Idag kommer maken att få ett kyligt mottagande när han kommer hem. Nej, jag är inte sur på honom. Men det är 32 grader varmt ute så jag har tvingats sätta igång luftkonditioneringen för att inte smälta bort i värmen. Det är jag inte ensam om förresten. Alla grannarna häromkring har stängt sina fönster och luftkonditioneringsmaskinerna på området arbetar på högtryck.
I vintras skyndade jag mig in igen efter varje cigarett för att inte bli nerfryst. Nu skyndar jag mig in igen för att svalka ner mig när jag rökt. Det blåser i och för sig ganska rejält ute också men luften känns nästan berövad på syre i hettan. Det är nog tur för mig att maken inte bodde längre söderut här i USA för jag skulle nog aldrig överlevt nere i Texas till exempel.
I och för sig tror jag att maken kommer att bli glad över kylan också. För med stigande bensinpriser har han vidtagit drastiska åtgärder och cyklar nu en bit för att ta bussen till jobbet istället för att köra bil. Så han kommer säkerligen att vara svettig när han kommer hem. Fast senare ikväll kommer han att sitta med en filt över sig och frysa för min skull. Stackare.
Häromkring Detroit är allting anpassat efter bilkörande vilket inte är så konstigt med tanke på att mycket av USA:s bilindustri ligger här. Det finns till och med drive-in bankomater överallt. Men de stigande bensinpriserna har effekt. Min man märker att antalet passagerare på bussen till jobb har ökat och jag ser alltfler som både går och cyklar till skillnad från förra året när jag kände mig ganska ensam på trottoarerna. Dagliga rapporter på nyheterna om priset på bensin och intervjuer med människor för att höra hur de har drabbats får man också. En del bensinmackar har tvingats börja ta betalt i förskott för att folk inte ska tanka och köra därifrån utan att betala. Det är kris och amerikanarna gillar det inte.
Men jag tröstar min man med att det ändå är värre hemma i Sverige. Där betalar man ju nästan dubbelt så mycket för bensinen och i takt med att amerikanarnas bensinpriser ökar så ökar ju också svenskarnas. Men trots att vi har haft så höga priser hemma i Sverige så kan jag inte påminna mig om att vi varit ens hälften så stressade över det som här. Men kanske så har smärtgränsen ändå nåtts även i Sverige nu? Här använder man till och med bensin som lockmedel i försäljning av andra produkter. "Handla dina matvaror här så får du en rabattkupong på bensinstationen." och bensin lottas ut i olika tävlingar. Det har till och med upstått trafikstockningar när någon bensinstation sänkt sitt pris ett par cent. Billig bensin är en rättighet menar många häromkring Detroit. Det är nog många som ångrar nu att man inte satsat mer på bussar och tåg.
fredag 6 juni 2008
Midsommar är min nationaldag
Idag är det Sveriges nationaldag och min man är förvånad över hur lite det betyder för mig. Jag har aldrig firat nationaldagen tidigare och trots att jag numera är i ett annat land har jag inga planer på att börja fira den heller.
Min man tog med sig en liten svensk flagga till jobbet idag eftersom det ska vara en parad nära hans jobb till ära för Stanley Cup vinnarna. Det är ju rätt passande med tanke på hur många svenskar det finns i Red Wings. Men här hemma är det som vilken dag som helst.
Nationaldagen för mig har alltid inneburit en TV-sändning från Skansen där kungafamiljen klätt upp sig i landskapsdräkter och delat ut priser. Men jag känner inget större behov av att titta på det.
Men det är kanske inte så konstigt att jag inte blir på festhumör när det är nationaldag. För de allra flesta nationaldagar har ju inneburit en arbetsdag precis som alla andra. Nu har man ju gjort nationaldagen till en röd dag i hopp om att svenskarna ska bry sig mer om att fira. Min man undrar om jag inte är stolt över mitt land? Jo det är klart att jag är. Men för mig känns midsommar som en mycket mer svensk dag än nationaldagen. Midsommar är dagen jag först tänker på när någon frågar mig om svenska traditioner. Den dagen firar nästan alla. Den dagen känner jag mig oerhört svensk.
Min man tog med sig en liten svensk flagga till jobbet idag eftersom det ska vara en parad nära hans jobb till ära för Stanley Cup vinnarna. Det är ju rätt passande med tanke på hur många svenskar det finns i Red Wings. Men här hemma är det som vilken dag som helst.
