag hoppas han hjälper till att passa sin unge lite mer hemma så att inte mamman alltid är den som är påpasslig.

Jag brukar bli lite vemodig vid de här familjesammankomsterna eftersom jag saknar min egen familj. Mest tydligt känns det när vi alla har ätit färdigt vår middag och man en stund senare börjar ta fram kakor och pajer utan att någon gör minsta lilla ansats till att närma sig kaffekokaren. I början var jag för feg för att våga mig på att närma mig svärmors skafferi och rota fram vad jag behövde själv men efter ett antal familjesammankomster har jag blivit alltmer modig och kokar det där kaffet själv. För om jag inte gör det - så blir det inget kaffe. Jag har lyckats förvandla maken till en kaffedrickare och hans bror är numera också på god väg att börja uppskatta det där med en kopp kaffe tillsammans med sin paj. Vi får se om några år hur många andra i familjen jag har lyckats "försvenska" lite.

Det var skönt att komma hem igen efter helgen. Maken och jag som båda är datorberoende klev in genom dörren, hälsade på katten och graviterade genast mot våra datorer för att kolla våra email och läsa ikapp på de forum vi följer innan vi gemensamt sjönk ner framför TV:n för att koppla av tillsammans och bara njuta av att vara hemma igen. Det kändes också väldigt skönt att krypa ner i sängen i går kväll och bläddra i mina nya svenska tidningar en stund innan det var dags att sova.