Jag behöver en energikick!

Oj, vad slarvig jag har blivit med bloggandet! Inspirationen den senaste tiden har varit oerhört låg på flera områden i mitt liv än bara bloggande. I ett försök att få lite mer energi så köpte jag häromdagen en burk med vitamintabletter med förhoppningen om de ska göra mig lite piggare.

Jag har alltid varit ganska kräsen av mig och därför finns det väldigt många grönsaker som jag inte äter. Maken delar min kräsenhet så tillsammans är vi rätt duktiga på att undvika saker som broccolli och spenat till exempel. Våra måltider tillsammans är inte direkt supernyttiga. Kanske kommer de där tabletterna att ge mig mer energi, bättre hy och få mig att må lite bättre. Nåja, det är åtminstone värt ett försök.

Den här veckan ska jag skärpa mig och ta itu med saker som jag borde ha fixat för längesen. Jag ska till exempel ta mig ner till optikern och kolla synen för jag är trött på att ha huvudvärk varje kväll. Jag hoppas verkligen att det är glasögon jag behöver för jag vill verkligen inte upptäcka att huvudvärken beror på någon dold sjukdom eller så. Fast om jag blundar med ena ögat och tittar mig omkring och försöker läsa så blir världen mycket, mycket suddigare på vänster öga än på det högra så troligen är det just nya glasögon jag behöver.

I helgen var vi och tittade på golv och fick en smärre chock när vi frågade vad det skulle kosta att lägga nytt golv i vårat kök. Ungefär 6000 dollar, sa killen efter att ha räknat en stund. Oj, oj, oj det där var mycket mer än vad vi hade förutsett. Jag var beredd på att dra mig ur direkt medan maken som inte är lika snål som jag gick med på att killen skulle komma hem till oss och inspektera köket, göra lite mätningar och räkna ut en mer precis kostnadskalkyl. Det visade sig vara tur att maken inte är lika lättskrämd över priser som jag för efter att killen varit hemma och gjort en bedömning så åkte han iväg och talade med sin chef innan han ringde och berättade att priset istället skulle ligga omkring 3000 dollar. Puh!!

När vi tittade på golv så var jag först väldigt frustrerad över att makens engagemang i frågan var ganska lågt och han i princip bara stod och tittade på och väntade på att jag skulle välja något. Efter en stund fick han sig en liten utskällning av mig i affären där jag poängterade att det var "vårt" hem och att han gott kunde ha lite åsikter han också. Maken ska vara glad över att jag var så pass lågljudd i affären att bara en enda dam i närheten lade märke till att han fick sig en utskällning. Jag såg att hon log när hon lite diskret vände sig om och låtsades som ingenting. Maken skärpte till sig och hjälpte till sist till med att välja ut golv. Jag blev så uppmuntrad av detta stora framsteg att jag i valet och kvalet mellan det golv han gillade mest och det golv jag gillade mest till sist valde att låta maken vinna. För visst hade det varit förödande för framtida engagemang från maken om jag hade envisats med att vi valde det golv jag gillade bäst?