Idag är det Sveriges nationaldag och min man är förvånad över hur lite det betyder för mig. Jag har aldrig firat nationaldagen tidigare och trots att jag numera är i ett annat land har jag inga planer på att börja fira den heller.
Min man tog med sig en liten svensk flagga till jobbet idag eftersom det ska vara en parad nära hans jobb till ära för Stanley Cup vinnarna. Det är ju rätt passande med tanke på hur många svenskar det finns i Red Wings. Men här hemma är det som vilken dag som helst.
Nationaldagen för mig har alltid inneburit en TV-sändning från Skansen där kungafamiljen klätt upp sig i landskapsdräkter och delat ut priser. Men jag känner inget större behov av att titta på det.
Men det är kanske inte så konstigt att jag inte blir på festhumör när det är nationaldag. För de allra flesta nationaldagar har ju inneburit en arbetsdag precis som alla andra. Nu har man ju gjort nationaldagen till en röd dag i hopp om att svenskarna ska bry sig mer om att fira. Min man undrar om jag inte är stolt över mitt land? Jo det är klart att jag är. Men för mig känns midsommar som en mycket mer svensk dag än nationaldagen. Midsommar är dagen jag först tänker på när någon frågar mig om svenska traditioner. Den dagen firar nästan alla. Den dagen känner jag mig oerhört svensk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar