Politiska bönemöten

Presidentvalet här i USA befinner sig i slutspurten och efter 2 års intensiv nyhetsbevakning är det nästan svårt att tänka sig att nyhetsbevakningen kunde bli ännu intensivare. Men det är ett historiskt val och allting diskuteras in i minsta detalj. Det är just de små detaljerna som många verkar intressera sig för. De har till och med rapporterat om vilken favoritmat McCain och Obama har...

Här i vår lilla stad möttes jag av en stor rubrik i veckans lokaltidning om ett bönemöte inför valet. Jag är ju lite antireligiös så bönemöten för mig framstår som lite idiotiskt. Men det är många av våra lokala politiska profiler som ska gå på det här mötet och tillsammans med stadens invånare be för att presidentvalet ska gå bra och be för att USA's nästa president kommer att bli rätt för landet. Det verkar bli ett långt bönemöte för i artikeln har de radat upp en hel lista med fokuserade riktlinjer om varje sakfråga de ska be om Guds välsigne till som ekonomi, energi, nationell säkerhet...."It's important to pray for our leaders - both our existing leaders and the candidates, our potential new leaders - in order to give them guidance that they may follow the Lord's will".

Jag har liksom svårt att tänka mig att våra svenska politiker skulle gå på ett liknande bönemöte i Sverige. Men här ska alltså många av de lokala ledarprofilerna, politiskt och ekonomiskt, gå på ett gemensamt bönemöte. Ibland känner jag mig verkligen som en invandrare. För det verkar så bisarrt.

Som guide för ChaCha har jag märkt att antalet frågor om presidentvalet har ökat den senaste tiden. Den vanligaste frågan är givetvis vem som ligger bäst till för att vinna valet. Men hittills har jag inte svarat på en enda fråga om McCain. Det folk undrar över är Obama. De vill veta om han är muslim, om det är sant att han istället för USA's flagga på sitt flygplan har sin egen kampanjsymbol, om han tänker legalisera marijuana....frågor från människor som är rädda. För de vill inte ha en president som inte är patriotisk och de vill absolut inte ha en president som inte är kristen. Givetvis finns det många som inte heller vill ha en president som är svart. Ibland får vi in frågor om Obama som är tydligt rasistiska.

Det är inte enbart presidenten som ska väljas utan vi får också hem mycket reklam från lokala kandidater som ska väljas in på olika poster. Vi får mycket skrämselpropaganda om kandidaterna också. Att amerikanare är rädda för skatter är tydligt...eftersom majoriteten av den propaganda vi får i vår brevlåda handlar om just risken för skatteökningar. Igår fick vi ett blad i brevlådan där vi blev informerade om att en av våra lokala förmågor var ett hot mot "the american way of life"....hans hot bestod i att han strävade efter universell sjukvård. Hans brott är alltså att han vill att alla människor i USA ska ha rätt till fri sjukvård. Att ingen medborgare ska riskera att förlora sitt hem för att han är sjuk, att ingen medborgare ska nekas rätt till vård för att han inte har sjukförsäkring....The american way of life inkluderar inte rätten att leva tydligen. Socialist är ett skällsord här.

Maken och jag såg Michael Moore's "Sicko" förra helgen och även om jag inser att den dokumentären är vinklad så är det ju ändå så att den belyser en viktig aspekt. Försäkringsbolag här vill tjäna pengar...och om de kan hitta minsta lilla skäl till att inte betala för någons vård så kommer de att utnyttja det. De skriver under dödsdomar varje dag när de nekar någon rätten till behandlingsmetoder som anses vara experimentella. De skriver under dödsdomar varje dag när någon som är ordenligt sjuk (och kostar pengar) kan förlora sin sjukförsäkring därför att någon liten skitdetalj i deras ursprungliga ansökan till försäkringsbolaget var fel.