Nationaldagen för mig har alltid inneburit en TV-sändning från Skansen där kungafamiljen klätt upp sig i landskapsdräkter och delat ut priser. Men jag känner inget större behov av att titta på det.
Men det är kanske inte så konstigt att jag inte blir på festhumör när det är nationaldag. För de allra flesta nationaldagar har ju inneburit en arbetsdag precis som alla andra. Nu har man ju gjort nationaldagen till en röd dag i hopp om att svenskarna ska bry sig mer om att fira. Min man undrar om jag inte är stolt över mitt land? Jo det är klart att jag är. Men för mig känns midsommar som en mycket mer svensk dag än nationaldagen. Midsommar är dagen jag först tänker på när någon frågar mig om svenska traditioner. Den dagen firar nästan alla. Den dagen känner jag mig oerhört svensk.
torsdag 5 juni 2008
Bacillskräckens land
Jag läser i dagens metro om en liten lampa som dödar bakterier. Den där lampan har jag nu i ett par veckor skrattat åt när jag sett den i reklaminslagen på TV:n här. För aldrig har jag sett så mycket reklam för att jaga elaka baciller som här i USA sen jag flyttade hit. Det vimlar av alla möjliga produkter som man bara måste ha för att skydda sina barn och sig själv från att attackeras.
Min man tyckte jag var märklig när jag ratade hans speciellt inköpta dammsprej. Att damma av här hemma utan att använda något annat än en helt vanlig trasa tyckte han var otänkbart. Men nu ett par år senare så nyser han inte lika mycket som innan jag flyttade in. För det gör mer skillnad att städa ordentligt en gång i veckan istället för en gång i månaden än vad det gör att köpa finurliga städprodukter i onödan. Alltså kunde vi stryka en dyr dammsprej från inköpslistan.
Bort från inköpslistan åkte också alla engångsprodukter som man skulle använda till sin städning. Nej det går alldeles utmärkt att handla trasor som man byter ut varannan dag för att sedan i slutet av veckan köra i tvättmaskinen istället för trasor som man slängde bort varenda gång man torkat bort en fläck.
Det tog ett ganska långt tag innan jag kunde göra mig av med Swiffers våtservetter för golvet däremot. För det var svårt att hitta en helt vanlig spann med urvridare och tillhörande mopp. Just urvridaren var huvudproblemet - för jag hade inte någon större lust att tvingas vrida ur trasan för hand då jag lätt får värk i händerna. Maken fick foga sig i att se mig inspektera städhyllorna, i alla affärer vi besökte, noggrant i jakten på vad jag behövde. Visst är färdigindränkta våtservetter bra. Men jag känner mig som en miljöbov när jag använder mig av såna produkter.
Bacillskräcken här gör att alla verkar duscha och totalt byta kläder varje dag. I början kände jag mig nästan tvungen att göra likadant eftersom jag ju inte ville att maken skulle tycka jag var smutsig. Men min hy protesterade ganska fort och jag fick börja smörja in med alla möjliga hudkrämer för att kompensera för att jag torkade ut hyn så totalt. Men eftersom vi har mycket allergier i min släkt så uppstod problemet att hitta produkter som jag inte var allergisk mot. Till sist återgick jag helt enkelt till att duscha var trejde dag som förut. Det duger alldeles utmärkt att bara tvätta en del strategiskt väl valda områden på kroppen ordentligt varje dag. Jag mår bättre och framförallt mår min hy (och mitt hår)bra igen nu.
Den här paranoida bacillskräcken tror jag gör mer skada än nytta. Det är kanske inte så konstigt att barn idag verkar ha mer allergier? De får ju aldrig chansen att bygga upp ett bra immunförsvar om det ständigt desinfekteras överallt i deras omgivning. Ungar behöver lite baciller tror jag. Dessutom så innehåller ju väldigt många rengöringsprodukter en hel del kemiska ämnen. Är det verkligen nyttigare för en unge att få i sig så mycket kemikalier än att få i sig en bacill kan jag undra? Och är det verkligen bättre för en unge med en lätt förkylning att snabbt medicineras istället för att vänta på att tiden ska läka snuvan? Jag tror inte att det är en slump att barn i de rika länderna har mer allergier än barn i fattiga länder. Barn i fattiga länder har sjukdomar på grund av bland annat undernäring och fattigdom. Våra barn lider av för mycket mat och bacillskräck.
