Det har gått 3 dagar nu sen min make skrev ner telefonnumret till en körskola här i området på en fin liten lapp till mig. Tanken är att jag ska ringa och fråga vad det kostar och vad som krävs för att jag ska kunna ta körkort. Fast första hindret är att jag är en riktig fegis! Det andra hindret är att jag är riktigt duktig på att skjuta upp saker - allra helst när det är saker jag är nervös över.
Hemma i Sverige blev det aldrig av att ta körkort eftersom det ju var så lätt att ta sig fram med hjälp av bussar och tåg och jag tyckte det var för dyrt att ta körkort. Men här i trakterna av Detroit är det inte lika lätt och jag blir lite isolerad här hemma när inte min privatchaufför d.v.s min man är hemma. Det skulle verkligen underlätta för jobbsökeri att kunna köra bil och ha ett större område att söka jobb i.
Men tanken på mig bakom ratten är skrämmande. Amerikanska motorvägar har så mycket mer trafik och man har hela 4 vägbanor med bilar som hela tiden kryssar omkring och byter körfil för att så snabbt och effektivt som möjligt nå sin slutdestination. Trasiga däckrester längs vägen skvallrar om alla de olyckor som sker här dagligen. Inte heller blir jag speciellt lugnad av min mans retande om att han minsann aldrig skulle ha modet att ställa upp som körlärare för mig eftersom jag är så olycksbenägen.
Här i Michigan har man dessutom en konstig trafiklag, "the michigan left" som gör att man i vissa korsningar inte får lov att svänga till vänster utan måste svänga höger för att sedan köra in i ett speciellt körfält för att svänga tillbaks till vänster. Det ser väldigt förvirrande ut.
En annan sak som skiljer sig från våra svenska vägar är att man ofta har ett fält i mitten av vägbanan på vanliga vägar där bilar kan stanna medan de väntar på att det ska bli en lucka i den mötande trafiken så att de kan svänga in på en annan väg. I det här stoppfältet står det ofta också människor som försöker ta sig över vägen eftersom antalet trafikljus för fotgängare är betydligt mindre i vissa områden och det ibland är nästan stört omöjligt att försöka ta sig över hela vägen utan att behöva stanna i det här fältet och hoppas att man inte är i vägen för någon.
Dessutom så händer det ibland att man vid stoppljus hittar människor mitt ute på vägbanan som säljer blommor, samlar in pengar till välgörenhet eller tigger. Jag undrar hur många olyckor de orsakar varje år?
Kanske är det just för att jag inte har körkort som jag upplever de amerikanska vägarna så kaotiska? Våra motorvägar hemma i Sverige har mindre trafik än vad många vanliga vägar har här. Maken är så van vid långa bilköer att han knappt reagerar alls när vi får sitta och vänta en kvart för att ytterst långsamt ta oss fram meter för meter tills trafikstoppet är slut.
Maken oroar sig lite över att jag skulle köra vilse om jag hade körkort. Mitt lokalsinne är verkligen uruselt. När vi hade flyttat in i vårt nya hus tog det flera månader innan jag äntligen började känna igen vägarna som skvallrade om att vi närmade oss hem när vi varit ute och åkt. Maken skakar ofta på huvudet åt mig och undrar hur jag överhuvudtaget lyckades hitta rätt på flygplatsen när jag skulle åka över hit alldeles själv. Så om jag nu verkligen tar körkort så har jag en känsla av att ett av de första inköpen innan jag rullar iväg på egen hand kommer att bli en GPS till mig.
Jag tror inte jag ska ringa den där körskolan idag heller. Hmm, kanske vore bäst att istället vänta till helgen och åka ner till den direkt. Det blir ju så jobbigt det där att ställa frågor via telefon och sedan behöva be folk upprepa sina svar om man inte hör ordentligt. Förresten kanske maken kommer på viktiga frågor jag borde fråga om under tiden jag frågar också.
Jag är som sagt oerhört bra på att skjuta upp saker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Snälla vännen!!!
Du ska inte riga en körkorts skola. Du måste kontakta DMV (department of motor vehicles)och se vilka lagar som gäller för dig i din delstat.
I CT, där jag som sagt bor, var vi till DMV och det enda jag behövde för att övningsköra var mitt 2 years valid permanent resident card, mitt pass, en brevförsändelse till min hemadress och vigselbevis.
Eftersom jag var över 18 år behövde jag inte använda en trafikskola och jag behövde inte ha en Student driver skylt.
Den enda person som behövde finnas i bilen var tvungen att ha haft sitt körkort i minst 3 år utan anmärkningar.
Jag behövde ingen lämp eller liknande... det är bara för barn under 18.
CT "teori" var ett litet häfte på 95 halva A4 sidor. Ingen synkoll gjordes innan jag började övningsköra.
Med andra ord, vi lämnade DMV och jag satte mig direkt bakom ratten.
Teori häftet är skrivet för en analfabetisk tonåring. Den är så dum att du kommer att bli vansinnig. "parkera inte på järnvägsspåret"
"Stanna vid olycksplatsen, speciellt om någon dött"
"drick inte mer än si och så mycket"
För en svensk med noll tolerans, så vägrade jag läsa hur mycket jag får dricka. Det var den enda av de 12 frågorna jag missade på.
Om du haft det minsta intresse för hur bilkörning går till, så kommer det att gå som en dans.
Det tar lite tid att lära sig special regler, men när du väl sitter i bilen så lär man sig navigera på ett helt annat sätt än när man sitter bredvid.
När jag väl tog mitt körkort så kostade det $40 allt som allt.
Plus, i CT blev det ingen häjd försäkring, eftersom jag var över 18. Att jag var en ny föfare spelade ingen roll.
Så slå en koll på DMV i din delstat och kolla vad de säger. Om din make hat nog starka nerver så kan han antgligen vara din lärare. När David äntligen insåg att jag hade vidvinkel syn och slutade säga se upp för det, se upp för det där, så kom vi bra överrens.
Se det som ett äktenskapsprov. Varje äktenskap måste tåla några saker.... Övningskörning, tapetsering och gemensam matlagning. Kan man göra de 3 sakerna tillsammans, då är man rätt ok. :)
Lycka till och sluta skjuta upp det! Ditt liv kommer att bli SÅÅÅÅ mycket friare efter att du har styrlapp. Plus, när du åker tillbaka till Sverige, så kan du ansöka om ett internationellt körkort ($30 per år) så kan du köra i Sverige med!
Malin
Tack igen! Du har alltid så mycket bra råd :). Maken lärde sig ju köra via skolan så han hade ingen aning om vad man skulle göra heller.
Jag tror jag får bearbeta maken en hel del för att våga övningsköra med mig hehe. Han har sett mig dunka axeln i dörrkarmen alltför ofta på min väg genom vanliga dörrar lol.
Fast i och för sig om jag kan övertyga honom om hur mycket billigare det skulle vara så kanske han blir lite modigare.
Jag var lite rädd för det där med teori också för i Sverige vet jag ju att den är ganska strikt. Låter lugnande att den är enklare här.
Jag har den lilla fördelen att jag har varit här några år längre och att maken är oerhört intresserad.
Du är inte den första svensk som jag pratar med som flyttat hit. En annan vän klarade inte av trycket att leva här utan möjlighet att resa fram och tillbaka som hon vill, så hon och maken flyttar tillbaka till Sverige. Vad hon inte tagit reda på är att de kommer i samma sits i sverige...han kan inte resa innan allt är klart. Så de har 2 pappersjobb som kostar dem dubbelt. Men, men. Hon är nästan 10 år yngre än dig och mig.
Vi har också haft möjlighet (utan att vi behövt använda den) med att maken morbror jobbar inom State department (just nu jobbar hans fru på US embassy i Stockholm.... tack för den, nu när vi inte behöver det...lol)
I och med att alla ansökningar drar ut på tiden, så håller jag mig rätt uppdaterad om vad som sker...
Bara glad att jag kan hjälpa till. Om du slipper ha problem så ör det bara ett plus!
Om din make är orolig, så säg att David klarade av att köra med mig och är så klumpig att jag brutit varje tå minst en gång...
Jag äter dessutom 120 mg OxyContin (ca 240 mg Morfin) om dagen, 6 extra starka Citodon, 6 Tradolan och 4 Somdaril plus 4mg Xanax till natten. Skratt.
Nej, jag är inte hög..jag har bara värk. Har man värk blir man inte hög.
Men om David vågade låta mig sitta bakom ratten så borde din make göra detsamma. Jag har haftkörkortet i över ett år nu och inte så mycket som skrapat färgen på bilen!
Enda olycka som hänt när jag haft bilen var när ett pucko backade in i kofångaren när bilen var parkerad och jag var hos tandläkaren... och plasten sprack!
Malin
Skicka en kommentar