Det är en självisk attityd det där att man inte vill vara med och betala för andras sjukvård. För det är ju så att många amerikanare nog känner sig ganska trygga med sina sjukförsäkringar. De är ju friska och de antar att om något händer dem så kommer de att få den vård de behöver. Men en del upptäcker alldeles försent att det där systemet de trodde så mycket på sviker dem när det behövs. Det är som ett lotteri. För det är inte alla som fångas upp av sina försäkringsbolag. Personligen hade jag nog hellre betalat några extra dollar i skatt varje månad och sluppit oroa mig för vad som skulle hända om jag eller maken blev sjuka och plötsligt fick en räkning på över 100000 dollar i brevlådan.

Att ta hand om de svaga i samhället är för mig en sån självklar tanke. Jag har så oerhört svårt att förstå att det finns så många som inte tycker det är lika viktigt här. Kanske borde man ha lite bönemöten om det istället. Ett bönemöte med fokus på att göra människor mer empatiska.

Till salu

I helgen rullade ett nytt flyttlass iväg från vår gata. Det börjar kännas lite tomt här i grannskapet nu. Nästan hälften av husen på vår lilla gata är till salu snart och det verkar dröja länge innan vi får nya grannar eftersom det numera är rätt svårt att sälja hus här i Michigan. Två av husen här var till salu redan när vi flyttade in och har fortfarande inte blivit sålda.

Det bor många äldre här på området och långsamt försvinner de en efter en. Huset mittemot står tomt sedan frun i huset fick en stroke och maken valde att tillsammans med sin fru flytta till ett ålderdomshem, grannarna bredvid oss flyttar varje vinter till Florida och sätter upp en till salu skylt i förhoppning om att de ska lyckas sälja sitt hus och inte behöva komma tillbaks igen till sommaren, tre av våra grannar har dött i år och två har jag inte sett igen sedan ambulansen rullade in på gatan för att hämta dem. Vårt lilla område håller på att förändras och långsamt föryngras efterhand som de gamla ägarna byts ut mot nya yngre familjer. Tja, åtminstone om de där husen blir sålda någon gång.

Maken och jag ångrar ibland att vi var så snabba med att köpa det här huset. Inte för att vi inte trivs här utan för att vi inser att om vi hade väntat lite grann så hade vi kunnat köpa det väldigt mycket billigare. När vi köpte det här huset insåg vi inte att husmarknaden var så krisartad som den är. Vår mäklare skyndade på och fick det att låta som om vi hade väldigt bråttom att lägga ett bud på huset och att vi i princip riskerade att förlora köpet om vi inte skyndade oss. Jo, bråttom var det nog. Bråttom för mäklaren att tjäna lite pengar....för huset hade nog varit till salu ännu om inte vi hade köpt det.

Det känns fel att mäklare tjänar pengar procentuellt. Det borde inte ligga ett vinstintresse för en mäklare att sälja så dyrt som möjligt. Det borde inte heller vara så att en mäklare kan vara både säljarens och köparens mäklare samtidigt. Nej, vår mäklare var inte kontrakterad personligen av den gamle ägaren av det här huset. Men han var kollega till dennes mäklare eftersom de arbetar för samma stora mäklarföretag. Det känns fel.

Maken och jag lärde oss en hel del när vi köpte hus. Det är många saker som vi hade gjort annorlunda om vi idag var ute på husjakt. Saker vi inte tänkte på. Fast de där erfarenheterna kommer att bli till nytta nästa gång vi ska flytta. Fast maken och jag har lite olika åsikter om det där med att flytta. Han är övertygad om att vi kommer att bo i det här huset resten av våra liv medan jag mera ser det som en tillfällig plats och menar på att om 10 år eller så kommer vi säkerligen att vilja bo någon annan plats. Jag har aldrig bott på samma plats i så många år tidigare. Ända sedan jag var liten har jag varit van vid att man ibland packar ihop alla sina grejer och flyttar....Maken har bara bott i 4 olika hem i sitt liv medan jag har bott i 14 stycken. Hade jag vetat när vi letade hus att maken såg det som huset vi skulle stanna kvar och dö i så hade jag helt klart varit mycket mer kräsen när vi valde hus. Då hade jag strävat efter perfektion.