Jag tror vi gör människan svagare och svagare för varje generation som går. Det är kanske tur att man arbetar med att försöka producera robotar som kan ta hand om oss. För om vi fortsätter som vi gör kommer vi verkligen att behöva dem.
Min man tyckte jag var märklig när jag ratade hans speciellt inköpta dammsprej. Att damma av här hemma utan att använda något annat än en helt vanlig trasa tyckte han var otänkbart. Men nu ett par år senare så nyser han inte lika mycket som innan jag flyttade in. För det gör mer skillnad att städa ordentligt en gång i veckan istället för en gång i månaden än vad det gör att köpa finurliga städprodukter i onödan. Alltså kunde vi stryka en dyr dammsprej från inköpslistan.
Bort från inköpslistan åkte också alla engångsprodukter som man skulle använda till sin städning. Nej det går alldeles utmärkt att handla trasor som man byter ut varannan dag för att sedan i slutet av veckan köra i tvättmaskinen istället för trasor som man slängde bort varenda gång man torkat bort en fläck.
Det tog ett ganska långt tag innan jag kunde göra mig av med Swiffers våtservetter för golvet däremot. För det var svårt att hitta en helt vanlig spann med urvridare och tillhörande mopp. Just urvridaren var huvudproblemet - för jag hade inte någon större lust att tvingas vrida ur trasan för hand då jag lätt får värk i händerna. Maken fick foga sig i att se mig inspektera städhyllorna, i alla affärer vi besökte, noggrant i jakten på vad jag behövde. Visst är färdigindränkta våtservetter bra. Men jag känner mig som en miljöbov när jag använder mig av såna produkter.
Bacillskräcken här gör att alla verkar duscha och totalt byta kläder varje dag. I början kände jag mig nästan tvungen att göra likadant eftersom jag ju inte ville att maken skulle tycka jag var smutsig. Men min hy protesterade ganska fort och jag fick börja smörja in med alla möjliga hudkrämer för att kompensera för att jag torkade ut hyn så totalt. Men eftersom vi har mycket allergier i min släkt så uppstod problemet att hitta produkter som jag inte var allergisk mot. Till sist återgick jag helt enkelt till att duscha var trejde dag som förut. Det duger alldeles utmärkt att bara tvätta en del strategiskt väl valda områden på kroppen ordentligt varje dag. Jag mår bättre och framförallt mår min hy (och mitt hår)bra igen nu.
Den här paranoida bacillskräcken tror jag gör mer skada än nytta. Det är kanske inte så konstigt att barn idag verkar ha mer allergier? De får ju aldrig chansen att bygga upp ett bra immunförsvar om det ständigt desinfekteras överallt i deras omgivning. Ungar behöver lite baciller tror jag. Dessutom så innehåller ju väldigt många rengöringsprodukter en hel del kemiska ämnen. Är det verkligen nyttigare för en unge att få i sig så mycket kemikalier än att få i sig en bacill kan jag undra? Och är det verkligen bättre för en unge med en lätt förkylning att snabbt medicineras istället för att vänta på att tiden ska läka snuvan? Jag tror inte att det är en slump att barn i de rika länderna har mer allergier än barn i fattiga länder. Barn i fattiga länder har sjukdomar på grund av bland annat undernäring och fattigdom. Våra barn lider av för mycket mat och bacillskräck.
Jag tror vi gör människan svagare och svagare för varje generation som går. Det är kanske tur att man arbetar med att försöka producera robotar som kan ta hand om oss. För om vi fortsätter som vi gör kommer vi verkligen att behöva dem.
onsdag 4 juni 2008
Mordiska tankar
Min man tittar ibland oroligt på mig när jag står i köket med kökskniven i högsta hugg och muttrar irriterat över något medan jag skär lök. Nej, jag är inte argsint men eftersom jag ofta råkar ut för allehanda missöden så hör det till vanligheterna att jag muttrar över burkar som jag inte kan öppna, fingrar jag bränt i ugnen och andra små köksolyckor.
Men maken tycker det är kul att låtsas att jag konspirerar mot honom. Han skämtar ständigt om förgiftade maträtter och mina dolda motiv med att alltid låta honom välja första köttbiten. Hmm, säger han och inspekterar stekpannan. Vilken av bitarna har du förgiftat? Den bästa biten eller den sämsta?
För maken vet vad jag läser. Han har sett alla de mordiska titlarna i bokhyllan och vet att jag gillar att läsa om brutala seriemördare, hemska psykopater och jakten på deras aningslösa offer. Han inspekterar nyfiket det senaste fyndet i bokhyllan "A perfect Evil" av Alex Kava och skakar på huvudet när han läser om bokens innehåll. Brutalt och skoningslöst kommer en mördare i boken att ha ihjäl 3 unga pojkar. Perfekt läsning för en skön sommardag på terassen.
Min man har till och med bidragit till min bokhylla. Väldigt nöjd såg han ut när han i bokhandeln råkade springa på en bok som hette "The PMS murder" av Laura Levine. Jag spände ögonen i honom och undrade om han trodde att jag behövde lite hjälp med att hitta på alibi om min pms någonsin skulle gå för långt? Maken, som ibland är en stor skådespelare, såg förskräckt ut. Fast lite besviken var han nog ändå när jag efter att ha läst boken talade om att ingen kvinna med pms var mördare i boken. Fast en kul titel var det i alla fall.
Det är tur att jag inte har något emot att läsa böcker på engelska. För i den takten som jag läser hade det blivit väldigt dyrt om alla böckerna var tvungna att vara på svenska. I nästan alla svenska bibliotek finns det ju oftast en avdelning med böcker på diverse utländska språk men det lilla biblioteket här hemma i Michigan har bara en liten sektion med spanska böcker medan resten är på engelska. Men en av de första sakerna jag reagerade på när jag klev in genom dörren till det lilla biblioteket här var en hylla med typiska harlekin kärleksromaner. Det är definitivt inget jag någonsin hade väntat mig att hitta i ett bibliotek. De svenska biblioteken är alldeles för snobbiga för att hantera sådana. Men jag tycker det är kul att man inte är lika stel med det här. För visst hade jag gillat om en sån sektion fanns i biblioteket när jag var tonåring.
Men jag gillar inte hur man har katalogiserat böckerna här. Alla böcker får ett nummer som visar var de ska vara placerade men man har inte märkt ut med vanliga ord någonstans vad som finns på hyllorna av referensböcker. Vill jag leta efter en bok om kost måste jag först gå fram till en dator och söka för att hitta vilket nummer jag ska leta efter bland hyllorna. Men det blir otympligt att försöka komma ihåg de långa serienumren för varje sektion där jag kan hitta böcker om mat så man måste ha penna och papper och anteckna. Systemet är inte direkt gjord för att ströva omkring och "shoppa" som jag är van vid. I ett svenskt bibliotek går jag oftast omkring bland hyllorna och tittar på huvudkategorierna och dras liksom till olika ämnesområden rent spontant. Här står hylla efter hylla med böcker. Men ingenting som lockar mig att spontant gå till en viss hylla.
Jag saknar de svenska författarna när jag vandrar omkring i biblioteket. För givetvis finns det mycket mindre böcker av svenskar här än hemma i Sverige. Jag är van vid att se vissa namn på olika hyllor. Det känns liksom konstigt att gå förbi bokstaven S utan att Strindberg finns där till exempel. Men visst gömmer sig en del svenska författare här också och varje gång jag råkar på en sådan hoppar jag nästan till och det slutar nästan alltid med att jag drar ut boken från hyllan och tittar på den. En liten signal hemifrån. Jag undrar hur annorlunda det är att läsa Vilhelm Moberg på engelska?
Men maken tycker det är kul att låtsas att jag konspirerar mot honom. Han skämtar ständigt om förgiftade maträtter och mina dolda motiv med att alltid låta honom välja första köttbiten. Hmm, säger han och inspekterar stekpannan. Vilken av bitarna har du förgiftat? Den bästa biten eller den sämsta?
För maken vet vad jag läser. Han har sett alla de mordiska titlarna i bokhyllan och vet att jag gillar att läsa om brutala seriemördare, hemska psykopater och jakten på deras aningslösa offer. Han inspekterar nyfiket det senaste fyndet i bokhyllan "A perfect Evil" av Alex Kava och skakar på huvudet när han läser om bokens innehåll. Brutalt och skoningslöst kommer en mördare i boken att ha ihjäl 3 unga pojkar. Perfekt läsning för en skön sommardag på terassen.
Min man har till och med bidragit till min bokhylla. Väldigt nöjd såg han ut när han i bokhandeln råkade springa på en bok som hette "The PMS murder" av Laura Levine. Jag spände ögonen i honom och undrade om han trodde att jag behövde lite hjälp med att hitta på alibi om min pms någonsin skulle gå för långt? Maken, som ibland är en stor skådespelare, såg förskräckt ut. Fast lite besviken var han nog ändå när jag efter att ha läst boken talade om att ingen kvinna med pms var mördare i boken. Fast en kul titel var det i alla fall.
Det är tur att jag inte har något emot att läsa böcker på engelska. För i den takten som jag läser hade det blivit väldigt dyrt om alla böckerna var tvungna att vara på svenska. I nästan alla svenska bibliotek finns det ju oftast en avdelning med böcker på diverse utländska språk men det lilla biblioteket här hemma i Michigan har bara en liten sektion med spanska böcker medan resten är på engelska. Men en av de första sakerna jag reagerade på när jag klev in genom dörren till det lilla biblioteket här var en hylla med typiska harlekin kärleksromaner. Det är definitivt inget jag någonsin hade väntat mig att hitta i ett bibliotek. De svenska biblioteken är alldeles för snobbiga för att hantera sådana. Men jag tycker det är kul att man inte är lika stel med det här. För visst hade jag gillat om en sån sektion fanns i biblioteket när jag var tonåring.
Men jag gillar inte hur man har katalogiserat böckerna här. Alla böcker får ett nummer som visar var de ska vara placerade men man har inte märkt ut med vanliga ord någonstans vad som finns på hyllorna av referensböcker. Vill jag leta efter en bok om kost måste jag först gå fram till en dator och söka för att hitta vilket nummer jag ska leta efter bland hyllorna. Men det blir otympligt att försöka komma ihåg de långa serienumren för varje sektion där jag kan hitta böcker om mat så man måste ha penna och papper och anteckna. Systemet är inte direkt gjord för att ströva omkring och "shoppa" som jag är van vid. I ett svenskt bibliotek går jag oftast omkring bland hyllorna och tittar på huvudkategorierna och dras liksom till olika ämnesområden rent spontant. Här står hylla efter hylla med böcker. Men ingenting som lockar mig att spontant gå till en viss hylla.
Jag saknar de svenska författarna när jag vandrar omkring i biblioteket. För givetvis finns det mycket mindre böcker av svenskar här än hemma i Sverige. Jag är van vid att se vissa namn på olika hyllor. Det känns liksom konstigt att gå förbi bokstaven S utan att Strindberg finns där till exempel. Men visst gömmer sig en del svenska författare här också och varje gång jag råkar på en sådan hoppar jag nästan till och det slutar nästan alltid med att jag drar ut boken från hyllan och tittar på den. En liten signal hemifrån. Jag undrar hur annorlunda det är att läsa Vilhelm Moberg på engelska?
tisdag 3 juni 2008
Vem är du helst naken inför?
Apropå Mullvaden så hade jag och maken en diskussion om nakenhet. Ett av uppdragen som en deltagare fick i ett gammalt avsnitt var att bli porträtterad naken. Vi började diskutera om vi skulle ha ställt upp på det eller inte.
Vi kom båda fram till att för väldigt mycket pengar skulle vi åtminstone tänka på saken. Men jag hävdade att det skulle krävas att konstnären var väldigt ful och helst en kvinna för att jag skulle kunna göra det. Maken däremot föredrog att konstnären var en vacker kvinna. Han berättade dessutom om en vän till honom som när han skulle göra en fullständig läkarundersökning letade reda på den mest attraktiva kvinnliga läkare han kunde.
Jag önskar att jag hade ett mer manligt självförtroende. Det verkar som om killar alltid är mer benägna till att titta sig i spegeln och hitta fördelar medan vi kvinnor hittar nackdelar. Jag resonerar som så att om en konstnär är ful så kan han eller hon åtminstone inte rynka på näsan åt mitt utseende. Men maken är alltså fullt trygg med att visa upp sin ganska vardagliga lekamen inför en skitsnygg tjej.
Jag hoppas att vi inte en dag får ett erbjudande om att få en miljon dollar för att målas av nakna för jag är inte så övertygad om att maken skulle förstå om jag tackade nej.
Vi kom båda fram till att för väldigt mycket pengar skulle vi åtminstone tänka på saken. Men jag hävdade att det skulle krävas att konstnären var väldigt ful och helst en kvinna för att jag skulle kunna göra det. Maken däremot föredrog att konstnären var en vacker kvinna. Han berättade dessutom om en vän till honom som när han skulle göra en fullständig läkarundersökning letade reda på den mest attraktiva kvinnliga läkare han kunde.
Jag önskar att jag hade ett mer manligt självförtroende. Det verkar som om killar alltid är mer benägna till att titta sig i spegeln och hitta fördelar medan vi kvinnor hittar nackdelar. Jag resonerar som så att om en konstnär är ful så kan han eller hon åtminstone inte rynka på näsan åt mitt utseende. Men maken är alltså fullt trygg med att visa upp sin ganska vardagliga lekamen inför en skitsnygg tjej.
Jag hoppas att vi inte en dag får ett erbjudande om att få en miljon dollar för att målas av nakna för jag är inte så övertygad om att maken skulle förstå om jag tackade nej.
Mullvaden - The Mole
Igår kväll var det säsongspremiär av The Mole (Mullvaden) något som jag sett fram emot i ett par veckor nu. Under tiden som jag väntat på premiären har jag lyckats att få även maken att intressera sig för serien eftersom jag under vänteperioden har lyckats hitta ett par säsonger av gamla avsnitt på youtube.
Så maken har fått höra mycket av mina spekulationer kring olika deltagares beteenden och sett min lista över misstänkta deltagare i en veckas tid nu. Jag älskar mysterier! Beviset på att maken också blivit riktigt involverad kom igår när vi båda satte oss ner i soffan och maken beväpnade sig med papper och penna. Han kan nog bli ännu mer besatt än jag har jag en känsla av. Han har tagit fasta på att man under tidigare säsonger har gett ut ledtrådar speciellt riktade till tittarna. Så han noterar allt han tror kan vara viktigt. "Titta nu är han i bild när de pratar om mullvaden!", "är det inte lite misstänkt att en deltagare har en pälsboa kring halsen?". Han lyckas fylla en hel sida med anteckningar medan jag själv bara noterar ett par saker.
Eftersom jag alltid älskat att läsa deckare så är det här en serie som verkligen passar mig. Så nära Agatha Christie som man kan komma i en reality show. Fast hittills har jag aldrig lyckats identifiera mullvaden. Han/hon har alltid varit med på min lista över starkt misstänkta men i slutänden har jag ändå alltid valt en annan deltagare. Det är kanske tur att jag inte arbetar som detektiv i verkliga livet. Hmm kanske maken kommer att lösa mysteriet den här gången? Vi ser båda med spänning fram emot fortsättningen!
Så maken har fått höra mycket av mina spekulationer kring olika deltagares beteenden och sett min lista över misstänkta deltagare i en veckas tid nu. Jag älskar mysterier! Beviset på att maken också blivit riktigt involverad kom igår när vi båda satte oss ner i soffan och maken beväpnade sig med papper och penna. Han kan nog bli ännu mer besatt än jag har jag en känsla av. Han har tagit fasta på att man under tidigare säsonger har gett ut ledtrådar speciellt riktade till tittarna. Så han noterar allt han tror kan vara viktigt. "Titta nu är han i bild när de pratar om mullvaden!", "är det inte lite misstänkt att en deltagare har en pälsboa kring halsen?". Han lyckas fylla en hel sida med anteckningar medan jag själv bara noterar ett par saker.
Eftersom jag alltid älskat att läsa deckare så är det här en serie som verkligen passar mig. Så nära Agatha Christie som man kan komma i en reality show. Fast hittills har jag aldrig lyckats identifiera mullvaden. Han/hon har alltid varit med på min lista över starkt misstänkta men i slutänden har jag ändå alltid valt en annan deltagare. Det är kanske tur att jag inte arbetar som detektiv i verkliga livet. Hmm kanske maken kommer att lösa mysteriet den här gången? Vi ser båda med spänning fram emot fortsättningen!
måndag 2 juni 2008
Rör inte mitt Internet
Ibland upptäcker man hur beroende man är av något först när det inte finns. Jag vaknade i morse och startade min dator för att som vanligt kolla mina mail och se över de svenska nyheterna. Men datorn bara tuggade och tuggade utan att få kontakt med Internet. Lite irriterad blev jag men tänkte att äsch jag kollar igen om någon timme.
Några timmar senare hade jag blivit riktigt frustrerad. Jag kände mig bortkopplad och bortglömd. Jag inbillade mig att det låg ett viktigt mail och väntade på mig därute i cyberspace. Kanske hade mina föräldrar försökt få kontakt med mig? Kanske tillbringade min mamma timmar med att vänta på att jag skulle koppla upp mig online och chatta med henne om något viktigt. Inga svenska nyheter, ingen svensk TV, ingen svensk radio och ingen gratis telefonkontakt med släkt och vänner.
Framåt eftermiddagen började jag tänka på att kanske skulle jag vara bortkopplad i flera dagar. Jag försökte njuta av det fina vädret ute och tog en lång promenad. Jag städade lite här hemma. Läste ett kapitel i en bok på terassen....och försökte koppla upp mig på internet minst en gång i timmen (ibland två).
Så äntligen för en stund sen så vaknar Google till liv. Äntligen ser jag ljuset i tunneln och kan kommunicera igen. En snabb koll av emailen - ingenting. En runda runt de forum jag läser - inget roligt. En koll på nyheterna - Sverige finns kvar.
Men jag inser att internet har blivit min livlina. Visst man kan ju alltid ringa hem till Sverige men det kostar ju en hel del. Jag behöver Internet för att känna mig närmare hemma. Det låter mig delta i det svenska livet via nyheter, TV och forum. Det låter mig finnas tillhands för mina släktingar och vänner via chatt och de kan alltid nå mig när min dator är på.
Att jag tillbringar en dag med att vara irriterad och sur för att det inte funkar är ett säkert tecken på att jag är beroende. Jag behöver min dagliga dos av Internet. Jag är så glad att det kom tillbaks till mig. Nöjd och glad igen surfar jag runt och roar mig. Känner hur humöret stiger igen. Jag är en internetknarkare. Man kanske borde söka hjälp för det där?
Några timmar senare hade jag blivit riktigt frustrerad. Jag kände mig bortkopplad och bortglömd. Jag inbillade mig att det låg ett viktigt mail och väntade på mig därute i cyberspace. Kanske hade mina föräldrar försökt få kontakt med mig? Kanske tillbringade min mamma timmar med att vänta på att jag skulle koppla upp mig online och chatta med henne om något viktigt. Inga svenska nyheter, ingen svensk TV, ingen svensk radio och ingen gratis telefonkontakt med släkt och vänner.
Framåt eftermiddagen började jag tänka på att kanske skulle jag vara bortkopplad i flera dagar. Jag försökte njuta av det fina vädret ute och tog en lång promenad. Jag städade lite här hemma. Läste ett kapitel i en bok på terassen....och försökte koppla upp mig på internet minst en gång i timmen (ibland två).
Så äntligen för en stund sen så vaknar Google till liv. Äntligen ser jag ljuset i tunneln och kan kommunicera igen. En snabb koll av emailen - ingenting. En runda runt de forum jag läser - inget roligt. En koll på nyheterna - Sverige finns kvar.
Men jag inser att internet har blivit min livlina. Visst man kan ju alltid ringa hem till Sverige men det kostar ju en hel del. Jag behöver Internet för att känna mig närmare hemma. Det låter mig delta i det svenska livet via nyheter, TV och forum. Det låter mig finnas tillhands för mina släktingar och vänner via chatt och de kan alltid nå mig när min dator är på.
Att jag tillbringar en dag med att vara irriterad och sur för att det inte funkar är ett säkert tecken på att jag är beroende. Jag behöver min dagliga dos av Internet. Jag är så glad att det kom tillbaks till mig. Nöjd och glad igen surfar jag runt och roar mig. Känner hur humöret stiger igen. Jag är en internetknarkare. Man kanske borde söka hjälp för det där?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
