Presidentvalet här i USA befinner sig i slutspurten och efter 2 års intensiv nyhetsbevakning är det nästan svårt att tänka sig att nyhetsbevakningen kunde bli ännu intensivare. Men det är ett historiskt val och allting diskuteras in i minsta detalj. Det är just de små detaljerna som många verkar intressera sig för. De har till och med rapporterat om vilken favoritmat McCain och Obama har...
Här i vår lilla stad möttes jag av en stor rubrik i veckans lokaltidning om ett bönemöte inför valet. Jag är ju lite antireligiös så bönemöten för mig framstår som lite idiotiskt. Men det är många av våra lokala politiska profiler som ska gå på det här mötet och tillsammans med stadens invånare be för att presidentvalet ska gå bra och be för att USA's nästa president kommer att bli rätt för landet. Det verkar bli ett långt bönemöte för i artikeln har de radat upp en hel lista med fokuserade riktlinjer om varje sakfråga de ska be om Guds välsigne till som ekonomi, energi, nationell säkerhet...."It's important to pray for our leaders - both our existing leaders and the candidates, our potential new leaders - in order to give them guidance that they may follow the Lord's will".
Jag har liksom svårt att tänka mig att våra svenska politiker skulle gå på ett liknande bönemöte i Sverige. Men här ska alltså många av de lokala ledarprofilerna, politiskt och ekonomiskt, gå på ett gemensamt bönemöte. Ibland känner jag mig verkligen som en invandrare. För det verkar så bisarrt.
Som guide för ChaCha har jag märkt att antalet frågor om presidentvalet har ökat den senaste tiden. Den vanligaste frågan är givetvis vem som ligger bäst till för att vinna valet. Men hittills har jag inte svarat på en enda fråga om McCain. Det folk undrar över är Obama. De vill veta om han är muslim, om det är sant att han istället för USA's flagga på sitt flygplan har sin egen kampanjsymbol, om han tänker legalisera marijuana....frågor från människor som är rädda. För de vill inte ha en president som inte är patriotisk och de vill absolut inte ha en president som inte är kristen. Givetvis finns det många som inte heller vill ha en president som är svart. Ibland får vi in frågor om Obama som är tydligt rasistiska.
Det är inte enbart presidenten som ska väljas utan vi får också hem mycket reklam från lokala kandidater som ska väljas in på olika poster. Vi får mycket skrämselpropaganda om kandidaterna också. Att amerikanare är rädda för skatter är tydligt...eftersom majoriteten av den propaganda vi får i vår brevlåda handlar om just risken för skatteökningar. Igår fick vi ett blad i brevlådan där vi blev informerade om att en av våra lokala förmågor var ett hot mot "the american way of life"....hans hot bestod i att han strävade efter universell sjukvård. Hans brott är alltså att han vill att alla människor i USA ska ha rätt till fri sjukvård. Att ingen medborgare ska riskera att förlora sitt hem för att han är sjuk, att ingen medborgare ska nekas rätt till vård för att han inte har sjukförsäkring....The american way of life inkluderar inte rätten att leva tydligen. Socialist är ett skällsord här.
Maken och jag såg Michael Moore's "Sicko" förra helgen och även om jag inser att den dokumentären är vinklad så är det ju ändå så att den belyser en viktig aspekt. Försäkringsbolag här vill tjäna pengar...och om de kan hitta minsta lilla skäl till att inte betala för någons vård så kommer de att utnyttja det. De skriver under dödsdomar varje dag när de nekar någon rätten till behandlingsmetoder som anses vara experimentella. De skriver under dödsdomar varje dag när någon som är ordenligt sjuk (och kostar pengar) kan förlora sin sjukförsäkring därför att någon liten skitdetalj i deras ursprungliga ansökan till försäkringsbolaget var fel.
Det är en självisk attityd det där att man inte vill vara med och betala för andras sjukvård. För det är ju så att många amerikanare nog känner sig ganska trygga med sina sjukförsäkringar. De är ju friska och de antar att om något händer dem så kommer de att få den vård de behöver. Men en del upptäcker alldeles försent att det där systemet de trodde så mycket på sviker dem när det behövs. Det är som ett lotteri. För det är inte alla som fångas upp av sina försäkringsbolag. Personligen hade jag nog hellre betalat några extra dollar i skatt varje månad och sluppit oroa mig för vad som skulle hända om jag eller maken blev sjuka och plötsligt fick en räkning på över 100000 dollar i brevlådan.
Att ta hand om de svaga i samhället är för mig en sån självklar tanke. Jag har så oerhört svårt att förstå att det finns så många som inte tycker det är lika viktigt här. Kanske borde man ha lite bönemöten om det istället. Ett bönemöte med fokus på att göra människor mer empatiska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Där har du mitt stora problem med USA. Att man kan gå man ur huse för att be om vägledning för människor man inte har en aning om, men som tydligen blivit väl omhändertagna hela sitt liv för de har gått i de bästa skolor osv... så pass väl omhändertagna att de nu kan bli nästa president... Men gå ner under närmsta viadukt ut ur stan och se hur de psykiskt sjuka lever.
Vi har platser där det står skyltar med "Labor pick up", där du kan gå och hämta nån som du villska göra något slags jobb hemma runt kåken. Det är ren tur om du blir upplockad eller inte.
Som "professionell sjuk", så har jag verkligen sett till att få ut MAX ur vår försäkring. Jag skulle ju aldig kunna få en försäkring själv.... jo kanske, om hela inkomsten gick till den, i och med att det finns "pre existing illness"... och om du visste hur mycket försäkringsbolagen gör för att du ska ha det istället för att försäkra en...
Men så länge maken har via jobbet, så är de tvingade via lag att försäkra mig med.
Jag har en väninna som har två barn och ingen make... Hon har bara ett halvtidsjobb, men de erbjuder i alla fall försäkring... för $188 i veckan. Nästan en fjärdedel av vad hon tjänar i månaden.
Folk här betalar för säkerheten att de kan gå till en läkare. Men å andra sidan så stiger priserna på co-pays och vad som är tillåtet och inte.
Jag har behövt injektioner av medicin den sista månaden (mycket lång historia), men mitt f-bolag betalar varken för medicin eller för sprutorna. Tack och lov har jag råd att betala dem, men det finns de som inte kan.
Plus att immigration äntligen hört av sig... tack vare att DE har tagit sin goda tid så måste JAG skicka in mer eller mindre samma papper igen... men dessa ska vara från vad som har hänt sen jag ansökte och nu. Barn, bilar, lån, bankkonton osv.
Problemet är att vi har inte skaffat några barn, vi bor på samma ställe, vi har inga lån och jag ver redan inskriven på försäkring, bilen, banken och maken jobbar på samma ställe... Plus att de ska ha ytterligare minst 2 personliga brev. Tack för den INS!
Så var beredd... det kan komma ett brev till dig med...
Kram
Malin
Jag hoppas verkligen inte att det krånglar till sig så....jag fick ett brev med en automatisk förlängning av mitt uppehållstillstånd på ett år. Troligen för att de räknar med att de inte kommer att hinna med någon intervju innan mitt visum går ut.
Jag blev inte inskriven på makens bank förrän efter att vi hade gift oss. Jag hoppas att det räcker som bevis om det skulle behövas.
Så var det för mig med. Vi gifte oss, ändrade imigrations status, fick mitt 2 års green card och sedan när det var 3 månader kvar på kortet skickade jag in min ansökan om permanent status. Det var då jag fick mitt brev, samma som du fick nyss... att de "förlängde" mitt green card med ett år, eller tills min ansökan blivit klar.
Så för ett par veckor sedan fick jag ett brev till (på tre sidor), där det stod att min ansökan inte var komplett. Vilket inte var sant, eftersom de skickat mig för biometrics nästan ett år sedan.
Men nu var jag som sagt tvungen att skaffa fram mer bevis. Det är mer eller mindre samma saker som jag redan skickat in med sista ansökan om permanent status... men eftersom det tagit dem ett år+ att få ut tummen... så måste vi fylla in vad som har hänt sedan jag skickade in papperen.
Sida 2 och 3 är mer eller mindre en lista på de "bevis" de söker... och man är inte tillåten att skicka in samma dokument som man redan skickat in.
De ber tex om utility bills, med bägges namn på... helst en lista på ALLA räkningar som betalats det sista året.
Så vi har vår elräkning i bägges namn, och vi kunde tack och lov få en utskrift av alla räkningar och inbetalningar som gjorts de sista året.
Så om du just fått ditt brev om att det kan ta upp till ett år, gör klart så att ni bägge står namngivna på alla gemensamma tillgångar som hus, lägenhet, bil, bankkonton, prenumerationer, gas, el och vatten räkningar.
Spara alla kvitton. OM ni använder checkar för att betala räkningar, be banken skicka er checkar i bägges namn, så även om bara en skriver under dem, så finns bägges namn på checken.
Börja prata med vänner och bekanta om de är villiga att när dagen kommer, skriva brev åt er. Min svärmor skrev ett brev som hon fick notarie stämplat, en jobbarkompis till David skrev ett brev och en kompis till mig skrev ett. De kan alla bli inkallade för förhör.
Se också till att om maken har en 401K, en livförsäkring, sjukförsäkring etc, att du står som arvtagare... som bevis på att han verkligen vill ge dig alla dina tillgångar om han skulle avlida. (det är tydligen ett bra bevis att man älskar varandra... med tanke på hur många som är födda här som har var sin ekonomi, och barn som arvtagare tycker jag att det är lite mysko... men men)
Hur som helst, en lite "heads up" om vad som kommer att komma.
Lycka till och börja leka packråtta nu det sista året.
Malin
Skicka en kommentar